fuck.

jag förov mig imorse, och nu spillde jag ut min kopp the på hela mitt skrivbord. papprena är inte lika bra när dom är bruna och buckliga. dessutom är människor inte alls sammarbesvilliga.

exempel:
hyresgäst: ja, och så är det fel i köket.
jag: jaha, vad är det som är trasigt i köket?
hyresgäst: den lilla, lilla.

jamen dåså!

tillbaka

sommaren har kommit och nästan gått. jag trillade ner i ett hål av ledighet och sommar-lathet och hade helt ärligt ingen större lust att krypa mig upp, därav ännu mer sparsamt bloggande än vanligt.

vad har då hänt? inte mycket kära läsare (hur många kan ni vara, två?), inte mycket. inte på sommaraktivitetsfronten i alla fall. det är nog den blekaste sommaren i mannaminne. jag kan faktiskt bli brun, ganska ordentligt dessutom, jag brås på min mor, men det var så länge sedan att jag har börjat glömma hur det skulle se ut. jag har badat mycket sparsamt, och jag tror inte att jag har picnicat/spelat fåniga gräsmattespel/legat en heldag på stranden på hela tiden. jag har i och för sig haft fyra (4!) veckors semester för första gången ever, men då har jag mest lökat runt och slappat.

men, my god, har jag inget liv? jo, jag har faktiskt gjort lite saker ändå. detta har alltså hänt:

- flytt. jag bor nu på 26 alldeles egna fina, nymålade kvadratmeter. nu har jag dessutom skruvat upp mitt matbord = ännu bättre. välkommen på middag när som.
- förändring i personlig status. ihop, igen, istället för inte. det är väldigt bra.
- jag har turistat två av tre andra nordiska huvudstäder (island räknas ju inte). och så har jag besökt sala silvergruva! jag är så torsk på turistande... hade tänkt hitta en guidad tur på drottningholms slott också, men jag har inte kommit mig för.
- kongress. alltså inte ssu-ledig sommar alls. först ca 10 möten inför, sedan en kongressvecka med allt vad det innebär av sömnbrist, mygel och nattmanglingar. vi var uppe till 04.30 som senast tror jag. men det var faktiskt riktigt kul ändå, bättre än jag trodde.

typ så.

nu jobbar jag min sista hela arbetsvecka på så länge jag vet, det känns bra. sedan är det studentliv som hägrar igen, känns bra. efter att ha jobbat ett tag nu och och blivit hederligt trött på det så inbillar jag mig friskt att det kommer vara lagom intellektuellt stimulerande, trevligt slappt och allmänt avslappnande. jag ber att få återkomma på dessa punkter, det kan ju vara så att jag har fel. det som jag redan nu konstaterat inte är helt problemfritt är det här med c-uppsats. herregud, det är ju jättemycket man ska skriva! och till skillnad från den snälla b-uppsatsen som lärarna betryggande upprepar endast är "en övning i att skriva" så är det ju meningen att det ska kunna gå att göra någon form av akademiska bedömningar på c-uppsatsen. horror horror.

det är inte främst skrivande som skrämmer mig, även om jag inte ser fram emot det direkt. jag kan faktiskt skriva, helt okej, det har jag ju gjort förut. det är den kreativa processen som är farlig. det är det här med att komma på ett ämne som är intressant, lagom avgränsat och som faktiskt innehåller en riktig frågeställning, det är jag inte alls bra på. jag vill ju inte skriva om något tråkigt pliktämne, jag vill skriva om något aktuellt, nyskapande och briljant, helst.

förslag emottages tacksamt i kommentarsfältet.

det bästa

det bästa med att vara aktiv i en politisk organisation där man talar om hur man vill förändra samhället, där man går på möten och lägger ner sin tid och sin själ, det tycker jag är när framträdande, intelligenta människor börjar kasta bajs på varandra. känns alldelles varmt och mysigt inombords.