dagens gåta

man måste glädjas åt de små sakerna. jag lyckades lura ut vad en inte alltför artikulerad hyresgäst menade på första försöket:

- hej! det finns inte i köket och sovrummet som man kan ha mycket eller litet och vi vågar inte nu för barnen.

alltså: uppställningsbeslagen till fönstren var trasiga.

konstiga färdigheter är också färdigheter

all is well, but hot as hell

i korridoren längre ner från där jag sitter så visar termometern 29,1 grad, där jag sitter är det ännu varmare. sitter jag med ryggen mot ryggstödet på stolen så blir jag blöt. programmet jag jobbar i fungerar inte heller som det ska, och skickar inte iväg just de akuta ordrarna. mycket praktiskt. nämnde jag att min väckarklocka ringde 04.50 imorse och att jag somnade vid ett? pigg och pepp, så skulle man kunna beskriva min antites idag.

men det var inte ett tjurigt bitchinlägg jag skulle skriva nu. jag skulle skriva om att helgen har varit fylld av hästar och sol och bad och trevligheter. och att jag har haft det väldigt bra. jag har hoppat en massa och ridit i skogen och myst med solvarma pållar. jag har också blivit förföljd av ca en miljard flugor (en lätt uppskattning) och monsterbromsarna, men det postitva överväger.

en sådan bra helg behövs som uppladdning inför veckan. det ska prajdas, och jag känner mig alldeles för oförberedd och utan koll. det ger mig lite ångest, och jag känner dessutom att jag i allmänhet inte alls gör saker som jag tar på mig så bra som jag skulle vilja. men det blir nog bra tillslut. hoppas jag.

prajden innebär också att jag ska utlokaliseras ur mitt hem under veckan, och lantisar ska inlokaliseras. det känns faktiskt ganska mysigt att bli sambo med han den där en liten stund. vi får väl se hur jag känner om en vecka...

när jag inte gick och lade mig igår så satt jag mycket egocentrerat och läste min egen blogg. jag började precis när jag började skriva, och bläddrade mig framåt ett par månader. jag insåg två saker: dels att jag tror att jag förstår varför folk skriver dagbok, och dels kom jag med kraft ihåg hur jag mådde då. och insåg hur bra jag mår nu, och att jag borde uppskatta det lite mer. det låter sjukt mia tornblom självhjälpstramsigt, men på ett mer banalt plan så känns det som en schysst insikt. typ att trots att jag har den största vad-ska-jag-göra-av-mitt-liv-ångesten på länge, på flera områden i livet, så är ju ändå grunden stabil och det är fett mycket värt. "man ska vara glad att man har hälsan i behåll" brukar ju pansisarna säga, och det kan mycket väl appliceras på den mentala också.

sedan tycker jag av någon anledning att det jag skrev då är bättre än det jag skriver nu, men det bekommer mig inte särskilt för så mycket är det inte värt.

koncentration

det är visst inte så bra att sova en sisådär fyra timmar när man har ett serviceyrke och ska ha hand om människor. då kan det hända att man svarar i telefon med ett aggressivt "hallå!?" istället för ett trevligt "väkommen till Företaget". För att man helt enkelt glömmer bort det här med att man jobbar i kundtjänst och att det är därför det ringer.

vad jag glömde att önska mig

det är väldigt opepp att komma hem klockan ett (även om anledningen till det var väldigt trevlig), när man ska upp klockan sex, och inse att man måste bädda sängen.

jag känner mig ganska plötsligt väldigt opepp på det hela taget. ganska mycket utan anledning dessutom.

jag skulle vilja ha en magic eight ball som jag skulle kunna titta länge på, viska min fråga till och få ett svar som jag vet är rätt. så att alla dom där stora frågorna någon gång faktiskt skulle få ett svar.

Födelsedag del 3

kakorna åts, med stor förnöjsamhet. dock så utbröt lite spidda stön efteråt bland oss som inte kan begränsa oss, utan mååste äta en fjärde bit tårta. lite illa mådde jag.

mina nya kompisar, de små hästarna på balkongen blev bekantade med omgivningen och fotograferade in absurdum. letti shanghajade kameran och gjorde en jens, fast typ på speed, och tog en sisådär 200 bilder på en timma. flest på katina och flodhästen.

en fotnot är att när jag och letti kollade igenom alla jättemånga bilderna så konstaterade jag fundersamt: "alltså, jag kanske inbillar mig, men jag tycker att den [flodhästen] ändrar ansiktsutryck" heja sanna.

vi andra reagerade ungefär såhär efter tillräckligt många kort. men det var ganska roligt ändå.

Födelsedag del 2

vädergudarna var såklart inte alls på min sida, utan hällde ner en massa regn på min lilla ö, vilket liksom spolierade picnicidén. men det gjorde absolut ingenting visade det sig, för picnic inomhus kan vara minst lika trevligt.

vi var jag och alla dom bästa tjejorna (iallafall nästan, några var bortresta och så). och vi lade ut filtar på golvet (ems hade med sig en egen, såklart. och ett eget picnicglas. hon är någon form av überscout i hjärtat tror jag) och åt vår mat och drack vårt vin. Jag fick två tårtor till, vilket då gör tre på en dag, och fina presenter. alla saker på önskelistan tror jag minsann, och några till!

vi lyssnade på musik och gjorde spellistor och fick nostalgiattacker över fucking åmål, otippat men trevligt även det.

Födelsedag del 1

här kommer jag hemsläntrande vid halv elva på förmiddagen och tänker att jag ska äta en tallrik gröt och sedan dra igång med storstädningen här hemma, så att det är presentabelt till i eftermiddag. och vad hittar jag då? jo, en TÅRTA I MITT KYLSKÅP!! jag har världens bästa vänner, och jag tror att jag kommer att ha världens bästa födelsedag.

i födelsedagspresent vill jag ha

det gamla vanliga:
- en plan med mitt liv
- vett nog att inte göra dumma saker
- en liten häst att ha på balkongen

annars:
- fina saker till köket (typ en slickepott, en potatissticka och en sockerkaksform)
- något att fylla mina vita väggar med
- saker att äta
- pussar och kramar

så nu vet ni.

onormalt normalt

så sa dom om det som visst ska kallas sommarväder på nyheternas väder nyss. det vi upplever nu, det dära grå, regniga, kalla och oförutsägbara, det är uppenbarligen precis på linjen för vad som är NORMALT för en svensk juli.

jag ska fan bli flyttfågel när jag blir stor.

bruce, baby. yeah!

i helgen bar det då av till sveriges så kallade framsida, för springsteen på ullevi.

långhelgen inleddes med att jag vaknade med feber och stor förkylning i torsdags. efter 250 kronor spenderade på apoteket så satte jag mig i bilen, där det sedan spelades springsteen i ungefär fem timmar i sträck. ("jens, kan vi inte lyssna på något annat nu kanske? - NEJ!")

när jag blev tillfrågad om att följa med nån gång tidigt i våras när biljetterna släpptes så var det ju klart att jag sade ja, men jag hade väl inga särskilda förväntningar sådär. men ojoj. sjukt roligt var det, och sjukt bra! bruce inledde med born in the usa, 4:e juli till ära, som han inte spelat live på en sisådär 20 år. han hade helt hysteriskt med energi, och sprang runt, flörtade med/skrevade mot publiken, tog in önskelappar och höll appeller. 59 bast, my ass. dessutom är han ju fett snygg för att ha uppnått denna aktningsvärda ålder, insåg jag efter ett tag.

arenakonsert var inget jag hade gjort förut, men det tänker jag definitivt göra igen. jag är inget hardcore springsteenfan som kan alla låttexter utantill, som de jag var där med, men jag stod och hoppade och rycktes med för det. dessutom var det inte alls hetsigt och trångt, vilket jag hade befarat. vi stod kanske 25 meter från scenen, men att behålla sitt personal space var inget problem. jag ska alltid gå på 40+ konserter.

att det dessutom var sjukt bra väder, att vi drack en massa öl och att man fick se bröderna ensjö i tripp trapp trull gjorde ju inte saken sämre. efter konserten blev det då mer öl, en del ur backluckan på bilen, och himla trevligt. fyllekäk, fagotter och däcka i en gigantisk soffa.

dagen efter, efter lite lagom bakistillvaro så åkte vi till tjärnö och hängde med schönbecks i ett dygn. vi fick god mat och det var väldigt trevligt umgänge, även om bröderna lundberg tenderar att ta fram varandras inte alltid mest sympatiska drag. jag tycker, töntigt nog efter såhär länge, att det kan vara lite knepigt att träffa släkten som inte är ens egen ibland, (inte otrevligt alls, men kanske lite på spänn) men nu var det bara supertrevligt. och jag kom över min tröskel för det här med barn och lekar, så alva är min nya kompis.

på vägen hem på söndagen fick jag bestämma musik nästan hela vägen.

det var en mycket bra långhelg, trots snor och kattallergi. det var inte alls trevligt att gå upp (klockan fem) och jobba idag. jag vill ha mycket mer ledigt. beskedet att jag ska börja sju och inte åtta resten av veckan gjorde inte saken bättre heller. men det är en annan historia, och jag ska inte klaga för mycket, för just nu är det mesta himla bra.

varför affärer har öppet till tio på kvällen

för att jag ska kunna glida in kvart i tio och köpa

en liten läsk,
en tomat,
och ett kilo parmesan

såklart.