julen

jag hann inte köpa gran. jag har inte orkat julbaka, nästan alls, och inget pepparkakshus har det blivit heller. men vaffan. jag har inte alls orkat, och julen är fin ändå. mycket fin, med middag hos modern med lilla familjen, många (och väldigt bra!) klappar. god mat, fint sällskap, och helt opretentiöst.

och nu tillbringar jag juldagen som sig bör, i mjukisbyxor hela dagen. i soffan. med buffymaraton varvat med romcoms på tv.

sällskap är väl det enda som saknas, men snart är det åtgärdat med!

åter

ibland går det väldigt långt tid. så lång tid att jag tänker att det här med att blogga, det har jag kanske gjort klart nu. och så  tänker jag så, eller snarare tänker inte så mycket alls på det här med bloggande. tills en dag, då det dyker upp "jamen om jag skulle ta och skriva något". så då gör jag det.

efter uppehåll är det ju tillämpligt med någon form av sammanfattning tänker jag. så håll till godo.

värdlen/samhället/allt runtomkring: valet gick åt skogen. alla är i kris. borgarna är onda. kort resumé av läget kan man säga.

livet mitt: jag praktiserar, och trivs så sjukt bra. dom är trevliga, jag gör roliga saker, jag gillar verkligen konceptet att ha en arbetsplats, kollegor, fruktkorgar och ett allmänt ordnat liv. även om en slackerstudentsovmorgon hägrar ibland förstås. sedan ska jag gå från detta till en oformlig uppsatstillvaro, vilket känns helt galet. jag har dessutom ingen aning om vad jag ska skriva om.

livet, det privata: är fint. med sambon och julstjärnor och på spåret på fredagar. ibland vore det trevligt att hinna ses mer än en dag i veckan, men det kommer nog. det som kanske är mindre fint är att jag, tvärtemot min ganska länge framgångsrika ambition om att inte göra så mycket i den dära rörelsen så har jag sprungit på möten nästan varje kväll i många veckor nu. det är inte bra för mig.

annars: jag vill ha pengar, jag vill ha tid, jag vill ha ett uppsatsämne. men snart är det jul, clementinerna är goda, vännerna är fina och jag har hälsan, som man säger.

snön ligger vit och gnistrande, ibland iallafall, och i helgen ska jag dessutom först på konsert med säkert och sedan på fest med 20-talstema. jag planerar att vara väldigt snygg, vi får se hur det går.

undrar om någon hittar hit nu, eller om alla har gett upp. det visar sig nog också.

strömstad fram och tillbaka

jag har åkt på valläger, mitt tredje, och kommit hem igen. med ungefär hundra myggbett, lera och gräs varstans på alla sakerna, och samma förkylning som jag åkte dit med. men med livhanken i behåll.

efter denna upplevelse kan några saker konstateras:

1. jag är ingen friluftsmänniska, kommer aldrig att bli. trots att tältvistelsen var den bekvämaste hittills, tack vare sofians jätteluftmadrass som knappt gick in i tältet. det är inte bra att bo i tält. det är konstant fuktigt, aldrig rätt temperatur (företrädelsevis askallt) och det bor djur i ens saker.
2. potatisåkrar är inte bra campingunderlag. regn + jord som ska hålla vatten åt potäterna = LERA. vilket leder till insikter som reflekteras i punkten ovan.
3. det här med att gå på seminarier är inte min grej. dom var väldigt många och väldigt intressanta, och jag lyckades klämma in två. varav jag var deltagare i ett. inte så bra.
4. jag har en never ending crush på claes borgström (som var med på det där andra seminariet), och blir stjärnögd när han pratar.
5. återinsikt om att jag inte är någon ensamvarg. kollektivt leverne och folk runtomkring passar mig finfint. väl hemma var det skönt att vara själv i några timmar, sedan blev jag lite lappsjuk.
6. jag är GAMMAL. efter att inte haft åldersnoja över varken 25 förra året eller 26 det här så var insikten om att ganska många folk var tio år yngre än mig det som fick mig att trilla över stupet. jag är uråldrig och nära döden.
7. till sist att vi har väldigt många bra människor. och väldigt coola småttingar till aktivister. det kommer bli en finfin valrörelse det här.

om något annat: imorn kommer min jens hem, efter tio veckor i norrlandsasyl. och på lördag blir det 30-årskalas hemma (då vi ska leka leken "gissa hur många personer man kan klämma in per kvadratmeter"). det blir fint tror jag.

saker i mitt luddiga huvud

igår hade jag lite ont i halsen. fast det hade jag i lördags också, och sedan gick det över, så jag trodde inte att det var någon större fara. så jag tränade, och drack öl (vilket btw var himla trevligt, jag har mycket bra klasskompisar)

och idag har jag bomull i huvudet och taggtråd i halsen. det syns inte utanpå, men det är mycket synd om mig. kanske vad jag förtjänar, men hur skulle jag kunna veta. nu har jag dock ätit lite och hämtat mig, och mår tillräckligt bra för att vara uttråkad. uttråkad!

väntar och hoppas på att en lovisa eller kanske en emma ska vilja leka med mig. t.ex. leka baka kakor. dom bor ju i ugnen, och så försvinner alla baciller.

det är himla tur att jag är ledig iallafall.

en fin grej annars är när man träffar någon så ofta, att man konstaterar att va, kommer vi inte ses på över en vecka nu? ojoj, inte okej, bäst att vi råder bot på detta. jamen om vi ses i övermorgon då? jo, det blir bra. pust.

om ni förstår.

på väg hem efter söndagskvällsbakisbion

sofia: det är tur att vi är så himla mycket bättre än alla andra.

jamen word, liksom.

vi kan gå genom eld, bara för ikväll

jag är nyss hemkommen efter kvällen. eller, natten och morgonen uppenbarligen, eftersom klockan närmar tiden då jag går upp när jag ska till jobbet. men jag har överskottsenergi och bloggar som utlopp.

ikväll har jag lagat och ätit middag i mitt hem, druckit mycket vin, gått ut, dansat mängder, och gått på efterfest. och befunnit mig i regn regn regn.

kontentan är: sjukt bra (bortsett från regnandet kanske). ibland befinner man sig i så trevliga sammanhang, där allt flyter på och bara är bra på alla sätt, att man blir lite kär i alltihopa. i sällskapet som helhet och allt man gör. ikväll var en sådan kväll.

jag tänkte bara att jag skulle dokumentera det, om jag nu skulle betvivla att det var värt när jag kravlar mig upp imorn bitti. allså idag, mitt på dagen, kanske är mer troligt.

värmen böljar

igår visade termometern utan för mitt jobb 35 grader celsius. "som här i cannes" sade min mamma som semestrar i frankriket, när jag delade med mig av detta fascinerande faktum. ja kanske, fast ändå inte. för där är det semester, och medelhav, och utomlands. här är det jobb, och asfalt och lunch på parkeringen (tänker jag bara lite bittert). min gotlandvecka gav mersmak, och jag trivs inte alls med att behöva jobba igen. på ön, utan en enda från det gamla gardet.

fast, berättar jag för mig själv när jag är just lite bitter, man kan ju ha det himla bra ändå. man kan vara lite knäpp i huvudet och utejympa i rålis i sagda temperatur och nästa svimma fast tycka att det är roligt ändå, och man kan få kasta sig i badet efteråt och svalka sig på det bästa sätt som går. man kan äta mycket bra picknick med många bra personer, och till och med gå och dricka lite öl efter det, för att man har sovmorgon sen.

så kan det också vara.

hela livet var ett disco

på tre veckor har jag nu plöjt de två första säsongerna av greys. normalt? socialt? not so much kanske. men himla bra. älska tv-serierna när dom är så här bra. denny dog just, och jag grät igen, fast nog inte lika mycket som första gången jag tittade.

imorn åker jag till gotland, för cirkusen i almedalen. jag planerar sol, rosévin, mycket kvalitetshäng med emilia och kanske något intelligent seminare någon gång. därför har jag idag inte alls varit ute i det vackra solskenet, utan städat rent mitt äckliga hem. vilket i min bakistakt tog ungefär hela dagen. nu ska jag packa, vilket lär ta hela kvällen.

men jag hinner nog med lite jordgubbar och mera greys sen. det där med sömn är ingenting jag pysslar med.

a day like today

just idag har jag en överväldigande lust att skriva kommentarer på folks facebookuppdateringar betående av ungefär: MEN HERREGUD, tror du att det där är intressant för NÅGON ANNAN än dig själv. JAG SKITER i ditt [insert valfri] jobb/barn/semester!

just idag har jag lust att ställa in allt vad sociala aktiviteter för överskådlig framtid, men mest idag, och gå hem och vara ENSAM. för det är jag ju aldrig annars just nu?

just idag vill jag faktiskt inte ha sol och fint väder. jag vill kunna ha varma kläder och ha mörkt hemma och dricka te under en filt.

kan man ha en tillfällig asocial personlighetsstörning?

(just idag tycker jag uppenbarligen också att CAPS är ett mycket bra verktyg)

on a more peppig note så har jag fixat mig en såndär praktikplats. eller tre faktiskt, men med mycket ontimagen behövt välja en. yey för mig!

var finns returdisken?

det är ibland ganska svårt att vara kompis med sin kropp, sådär generellt. det är svårt att tycka om den för vad den är, och inte för vad den kunde vara om. (om man gick ner tre kilo, om man hade lite mer muskler, om man ansträngde sig lite mer)

ibland går det alldeles utmärkt att se sig själv i ögonen i spegeln, eller kanske snarare på rumpan, och säga "jävlar vad het du är". men inte alltid. och det är tanketrådar av ideal och feministiska principer och bekvämlighet och en massa mer som slingrar sig runt och i varandra, med olika bra resultat.

men det är ändå oftast en vänskaplig relation, med sina upps och ners. däremot när man verkligen, verkligen vill nyttja den på särskilda sätt (när man har längtat och sett fram emot), och den ba' nejmen nu får du svampar och munsår på en gång - vassego.

då vill jag litegrann förklara krig. jag vill säga upp den och förklara att nu gör du inte ditt jobb - du fungerar inte. skärpning! och jag skiter fullkomligt i resten. det är liksom petitesser.

för övrigt: apoteket är min vän i skyttegravarna. det och positiva jävla tankar.

ofint

i helgen var jag i skogen med hästarna (vilket var trevligt och fint, men det är en annan historia). i skogen bor också myggen.

vilket leder fram till  att jag nu vid mitt skrivbord på jobbet försöker att, självklart så diskret som möjligt, sticka ner halva armen i urringningen och klia mig frenetiskt på bröstet. så diskret som möjligt alltså.

tråkbloggande varsågoda

lite tråkigt har jag dårå. men vissa människor är faktiskt helt obegripliga.

hyresgäst: dom var här och bytte min skärbräda, och den är trasig - jag har fått en sticka i fingret!!
jag: eh, okej. kan du beskriva lite mer hur och var den är trasig:
hg: ja, den är alltså. över! eller under. cirka sex-sju centimeter in. där bak! jag har fått en sticka i fingret, den är trasig!

och detta på upprörd finlandssvenska. jamen jasså, då förstår jag precis.

hihi

(mja, jag kanske är lite trött ändå. men jag tyckte att det här var roligt.)

på hemmet:
jag: välkommen till felanmälan!
hyresgästen: hej, [tveksamt] jo det är så att jag har ett problem. vi har små barn hemma. [tystnad]

och det var förstås en andningspaus som följde, och sedan fortsatte meningen med det inte lika roliga att någon hade kissat på deras dörr. sidospår: vad är det för fel på folk egentligen?? tillbaka till huvudspåret: men i den lilla stunden, och i mitt huvud sedan, så var det väldigt roligt.

trångt

det är, som jag påpekat tidigare, väldigt lungt här. då kan man till exempel roa sig med att titta ut genom fönstret på den (tror jag, det är en bit bort) äldre medelålders mannen som ligger och solar på stenplattorna på gården mittemot. med m-y-c-k-e-t lite kläder på sig, tänk speedo and nothing else. (förutom en liten handduk på huvudet?)

min första tanke var (något nördigt måhända):  åh, det är som min egen naked guy! och sedan något om att det är fint med människor som tycker så mycket om solen och sommaren att dom går ut var dom än är och suger i sig.

kollegan bredvid (som uppmärksammade mig på fenomenet) muttrar istället: det måste ju vara något fel i huvudet på den där.

och jag tycker liksom bara att det är lite sorgligt. trångsynt liksom, och tänk att se på världen så jämt.

sickly

ett lite inpass bara:

jag lyssnar på radion. det spelas en låt. det enda jag relaterar den till är att den brukar förekomma på mitt favoritpass på friskis, och det börjar spritta i kroppen.

alltså, betingning eller vad?! jag går ju faktiskt inte ens så mycket på friskis.

working hard or hardly working

såhär dryga 20 minuter innan jag slutar kan jag summera dag två på arbetet och säga: men jo, ganska trevligt. klart bättre än förväntat.

igår hade jag knappa fem timmars sömn i bagaget, idag iallafall sju. vilket inte kompenserar, men ändå är bättre. jag har under arbetsdagen hittills tagit emot 50 samtal à totalt 2:09:45 (yey för roliga nya statistikverktyg). vilket för er som inte har några referenser till telefonarbete är sjukt lite! längsta tiden mellan samtal klockades till 14.51. sjukt i tell ya!

jag har läst tidningen mycket grundligt, och lyssnat på radio, och börjat backtrackat historiken i favoritbloggar. och ändå haft tillräckligt mycket att göra för att inte bli totalt uttråkad. ingen har ens skällt på mig, fatta! att gå upp klockan sex är fortfarande, och alltid, horribelt. och arbetskamraterna är med vissa undan väldigt blah. men annars alltså, det här är helt okej.

vi får se om det fortsätter såhär eller om jag får någon kosmisk baksmälla och alla bestämmer sig för att ringa just hit de närmaste veckorna. det skulle ju kunna hända.

inte med mig

igår släckte jag tolv, och somnade efter mycket vändande och vridande vid närmare halv två. idag var jag på jobbet i hör och häpna ganska god tid, sedan tog det drygt en halvtimme att komma in i dator och nödvändiga program.

jess! bästa första jobbdagen.

söndagsångest

jag är hemma och räknar timmarna tills jag imorn ska jobba för första gången på ett halvår. nu är det slut på slapparsötebrödsdagarna och dags för arbete. vilket jag inte alls ser fram emot... jag vet ju att det brukar vara bättre att jobba än jag tror, och mer ångest innan än under. men suck liksom ändå. jag får sitta en hel vecka utan sofia dessutom, och jag tror att jag kommer vara kass på mitt jobb och glömt bort allt - inklusive mina lösenord till dator och program, vilket könns oroväckande.

suck. jag tror att jag ska gå och klippa luggen i ren tristess.

att krypa till korset

jamen jaha då. är det inte så pinsamt förutsägbart att jag så fort min karl åkt till obyggden och jag har varit själv i sisådär ett och ett halv dygn eller så, ja då faller blogglustan på. eller kanske lite småsaknad i kombination med sommarlov (till på måndag) och omvänd dygnsrytm ergo bloggutlopp, men resultatet är detsamma. osjälvständigt som fan.

och det är fånigt, men nu är jag här igen. hej hej liksom.

(och lär, eftersom mitt hjärndödande alltid-framför-en dator-jobb börjar på måndag, fortsätta vara det.)

skräp lite

jens har åkt till tjärnö utan att vi hann säga hej då, och jag känner mig lite ensam och ämlig. herregud vad beroende man blir.

och jag skriver hemtenta, och det går verkligen asdåligt. jag har ingen aning om vad jag håller på med. nog är jag mest ämlig för det. idag satt jag på palatset till halv tju, inte fan hjälpte det. att tycka synd om sig själv och sticka huvudet i sanden är också en strategi, om än en dålig sådan.

i strutsandan har jag kollat på mamma mia, och myst och nästan sjungit med. ibland önskar jag lite att det vore helt normalt att bryta ut i sång lite hur som helst och när som helst. det är ju så fint. och det där med bröllop och evig, otvivelaktig kärlek. det är lite fint det med, och sådant man kan drömma lite om när man inte är så cynisk och realistisk.

men i helgen är det första maj. och det kommer att vara fint väder, och det kommer att vara bra. för det behöver jag, och då kommer den här jävla skiten att vara avklarad, oavsett hur det går.

prick del 2.

dom är kvar. något mindre ilsket röda, men lika förbenat kliande.

emilia diagnostiserade mig med loppbett. och jag tror efter lite googlande att hon har rätt, vilket ger mig stora äckelskälvan och gör att jag nu genast tvättar alla kläder som var med. det har dock inte dykt upp några nya prickar, så jag hoppas och tror att dom inte följde med.

men det placebokliar som tusan ändå, överallt, och jag blir såklart nojjig som tusan och kollar febrilt efter nya prickar, logiskt eller ej.

världsångest

exempel på saker jag har tänkt på och nästan börjat gråta för de senaste dagarna (mest igår):

1. att min mamma har ungar i skolan som inte äter frukost för att de inte har någon mat hemma
2. att det skärs ner överallt, i äldrevårlden, i missbruksbehandlingen, på en massa mer ställen. och att folk får (ännu mer) miserabla liv därför.
3. att människor inte har någonstans att bo och att det har varit jättekallt i vinter. och att människor har någonstans att bo, som är ovärdigt och inte underhållet och ingen vill satsa för det är oattraktiva områden och där gör inte privata bostadsbolag några vinster
4. att handeln gör storvinster och ändå inte alls tycker att de har råd med löneförhöjningar.
5. att människor sitter i sin lägenhet, med sina jobb och sin familj som de har. och inte ser/bryr sig om ovanstående.

jag är något hormonell, för jag har precis fått mens, kom jag fram till. och det känns ganska kasst att ens äggstockar ska bestämma över ens hjärna en gång i månaden. jag har även börjat gråta minst tre gånger till private practice, vilket inte är så mycket ångest utan mer trivsamt.

men ändå. jag kommer att ha mindre världsångest, jag har det redan lite mindre. men allt det ovanstående är ju där ändå, fastän jag inte blir gråtmild och tänker på det. och då blir jag ju bara en sån där som sitter hemma och tittar på orivate practice och har det bra för jag har min lägenhet och ett ekonomiskt och socialt skyddsnät och det räcker och jag kan glömma resten. och det är liksom deprimerande helt om igen från början.

prickuppdatering: ingen förändring. kortisonsalva är inhandlad och används frekvent, men likförbannat kliar det som satan. skräp.

prick

jag har underliga, oidentifierade utslag på höger arm i regionen omkring armvecket, fast mer nedåt och på insidan av armen. det skulle kunna vara en mystisk stigtomtsk sjukdom som jag har tagit med mig från påskfirandet (som firades hos schönbecks i stora huset vid åkern, på ett på alla sätt trevligt vis. mer om det imorn kanske) som ett ovälkommet påskägg.

hittills har jag mest konstaterat att det kliar då och då, och att ingenting blir bättre av att jag söker på vårdguidens hemsida. det leder bara till ögonblicklig hypokondri och onödiga funderingar kring vad mollusker egentligen är för några.

försvinner dom inte om några dagar så går jag till tant doktorn kanske. om jag inte avlidit i sviterna det vill säga...

nu ska jag ta mig i kragen och förflytta mig till sängen. det är svårt efter påsklov (i mitt huvud) och omvänd dygnsrytm. men imorn börjar det verkliga livet igen, så jag är så illa tvungen att försöka iallafall.

gnällbloggande. såklart.

oförmåga, ovilja, oinspirerad, ont i ryggen.

jag dör nu. åtta timmar tillbringade på studentpalatset, och ynka treochenhalv sida producerad. vilket ändå är ganska mycket för mig som skriver väldigt långsamt, men otillräckligt i sammanhanget, speciellt då mycket är luft, referat och konstiga lösa tankar utan sammanhang.

det finns tillfällen då det ärväldigt roligt att vara student, ganska ofta faktiskt, och tillfällen då det är helt värdelöst. som nu.

ynkynk och självömkan i massor. jag tänker att jag ger det en timme till här, sen går jag (sade hon trumpet). och helst vill jag köpa läsk och äta mycket mat i soffan och kolla på mängder med tv.serier. men det är visst någon hockey på tv (sade hon föraktfullt), så det kan jag säkert inte göra. det finns tillfällen då det är väldigt trevligt att bo med någon, allra oftast faktiskt, och tillfällen då det fortfarande är trevligt, men dom ändå är i vägen. jag vill bara vara ensam med mitt självömkande.

(och jo, det kan jag ju vara i sovrummet, men det är något riskabelt att försöka äta pasta och tomatsås i sängen)

talang

jag är fantastiskt duktig på vissa saker. saker som inte alltid är så bra för mig, men ändock talanger jag har. som till exempel att äta (mat och godis och chips och mer godis) långt över gränsen för vad som är nyttigt och vad som räknas som att vara mätt. eller att förtränga den tidiga morgondagen och titta på tv-serierna till väldigt sent.

men jag är också bra på andra sätt. som att omge mig med fint sällskap, det kan jag. något väldigt bra måste det ju vara med mig som har sådana väldigt bra vänner att hänga med liksom. stinan och saran för kvällen.

eller att vara tant. som joanna uttryckte det: " du är som en gammal person i en ung persons kropp". vilket jag glatt lever upp till med att högljudt be folk på tuben att gå in i gångarna för att folk ska få plats, att blänga ilsket på ungdomar som spelar dålig musik högt på sina telefoner i kollektivtrafiken och tänka " är inte sportlovet slut snart", och väsa "räck upp handen" till den osnutna mannen bredvid mig på föreläsningen som inte verkade ha någon som helst självdistans och insikt om att allt han sägar kanske inte är jatteintressant.

jag ska bara lära mig att var kvällstrött och morgonpigg också. det borde ju egentligen ingå i tantpaketet tycker jag.

friday i'm in love

kvällen består av:
- blodpudding till middag. ja, det var mitt val på en fredag, jag är inte tokig. jag lovar.
- gilmoremaraton.
- bak av tokmyffins.
- ännu mer gilmore.
- och läsk. jag glömde att köpa folle, vilket hade varit pricken över i:t vad gäller konstiga cravings.

någon gång om ganska länge tänker jag antingen lägga mig med ett korsord, eller kolla på curlingfinalen till jättesent.

varför? för att jag kan. jag har ensamkväll. andra människor är himla bra, men ibland trivs jag bäst i mitt eget sällskap.

wierdly

hemma igen efter en två dagar och en natt borta på kandidatutbildning. det känns längre, men det var överlag bra (faktiskt). missade hästarna, men i snön och minusgraderna känns det nästan okej. jag kan ta igen.

nu, snart, ska jag sova. damernas masstart i skidskyttet ska ta slut och svenskarna ska komma kring 10:eplats först bara. jag har redan lyckats somna en gång i soffan, på knät. tröttheten har varit helgens ledord, väldigt lång tid har krävts för att vakna på morgonen, och väldigt sur har jag varit. och ont i huvudet har följt på det, nästan hela tiden. väldigt tunn hud också, men det är kanske sådan jag har. kanske bara inte har fått testa tillräckligt förut. jag tycker inte om att vara illa omtyckt, jag tycker inte om att mygla, jag tycker inte om att visst inte vara kompis ändå (jag har uppenbarligen varit under helt fel intryck). fast man ska nog inte lyssna för mycket på mig just nu.

jag tror förresten att jag har lovat bort mig till att jympa i sossetröjor fram till valet. och att anmäla mig till midnattsloppet. jag tänker att någon form av tävlingsinstinkt kanske kommer att bota springhatet. jag tror att jag kommer ångra mig bittert.

undanflyktsbloggande

institutioner och governance. det är ju bara att läsa så inser man hur tråkigt det är. det första är ganska enkelt (om jag inte har missat något väsentligt, vilket iochförsig skulle kunna vara fallet) och det andra förstår jag bara ingenting om, och ser inte poängen med.

men hemtentan ska skrivas, och jag har därför parkerat mig på palatset och planerar att göra så resten av veckan. det ska till ett ganska stort mått av effektivitet för att det här ska bli klart och inlämnat till fredag klockan 12, men det ska hända. idag infann jag mig vid kvart i nio, så än så länge går det hyfsat.

statusen nu är 687 ord av 3000. det går långsamt, men det går iallafall framåt. och jag har verkligen inga ambitioner mer än att bli godkänd. vilket jag brukar säga ibland, mest för att jag inser faktum, men nu känner jag mig på riktigt lugn med det. E - here i come. jag ser det som en övning i att inte vara så duktig, eller nåt.

uppdatering14.48: nu har jag suttit och stirrat ut i tomma intet i ungefär en kvart. det där med effektiviteten känns helt plötsligt mest som självbedrägeri alternativt förträngning.

kronor och ören

jag har hittills tilbringat min söndag med att räkna resultat och balans för tre års räkenskaper. i ca 45 minuter hade jag en diff i balansen på en (1!) krona, innan jag hittade och korrigerade felet. jag höll på att dö lite mentalt under den tiden.

jag är inte konstuerad för sådant här, och blir mycket lättstressad. får se vad revisorn säger nu.

dagen forsätter med valberedande. de här årsmötestiderna kan gärna få vara slut nu, tack.

och förkylningen, den kan få vara slut också. jag tror att den är borta, och så vaknar jag en morgon som denna, med elva timmars däck-sömn i bagaget av att jag inte kan andas och att ryggen gör ont. nej tack säger jag, men ingen därute verkar lyssna.

inte riktigt rätt

imorse gick jag upp kvart i sex, för att jag inte orkade skriva mitt pm kvällen innan (för då reviderade jag till klockan nio). och nu är jag inte trött som jag ska vara. jag vet att jag är trött, men min hjärna förstår det inte utan jag är bara rastlös och på dåligt humör.

och jag äter oavbrutet. utan att egentligen vilja särskilt, eller vara hungrig, utan typ för att jag är uttråkad.

och imorn bitti måste jag upp tidigt igen, för att skriva pm:et som ska vara inne på seminariet klockan tio. vilket såklart är ett resultat av min dåliga planering igen, även om jag denna gång faktiskt har skrivit kanske en tredjedel ikväll. och dom ska vara korta, och egentligen inte svåra, men min intelligens har övergivit mig och jag förstår knappt frågan. vilket ju kan ha med att göra att jag läst kanske en fjärdedel av kurslitteraturen hittils. och imorn får vi ut hemtentan, det här är ju toppen. högmod går före fall har jag hört.

jag känner mig osynk.

(och som ett alldeles passande p.s. till det här så har jag enorma shoppingcravings på kläder. och känner mig som det totala offret för konsumtionssahället och töntiga normer om vad som är snyggt, och för den delen hur viktigt det är att vara snygg. och så har jag inga pengar, såklart)

typ såhär asså

egotrippen.

snyggemma med underliga hatten. och brudbild.

all brain and no bran

hej, jag heter sanna och jag är en himla smart feminist. det här är min blogg, och vill jag ägna mig åt självförhärligande så är det min rätt tänker jag. och jag fick bästa betyg på min förra kurs, och har hybris, sådetså. något infantilt, men ändock. jag pep i en ganska lång stund igår (min muntliga examination hade till exempel gått "strålande") när jag kom hem.

jag kom hem efter semmelkväll hos joe alltså. eller rullade hem är nog mer beskrivande. tre semlor var en för mycket, och jag ville verkligen få ångra mig när jag skulle sova. återköp som princip borde spridas. jag är fortfarande mätt, och matbebisen konrad lever och frodas.

jag hade någon form av ambition att gå och träna idag, men den allmänna slöheten i kombination med att jag har massiv träningsvärk efter vad jag tyckte var ett inte så jobbigt skivstångspass igår gör att jag hoppar. idag har jag nog varken hjärna eller något annat. jag är nog mest bara fåfäng. jag har hoppat en föreläsning för att inte behöva stressa, och nu har jag nog lagt ner alla planer på att få något läst idag. ikväll ska jag på långklänningsfest med emma alltså. den handlar nog om något annat, men klänningen är liksom det som är i fokus för mig. planen är att vara jävligt snygg. om jag lyckas så får ni se på bilder (kameran ligger och laddar as we speek).

poltik är att tycka

när jag kom hem efter sex timmars möten så hade karln bakat bröd. det fanns alltså både nattmackor och mysdoft i huset. och igår var all tvätt tvättad, helt utan min inblandning. ibland är det många fördelar med det här sammanboendet.

man blir tvungen att ta ställning till väldigt mycket på en gång när man motionsbehandlar.

till exempel är jag för:
- bruksvärdesprincip på bostadsrätter
- 100 %  ersättning i socialförsäkringarna
- mäns större ansvar för patriarkatets avskaffande
- elevmajoritet i skolor

medan jag är emot:
- karensdagar av olika sorter
- förbifart stockholm
- att copy pastea manifestet in i handlingsprogrammet

bland en massa annat alltså. så nu måste jag hålla mig till det här till mitten av mars iallafall.

högt satta mål

imorgon ska jag försöka vara på palatset till halv tio. vilket i sådana fall är det tidigaste jag har varit någonstans, och således det tidigaste jag har gått upp, på flera veckor (ridning och ssuande undantaget). jag stänger konsekvent av klockan i sömnen, och känner mig som en klubbad säl varje morgon. en säl utan självdiciplin.

livet som student är mycket hårt.

popsicle

jag gillar snön, och jag gillar att det är kallt. man vet inte vad man har förrän det är borta brukar man ju säga (eller så är det bara en ful direktöversättning från engelska), och slask och brungrå äcklig blöt värld var precis vad jag behövde för att tycka att minus 15 grader är ett fantastiskt alternativ.

när jag vaknade imorse för att bege mig till stallet och det var minus 16 ochenhalv här, i stan - vilket betyder många fler grader kallt ute på landet, så ångrade jag mig dock nästan. så kallt var det för några veckor sedan, och jag tyckte på riktigt att det knappt var värt det då (och jag tycker alltid att hästarna är värt allt). öronen höll på att trilla av, jag fick på riktigt nästan panik över att jag inte kände mina fingrar på tio minuter, och hästen var ungefär lika pigg och på som jag. men idag var allt bättre. trots att vi red fram utomhus!

att rida ute i gnistrande, knirrande snö, med solen som lyset och hästen som tycker att det är roligt, var inget mindre än fantastiskt. ja, jag är corny som fan, men herregud. tricket var nog, förutom tre par byxor och fyra tröjor, jättetjocka vantar och en manöver med halsduken fastklämd under hjälmen som täckte både öron och kinder.

men, isglass är ändå mitt nya namn.

nu har jag gilmoremaraton, och funderar på om jag ska sova middag eller se lite till. sömn är överskattat är nog kontentan.

annars: så ska jag på fancy kalas och får ha långklänning på mig!! halleluja, och praise till emma som går på kth och fixar in mig på finfester. och dessutom hittar mig en kavaljer som enligt utsago kan dansa. nu har jag dessutom provat klänningen vilken, förutsatt att jag inte äter på hela kvällen (eller försöker andas in häftigt), sitter fint. ska fålla och fixa i veckan och sen är den som ny. ny begagnad iallfall. jag tror att den är typ 40-tal, och har nu börjat fundera på tidsanpassade frisyrer. jag tror faktiskt att jag har fått kläm på hur man gör sådana där fina vågor i håret. får se om det kommer till användning.

dagens husmorstips

om man äger gamla bakelitbestick och av lathet och bekvämlighet diskar dem i diskmaskinen (för att diskmaskinen är guds gåva till människan) så kan man till sin förfäran upptäcka att de torkar ut och blir gråa i färgen, till skillnad från den karakteristiska svarta bakelitfärg de bör ha. men oroa dig icke! detta går lätt att åtgärda.

1. olja in bakelitskaftet med en neutral olja, som du kan finna i ditt kök. till exempel rapsolja.
2. låt ligga i några timmar, förslagsvis över natten.
3. torka av överflödet.
4. klart! nu är det bara att beundra dina bestick, som återfått sin forntida glans.

sådetså.

(och nu är det inte jul på bloggen längre!)

som jag, fast ungerfär gånger tre

ja, en sådan stor bild hade jag på något sätt lyckats göra. och då tyckte inte blogger om den, vilket man kan förstå, men dom hade ju kunnat säga det tycker man. jaja, här är peppiset.

den heterosexuella kärnfamiljen är ett antifeministiskt projekt

skrev jag i mitt manifest, som tillsammans med hemtentan lämnades in idag. i lugn och ro, med lagom marginaler att fixa referenser och meningar som slutade mitt i, för en gångs skull!

sedan har jag tentafirat som den monogama heterosexuella partönt  (och tant) jag är med tacos, på spåret och bada badkar. finfint. (men imorn blir det faktiskt öl. faktiskt!)

i efterhand: julebak och julehus

(OBS! bloggers bildverktyg SUGER och motarbetar mig med kraft. därför är det här ännu mer i efterhand.)

jag är inte så bra på att updatera löpande alltid, men bättre sent än alltid är en fin devis det med. julen har kommit och gått, och varit väldigt trevlig och skön. ganska stressigt innan med bak, städ, fix och julklappsjakt ända in i det sista, men sedan väldigt bra. liten släktjul hos mamma på själva julafton, och stor släksammankomst hemma hos oss på annandagen (inte en julig sådan dock).

men, det jag har tjatat mest om är mitt pepparkakshus, som tillverkades med fantastisk konstruktionshjälp från emma. så jag tänkte att bilder ska upp på det, upp till bevis liksom. och så lite andra bilder på julbak när jag ändå är igång (som monsterdegens anfall).

baksällskapet

och det bakade!

uppdatering: jag får inte upp bilderna på det jääävla huset. hatar blogger intensivt just nu. det brukade inte vara så här svårt!? om någon har några konstruktiva tips så mottager jag dom tacksamt.

saker man inte ska börja med kvällen innan de ska vara inne

många. men just nu att skriva ett manifest. ett feministsikt manifest, som vi ska göra som delexamination till kursen jag läser. vi får inte betyg på det, men ändå.

jag skriver världens mest klyschiga manifest, typ. en salig blandning av allt möjligt.

och imorn har jag halva hemtentan kvar att skriva, så det här borde bli klart ikväll. måste bli klart ikväll! (inatt...) och återigen, som så många gånger förr, önskar jag att framförhållning fanns i mitt mentala ordförråd.