03.16

jag kan inte sova. ikväll/inatt var sista, absolut jättesista, deadline för att lämna in den reviderade uppsatsversionen. självklart är jag ute i sugig tid. idag har jag pluggat 15 timmar i sträck, ovanpå en bakfylla. heja. men iallafall, när jag tillslut äntligen var klar med alla bilagor, alla sista ändringar, och bara maila word-fil och pdf-fil till min lärare så vill inte min dator pdf:a. alls. den ville inte med mitt program, den ville inte med joes program. vi slogs intensivt i ca en och en halv timma, fantastiskt välspenderad tid, tills jag insåg att det var någon form av tilläggsinställning som mongo-vista-word behövde. säkert idiotgrej för någon som vet vad dom håller på med, men det var inte lätt för mig.

och nu är jag klar med allt, jag har pdf:at och mailat och dubbelkollat, och jag kan för mitt liv inte sova. och jag ska upp och vara på en föreläsning imorn klockan nio för att insupa kunskap från den där nya kursen. visst. sover jag i tre timmar så har jag tur, och det är ju inte direkt optimalt. hata datorn, hata min hjärna som snurrar på tomgång.

sidospår: jag borde inte fylleblogga. my god, weirdo pretto grejer. inte bra. bli full däremot är mycket trevligt, speciellt när man blir det i sällskap med sina nyfunna fina genusar. lördagen var mycket bra, och jag har hittat morden i midsommer med-nördar. vi ska ha en temakväll.

nu, sova. soooova. om jag uppepar det tillräckligt många gånger kanske jag övertalar mig själv.

fyllefunderingar

tillit och tvivel i en enda stor blandning. ibland känns det som essensen som kan kramas ur det förvirrade tillstånd som kallas tillvaron.

tvivel på kärlek och mening med allt det där. tvivel på ärlighet. tvivel på sin egen förmåga. tvivel på teknikens utveckling, och att den leder till bättre saker. tvivel på att allting egentligen blir bra en dag, bara för att man vill det. tillit till vänner som fäller fina kommentarer om att man är betydelsefull. tillit till ölens helande verkan (den ska inte föraktas). tillit till att utbildningssystemet en dag ger mig en poäng och möjligtvis ett jobb. tillit till att vishet kommer med åren. eller möjligen åtmindstone tillit till att jag lär mig hantera mitt liv bättre ju längre jag handskas med det.

godnatt.

klassifikation

förresten så kom jag på något underligt sätt under kvällens diskussioner fram till att om jag skulle skapa ett nytt fack åt mig själv att placeras i så skulle jag nog vara en fascist-feminist. ju mer vi pratade om det desto mer kände jag att det faktiskt passade riktigt bra in... jag vet inte om jag ska känna mig nöjd eller lite rädd.

klar, faktiskt.

efter att ha tjatat så mycket om den satans uppsatsen, här, till alla i min bekantskapskrets och några till så måste jag ju självklart berätta att den nu är klar! eller iallafall inlämnad i vad som definitivt kan klassas som ett format som på ytan efterliknar en uppsats. och det är väldigt bra. efter inlämningen igår (som jag såklart var 40 minuter sen till) så gick vi som var där och fikade. det var ganska komiskt att se hur alla gick från att inte kunna sitta still, prata snabbt och konstant, alltså mest vara ganska hyper, till att vi kollektivt släppte ner axlarna lite, säckade ihop mer och mer och började gäspa. när adrenalinet till slut gick ur systemet var jag helt hysteriskt trött, men väldigt, väldigt nöjd med situationen.

nu har jag faktiskt börjat tänka över vad det är jag egentligen har skrivit i den och insett att människor faktiskt kommer att läsa den, dessutom med intentionen att bedömma den, vilket känns mindre bra. men det ordnar sig nog det med.

däremot har inlämningen och den totala känsla av lättnad den har fört med sig, eller framförallt känslan av att: nu har jag ju faktiskt åstadommit något riktigt vettigt, blivit min ursäkt att helt ignorera allt som möjligvis skulle vara tråkigt att göra, för jag har ju minsann lämnat in uppsatsen, och det måste ju ändå räcka med duktighet. jag spenderar däför numera min tid med att dricka öl, kolla på väldigt många gilmore-avsnitt i rad, inte diska, vända på dygnet, och måla naglarna. imorgon kanske jag gör något så avancerat som att boka en tvättid, vi får se.

lägesrapport

självklart borde jag göra andra saker än att blogga nu, men ingen är perfekt, och lite verklighetsflykt får man ägna sig åt.

det är nu mindre än ett dygn kvar tills den svåraste uppgift jag någonsin pysslat med ska vara inlämnad. inatt sov jag ungefär fyra timmar, och nu fortsätter spurten med hjälp av min mammas espressobryggare. när jag inte sov inatt så låg jag bland annat och listade hatföremålen just nu, vilka inte så oväntat blecv uppsats och män (eller möjligtvis förhållanden), och tänkte stilla tankar om att ingenting någonsin är som man tror.

åter till arbetet.

f.y.i.

en bekant som jag träffade på en tillställning i december frågade mig lite lätt medlidande: är allt sådär hemskt med din uppsats, det verkar så på bloggen?

nej, allt har inte varit hemskt. mycket har varit väldigt roligt, och jag finner fortfarande mitt ämne intressant vilket är ganska bra jobbat, även om jag inte riktigt känner att jag gör det rättvisa. för närvarande är dock allt ganska hemskt, helt påkallat av min totala brist för att kunna lägga upp mitt arbete efter någon sorts tidsram. rätt och slätt så sitter jag med fyra arbetsdagar kvar och en alldeles alldeles för lång att-göra-lista.

så jag har gått i socialt ide om ni undrar varför jag aldrig syns, hörs eller vill göra något med människorna jag tycker om. det är varken en personlig skymf eller ett tecken på att man ska gå och leta efter min döda kropp hemma i min lägenhet. den enda död jag dör är uppsatsdöden, men den har jag som sagt påkallat själv.

t -4d, 23h. vi ses på andra sidan.

hej 2008, hej då 2007.

jag satt och pratade med en vän häromdagen som berättade hur jobbigt hon tyckte det var att nyåret nalkades, och med det ångest för: vad har jag åstadkommit, är jag närmare mina drömmar och saker jag planerat nu, vad ska jag egentligen göra av mitt liv, och sådana triviala småsaker. själv konstaterade jag att jag knappt tänkt en tanke på nyår. jag hade inte ens insett att ett helt år till hade gått förrän nu i veckan när det slog mig hur mycket saker som hunnit hända och passera.

året 2007 kommer inte att skrivas in i historieböckerna som året då jag kom på vad jag ville göra med mitt liv eller uppfyllde några drömmar. inte som året då fantastiska saker hände, eller som året då jag blev en särdeles bättre människa. det har inte varit horribelt heller, i alla fall inte jämt, men ingen dans på rosor direkt. när jag satt och diskuterade nyåret med vännen som inte riktigt ville lämna det gamla året för att det inte kändes som att tillräckligt hade hänt eller blivit gjort så konstaterade jag att 2007 gärna får vara över. det är bra så. jag har valt att se det som året jag helt enkelt tog mig igenom, och det är inte så illa.

(själva nyårsafton var väldigt trevlig by the way. god mat i trevligt sällskap, jag i snygg klänning, en massa mousserande vin. en överraskande trevlig fest som innehöll språklektioner via post-its, dans och bra sällskap.)

jag skiter i listor förengångsskull. 2007 års bästa, sämsta, största, minsta skivor, böcker, personliga händelser skrivs nog ner av så många andra. än så länge har jag inte avlagt några nyårslöften, förutom möjligtvis en liten note to self inspirerad av gårdagen: att sluta bli tokplakat, det ger horribel huvudvärk och slutar ofta i tveksamma val.

nya dagar, nya tider. det blir nog bra.