varför världen suger

på väg hem från en trevlig tillställning, en sådan med kräftor. kollektivtrafiken motarbetar mig såklart, den tycker aldrig om när jag ska hem från söderorten, så jag hänger en stund på seven vid hornstull för att komma undan kylan. står och tittar på tidningsstället där glansiga magasin riktade till män med kvinnor i mycket lite kläder på framsidan och puffar som "maria har händerna fulla" (jag bara gissar att det syftar på tjejen som skyler sina bröst med händerna på bilden) samsas med glansiga magasin riktade till kvinnor med tjejer i bara lite mer kläder på framsidan.

sitter på bussen och ser två tjejer som ser lite yngre ut än jag, med mycket blonderat hår, mycket bröst och mycket korta kjolar. ganska berusade tror jag, ganska högljuda. och jag vet att jag föraktar dom lite fast jag inte erkänner det. att jag tycker att jag är lite bättre. samtidigt som jag under större delen av kvällen bara kännt mig ful och fel, och trots att jag vet att det med största sannolikhet bara är i mitt huvud så är känslan där likamycket för det.

och den allmänna inställningen till livet, kampen och feminismen är: vem försöker jag lura? hur mycket genus jag än läser så suger världen ändå, systerskapet är inte allomfattande (och är det då systerskap egentligen?), det omfattar inte ens en själv ibland, och troligtvis kommer ingenting att bli särskilt annorlunda.

fucking hell.

bokar

i konceptet sommar ingår att plöja böcker, åtminstone i min värld. helst deckare och kravlösa underhållningsromaner ska det vara. jag har tänkt att jag inte har hunnit med det i sommar, som en del i att sommaren knappt känts som sommar alls, men när jag låg och inte alls kunde sova häromnatten (och därmed avhandlade alla hörn av mitt liv i huvudet) så insåg jag att några har det hunnits med iallafall. här kommer en liten tematiserad lista med lite subjektiva åsikter inslängda, helt enkelt för att listor alltid är roligt.

chiclit (som i om tjejer, inte som i brudigt)
penelopiaden av margaret atwood började jag på i förrgår och avslutade igår. den var visserligen mycket tunn och lätthanterlig, men det är ändå ett bra tecken. penelope är odyssevs fru, och det här är hennes sida av illiaden och odyssén. rolig, bra, feministisk och med väldigt trevligt språk. läs!
en deckarroman, typ, om en rödhårig tv-journalist som klampar in i ett morddrama. kommer inte ihåg vad den heter just nu! lånades av letti, och den fyllde precis behovet av lättsam läsning som jag behövde på gräsmattan med roliga punchlines och lagom män-är-idioter-attityd.

homos kinda
no tears for queers. reportagebok om hatbrott mot homosexuella (män). tre fall av misshandel, mord och lemlästning tas upp, från sverige och usa. sorgligt sorgligt, men väldigt intressant. beskrivningen av händelseförloppen är väldigt målande och jag gillar att personporträtten av förövarna är så väl utbyggda.
faghag. mest nöje, ett av mina prajdfynd för 40 spänn. kul bok om ett intressant och ganska baktalat fenomen, med fina beskrivningar av personerna som porträtteras. jag ville festa i tyskland på bögklubbar sen.
bögjävlar, the pocketversion. jag läste bloggen ett tag innan boken släpptes, men kom mig aldrig för att köpa den då. nu blev den mitt andra prajdfynd för 40 kr,och jag är mitt i nu. den är bra hittills, fast jag känner inte att jag kan bedöma innehållet sådär särskilt än. men dom är himla välformulerade! jag gillar språket.

musikrelaterat
springsteenland. typ svenska musikjournalister (eller dylika tyckare) som skriver om bruce ur sina perspektiv. jag började läsa den i min bruceeufori efter göteborg, men den motsvarade inte riktigt förväntningarna, och den är inte avslutad än. texterna var ganska ojämna, och de som var sämre var ganska klyshiga. men jag ska fortsätta sen, jag tror att det blir bättre.
mannen som förstörde mitt liv. svensk medelålders poet skriver om sin polare leonard cohen. mycket bättre än ovanstående, även om det blir lite för mycket av polar-syndromet här och var, och lite "kolla-på-dikten-jag-skrivit-förresten", men annars bra. cohen är frekvent på poden just nu.

annars
montecore. jonas hassen khemiris ett öga rött blev så himla hyllad så jag tror att jag inte tog den till mig så värst just därför. det är någon knäpp reaktion hos mig. den här andra som utspelar sig omväxlande i en brev/mailväxling mellan jonas och dennes försvunna pappas vän kadir och omväxlande i berättande stycken om fadern och familjen och sverige och jonas uppväxt. efter att ha startat lite segt, troligtvis för att jag inte hade tillräckligt med tid för att läsa, så gick den, som dom säger, rakt in i hjärtat.
harens år av paasilina har ju människor sagt att man ska läsa jämt. den och allt annat han skriver om. nu har jag iallafall börjat, och jag gillar den skarpt än så länge. den påminner mig om erland loes doppler som jag läste i våras och blev helt kär i. alla böcker med meningar som lyder något i stil med: jag döpte honom [älgkalven som han tar hand om efter att ha ätit upp dess mor] till bongo, efter min far. min far hette inte bongo, men det är ju tanken som räknas, måste ju bara läsas.

previously on...

sofia konstaterade nedan att jag bara bloggar när jag jobbar, och det verkar ju stämma. nu har jag varit ledig i nästan två veckor, och jag har sysselsatt mig socialt så bra att bloggtid eller lust inte riktigt infunnit sig. jag har ätit middagar, after-workat, gått på konstfest och ätit scones. mycket bra. dock så har det mesta inneburit alkohol på ett eller annat sätt, i söndags konstaterade jag att jag druckit sex av sju dagar under den gångna veckan. lite obehagligt, men nu ska jag ändra på den saken nu tror jag.

fast med fylla kommer roliga fylleidéer, det är en perk. delsett projekt som kanske sjösätts på måndag och som jag är väldigt nyfiken på om det blir något vettigt av. det vore väldigt roligt. även lösa planer på semester har formulerats, men det känns lite mer osäkert om de genomförs. fast jag skulle väldigt gärna åka bort...

på gnällfronten så är jag på en arbetsplats som för närvarande är i ständig fysisk förändring. idag var dörren på ett annat ställe när jag kom, och jag fick en kör av mansskrik på mig för att jag trampade på fel ställe på golvet. med byggarbeten kommer även buller, det är mest det som är problemet. jag har även börjat få ont i halsen, vilket med tanke på att jag umgåtts med bacillhärdar i tre dagar kanske inte är så förvånande, men inte roligare för det. och så har jag oförklarligt ont i skuldran! jätte.

imorgon ska jag gå på min första nationalekonomiföreläsning, det gör mig lite nervös. mina fördomar säger mig att folk kommer att ha skjortor på sig, vara utstuderade brudar/snubbar och höger. och så är jag rädd för matten och att jag inte kommer att förså något av formlerna. jag hoppas att jag blir motbevisad på båda punkterna.

wtf?!

alltså. jag vet inte riktigt vad som just hände.

friidrottspsykot som jag av förklarliga anledningar inte är särskilt förtjust i kom över till köket i min hörna (där jag för övrigt är helt ensam idag, astråkigt). han konstaterade högt med en suck att det inte fanns några rena koppar... jag upplyste honom att det var rent i diskmaskinen, så att han kunde ta en kopp därifrån och tillade att man gärna får plocka ur diskmaskinen när man ändå håller på. "jasså, det får man" skrockade han.

en stund senare, efter att ha tjabbat med snickarna en stund så går han förbi där jag sitter, böjer sig fram, klappar mig på armen och viskar:
- vad fin du är i håret idag.
- eh, öh, tack. sade jag, som det oartikulerade nöt jag är.

och det här har långsamt gjort mig mer och mer upprörd. jag kan inte riktigt sätta fingret på det, jag vet inte exakt varför. att ge någon en komplimang (för det var väl tanken) är ju inte något farligt. men... ja, ändå.

behöver jag nämna att diskmaskinen inte var urplockad sedan?

måndag och helg

måndagsmornar är verkligen inte min grej. de är kanske inte någons, men jag är himla tjurig nu, så jag tänker gnälla. att gå upp halv sex är aldrig bra, och det faktum att det regnade när jag gick hemifrån och att mitt paraply försvann i helgen gjorde mig inte direkt mer pepp. sedan, när vi kommer i i det mörka kalla kontoret så luktar det bullar överallt! och bulldoft är ju fint, men inte så kul när man själv är hungrig men inte får några. dessutom som grädde på moset så byggs det om vägg i vägg med våra platser, så det borras och sågas och hamras från två håll. woho!

men helgen var väldigt trevlig. det kanske är därför det känns så trist att jobba också, för att jag ju vet att man kan ha det så mycket bättre. i fredags så var planen (något ogenomtänkt insåg vi i efterhand) att ta sig till utedansgolvet på stureplan. innan så var det vin hos somar och vattenpipa på balkongen, vilket var mysigt. det var civila vänner i majoritet, så gotlandsanekdoterna (och dialekten)duggade tätt. kvällen avslutades dock abrupt när jag tappade bort alla vid östermalmstorg och sedan i princip hyperventilerade av stress och klaustrofobi. fulla unga brölande män är läskigt. men sedan pratade jag av mig lite med letti och åt kakor i sängen tillsammans med min dator och scrubs, så det blev bra det med.

lördagen var först winnerbäck på zinken - mycket bra konsert, och framförallt så kuvl! vi hade väldigt bra platser, det var bra låtar och bra arr, man kan sjunga med i det mesta och det var bra extranummer. jag gick där ifrån med ett fånleende, världens adrenalinkick och en oförklarlig lust att hångla. efter det var jag inte alls sugen på att gå hem. jag och lina var de enda tillräckligt tappra i sällskapet, men vi raggade upp letti som var öltörstig efter nördträff och linas två barndomsvänner som också varit på konserten. det här med nya människor gör mig alltid lite nervös, och ärligt talat så tycker jag att de flesta är ganska ointressanta, men konstellationen var sjukt lyckad. när lamporna tändes klockan tre så blev vi alla förvånade, och ingen hade nog egentligen lust att åka hem. hade vädret varit lite varmare hade vi kanske knäckt en vinare i björns trädgård, men nu fick det vara.

söndagen tillbringades till stor del i sängen. när jag väl pallrade mig upp så var det teaterbesök och middag med dom bra (och väldigt snygga) tjejorna. sedan var det bra återseende och somna alldeles för sent. vilket då leder till att jag är trött och känslig idag. cirkeln är sluten.

ord, samtal

ibland hör man formuleringar som fastnar. någon önskade en låt på radion imorse, för att den ingav hopp om människans strävsamma kärlek. av någon anledning tycker jag bara att det låter så himla fint.

men det är inte bara bra saker som fastnar. jag pratade nyss med en tant. en sådan som småpratar med en nästan utan att andas emellan, för att man inte ska hinna avsluta samtalet. och hon hinner både säga att lamporna i trapphuset inte fungerar, att hon har bott i våra hus i jättejättelänge och att hon är änka. och mitt i allt, någonstans mellan att hon berättat att hon håller på att bli blind och mellan att hon önskar mig en bra helg säger hon "ibland vill man bara gråta". med liten röst, innan hon raskt pratar vidare (fortfarande oavbrutet).

tidelipom

det är en tunn grå matta ute idag. enligt smhi ska solen gå upp 04.49 idag (hur bestämmer man det på minuten egentligen?), men det var mer mörk höstmorgon än augistidito som väntade mig utanför dörren när jag gick hemifrån alldeles för tidigt. Att regnet öser ner och att jag han bli blöt upp till midjan på de två minuter det tog att gå/springa till bussen gör liksom inte saken bättre.

jag skulle ju syssla med utomhusaktiviteter den här helgen, wtf?! konsert och utomhusdans är inte alls lika roligt i regnställ.

i övrigt har prajden kommit och gått. om någon frågar mig nu så säger jag att det var en jättekul grej. frågade man mig i lördags under paraden så hade jag nog mest fräst och spottat. som en blöt katt ungefär, för det var det jag såg ut och kände mig som. men jag lutar nog åt roligt ändå. det var singstar och nya roliga bekantskaper, sjukt mycket bilfärder och ömsom stekhett ömsom dyblött. och lantisar som lånade lägenheten och lämnade världens bästa tack-för-att-vi-fick-bo-här-present. mat! chips slår blomma any day, så sant. nu ska det hela bara utvärderas ordentligt så blir det bra.

kvällens citat

att dricka te och filosofera ledde fram till följande.

letti om mig:
- du är så himla postmodern!

letti om sig själv:
- det är skönt att bara vara såndär vanlig modern.

det är på lilla e som de intellektuella diskussionerna har sitt epicentrum, bara så att ni vet.