valborg

nu är klockan tio i tolv. jag har stått upp sedan klockan sex, och under lika lång tid har det regnat. imorse tittade jag upp mot den blå himlen och tänkte "fan, det blir nog en fin valborg ändå!". ack så jag misstog mig. men trots vädrets illvilja så har detta, hör och häpna, varit ett av de lättaste åren jag varit med, kanske till och med det lättaste. vilket dock i sammanhanget inte säger så mycket. men alla banden spelade, elden slocknade nästan, och jag har inte behövt spilla skållhett kaffe på mig en endaste gång. det hela skulle kännas helt okej, om det nu inte vore så att det är första maj imorn, och jag dessutom verkligen måste tentaplugga.

jag och letti har en plan: utfasning 2010. nästa år kommer vi nog både behöva stå på valborg och frysa och baka kakor till första majcafét (vilket jag även gjort idag), men året efter, då ska vi banne mig bara glida runt. hänga nån timme i rålis kanske, gå på la mano, gå och äta brunch någonstans, gå i tåget, besöka cafét. men inte ha något ANSVAR.

man kan ju alltid fantisera, eller hur.

02.37

raggningsförsök. eller det tror jag iallafall, varför börjar man annars prata med en främmande människa på vägen hem från bussen? det verkar vara den nya trenden, det här med att ragga på busshållplatsen/på promenade från bussen, det har hänt bara mig typ tre gånger på kort tid. eller, ja, sedan nyår kanske, men ändå. jag blir inte raggad på så ofta, så det fastnar. det måste ju vara renodlad desperation, snacka om sista rycket.

två gånger har dom typ sagt hej, vad lyssnar du på? och sedan helt sonika TAGIT min hörlur och lyssnat själva, vad är grejen med det?

min poäng tror jag nånstans var att jag trots de ganska påträngande männen (för de har bara varit män hittills) så känner jag mig inte alls otrygg. jag kan småprata med någon på vägen från västerbroplan och hem och sedan känna mig förvissad om att det inte är några problem att säga hejdå och gå åt mitt håll. jag ska dock bli bättre på att bara säga nej, det är mitt projekt att öva på. nu ursäktar jag mig inte med att jag har en pojkvän iallafall (som om det vore enda skälet att inte nappa på nån dräggig man), så det går åt rätt håll.

borta

min kalender är spårlöst försvunnen. min kalender, min vän, mitt liv! jag kommer verkligen inte ihåg saker, därför skriver jag ner dom, och nu är dom borta. jag frågar sofia om när vi har föreläsning, och jag har en gnagande känsla av att jag missar saker, hela tiden. dessutom hade jag många viktiga papper där, bland annat alla redaktionsmedlemmarnas kontaktuppgifter, och nu är jag en ännu sämre redaktör än förut. jag sätter mitt hopp till hittelådan på institutionen på onsdag.

i övrigt så är jag snygg i håret igen. jag har gått från rödaktig till platina till hyfsat normal på mindre än en vecka, alldeles för mycket förändring på alldeles för kort tid för min del.

vuxna män gör (säger) saker tillsammans

jag blir alltid lika fascinerad av jargongen när jag är utlokaliserad av mitt jobb till felanmälan på fastighetsbolaget. den är generellt ganska speciell, men både nu och förra gången jag var här har det nästan bara varit män här, vilket gett samtalet viss typisk inriktning.

sist handlade konversationen om hur man bara borde anställa unga tjejer med stora bröst. idag refererade de till en annan man i byggnaden med: "är han putsbög eller?" jag vet inte ens vad det betyder.

man ska inte försöka bli något man inte är

till exempel blondare. nu är det ju liksom vår, och allt mitt gamla sommarbleka hår föll sist jag klippte mig, och jag har flera gånger fått höra kommentaren " men du är ju brunhårig!" (NEJ, det är jag inte. råttfärgat kallas det). så jag tänkte att det vore en bra idé att färga och slinga håret hemma, med hjälp av min mor, för det har ju gått så bra förut.

men icke. när allt var klart och utsköljt stod jag där med vad som inte på något sätt motsvarade förpackningens "ljusblont/champange", utan mer borde kallas morotsblont. det var inte bara jag, utan även min mor som höll med mig (jag är inte hårhypokondrisk, inte nu), och hon fixade mycket vänligt en tid hos sin frisör för mig idag på eftermiddagen. vad bra tänkte jag, nu ordnar det sig.

men icke. nu ser jag ut som någon öststatsblonderad gulhårig mongobrud. det missmatchar dessutom min hud. och jag är så feg att när hon frågar om jag är nöjd så svarar jag "ja" med ett leende. mongosanna. förändringar är av ondo, det har jag ju egentligen alltid vetat. att jag ska krångla till det så för mig.