recap.

nu blev det lite torka här igen, regelbundna uppdateringar är svårare än det verkar. jag skyller på midsommar. den kom och gick och var väldigt trevlig på ett lågmält sätt. på aftonen var det middag hos modern med hennes vän, vännens barn, vännens barns respektive, italiensk bekant och dennes vän, och så jag och lovisa dårå. tror vi var typ fjorton totalt, men jag umgicks mest lovisa, det var så länge sedan sist.

midsommardagen bestod mest av en überhurtig promenad runt nästan hela kungsholmen (som urartade i bergsklättring) och ett bra beslut, söndagen av en mardrömstripp på ikea. jag rekade en massa grejer jag behöver, och det var väldigt bra, men såklart var resten av världen där också, med alla sina barn. fast somar var med och stöttade mig, trots att hon inte ens gillar ikea, och sedan åt vi glass på en bänk i solen som belöning.

det här med vänner är i allmänhet väldigt bra. i måndags efter en lång dags arbete och ett redigeringsmöte där vi fortfarande inte blev klara (hata tidningen) gick jag, letti och joanna och åt mat och delade på en flaska vin. vi avhandlade barn, förhållanden, möblering och koriander, bara för att nämna några saker.

vi, eller snarare joanna, fotade också hysteriskt. hon hade ett EFIT-projekt på sin blogg, alltså ett foto i timmen från hennes liv, och den timman var det min och lettis tur att bli förevigade. det tog oss uppskattningsvis 20 bilder att få någon som var acceptabel för publicering... under tiden roade jag och letti oss med att visualisera en känsla eller ett uttryck. vi tog oss igenom förvånade, förväntansfulla och fundersamma, bland annat. på den här fina bilden ska vi se söta ut, tror jag.


bilden som joe valde kan man se här.

nighttime/morningtime

inatt drömde jag att jag var på sosseri-möte. jag gör det ganska ofta nu, det är definitivt dags för sommarlov... sedan snoozade jag i 50 minuter och prioriterade bort att tvätta håret för att få sova lite lite till. så trött var jag, jag tycker verkligen inte om att vara smutsig i håret.

imorse tog jag två tunnelbanelinjer, fyra bussar och två promenader för att komma till jobbet. växelfel i ropsten. vi får ta tunnelbana till östermalmstorg, sedan buss 62 och buss 1 till gärdet varifrån ersättningsbussar skulle gå. möts vid gärdet av connexman i gul väst, var går ersättningsbussarna? det vet inte han. han tror att vi gör bäst i att gå till siljaterminalen för att ta 76:an, så det gör vi. den kommer till slut, försenad. sedan buss till ön och till slut ankomst till arbetet, 55 minuter för sent.

vad är grejen, del 2.

med att unga svenska politiker känner ett behov av att se helt stört klämkäcka ut?

bevis 1: reklam för kd/kdu under valrörelsen där ella bohlin och göran h står med ryggarna mot varandra, pekar framot mot betraktaren och har vinden i håret. och hon ser ju typ ut så jämt. jag är lite rädd för ella.

jag hittar ingen bild på nätet, men den går att se på lovisas kylskåp, om man nu skulle befinna sig där nån gång.

bevis 2: den hyfsat nyvalde cuf-ordföranden magnus anderssons blogg som jag snubblade över denna tråkiga förmiddag. bara kolla pressbilderna i vänstermarignalen... killen kan ju iofs inte rå för att han har smilgropar, men ändå. här finns också en bild där han pekar in i kameran, den är nog min favorit. (och en parentes-vad-är-grejen med pekandet? vill man verka angelägen, framåtsyftande, vad?)

vad vill man säga med denna klämkäckhet och vem tror man att man attraherar? är inte dagens ungdom cynisk och desillusionerad? jag tror inte att det går ihop med pekande... jag blir trött bara jag ser dom. finns det kanske en korrelation mellan pekandet och små borgerliga partier med komplex? värt att tänka på.. eller kanske inte.

(och nej, jag tänker inte skriva vettiga intelligenta eller genomtänkta saker här har jag kommit fram till. det känns bara jobbigt. vardagens små påhittade mysterier duger gott.)

till mig!

igår skrev jag kontrakt på (för?) min lägenhet. jag har inte riktigt vågat tro på det tills nu, för man vet ju aldrig vad som kan hända, högmod går före fall etc. etc....

men nu finns det på papper! 26 kvadrat som är bara mina. inte lånade, inte tidsbegränsade, inte på någon annas villkor.

jag har haft sån störd tur så att det inte är sant, men jag tänker att det inte finns så mycket mer för mig att göra än att njuta, så får omvärlden vara missunsam eller inte, beroende på vad man anser nyttigt. igår gick jag och log hela kvällen och drack mig berusad på mammas bubbel.

jag skulle kunna bo där tills jag dör om jag så har lust, det känns väldigt bra.

hahahaha

mitt Företag måste vara sämst i världen på att formulera reklamutskick. igår ville jag mest slita mitt hår och skrika på grund av detta, efersom jag spenderade typ 3 timmar med att bli utskälld av människor som inte fattade vad dom hade fått. idag är dock situationen en helt annan. det är nämligen så att dom inte bara är dåliga på att formulera saker, väldigt ofta slinker det med rena tryckfel också, och det kan bli väldigt lustigt.

ordinarie pris på Fina Försäkringen är, säg 536 kr. nu har en förhållandevis liten del kunder (men ändå typ 5000) fått ett erbjudande där detta pris står i själva brevet, men där beloppet undersammanfattningen lyder: 53 kr. och står det det så gäller det självklart... hysteriskt kul.

annars är det knäppaste tryckfelet nog det där det i rubriken istället för att lyda: Här erbjuds du Fina Försäkringen för din [bilmärke], så stod det Här erbjuds du Fina Försäkringen för fel [bilmärke]. sedan ringde folk som galna och skrek och gormade om att det minsann inte var något jävla fel på deras bil. förutom en tjej som ringde och gapskrattade och berättade att det var det roligaste hon sett på länge. det kan vara så att anledningen till att jag också tycker att det är fantastiskt kul är att jag började efter det utskicket hade ägt rum...

att komma ut i det 21:a århundradet

på väg från tunnelbanan till en studentmottagning igår utspelades följande konversation (ungefär) mellan mig och mina två medflanerare:

jag: hade du en bra fest då, och hur mådde du dagen efter?
vän 1: jo, det var jättebra... men jag fick ett konstigt sms från x dagen efter. det stod typ "hej, tack för festen igår! jag hade jättetrevligt, och jag är bisexuell"
vän 2: jag vet!! jag fick också ungefär ett sådant sms häromdagen där det typ stod att x hade kommit ut som bisexuell, och att man gärna fick sprida det.

det måste vara tvåtusentalet när man kommer ut ur garderoben via sms, och dessutom med uppmaningar om informationsspridning. jag tycker bara att det är jättefint.

tårttokerier

alltså, det är inte speciellt peppande när man kommit till jobbet på morgonen, jobbat på ganska bra och varit effektiv och fått saker gjorda utan att slöa och följaktligen tänker: oh så bra, nu måste ju jag ha fördrivit en massa tid och slutet på arbetsdagen har kommit ännu ett snäpp närmare. och så är klockan 09.10 när man kollar... jag har ingen tidsuppfattning någonstans, någonsin.

men men, det var inte det som var grejen. ikväll fyller katina gammal (25 alltså), och sagda event ska självklart firas så som det bör. tillställningen sker i hemmaliknande miljö med bjudmat, och jag har volonterat till att vara efterrättsansvarig, vilket gjorde att jag spenderade kvällen igår med att baka/planera ännu mer bakning istället för att gå och lägga mig.

planen ser än så länge ut såhär:
- klassisk jordgubbstårta (för det måste man få om man fyller år på sommaren)
- kladdkaka med grädde och hallon (för att choklad alltid är bra)
- och eventuellt en citronmarängpaj (för att jag får fixa idéer...)

den sista kan dock rationaliseras bort om det skulle uppstå brist på t.ex. tid och/eller ork, alternativt om marängen motarbetar mig.

baka är terapi. billig sådan, och dessutom ätbar. himla käckt...