svettigt

dansa dansa dansa. i bara strumplästen, tills jag var genomsvettig. jag kommer ju på varje gång det händer hur fantastiskt roligt jag tycker att det är, och hur alldeles för sällan jag gör det. men jag vet ju inte var man går för att dansa egentligen. dansgolvet drogs igång av några 40+ par som verkade ha hittat till den ganska fancy restaurangen och sedan stannat kvar. dom studsade runt som galningar, alldeles själva. att fuldansa sådär är ganska coolt tycker jag. jag och katarina har en hel plan föt att öva oss. jag har iallafall kommit en bit på vägen nu, för när dom tog en paus sedan så tog jag och stina över positionen som tokdansare. jag tror att hon sa något i stil med "du och jag och en rökmaskin, that's all we need". jag kan ha rört ihop det, men jag tycker att det känns roligare så.

mañana och sommaralkoholism är för övrigt min nya grej.

sjukt bra

igår när jag kom hem vid halv tolv så fanns det en påse med nytvättade tröjor att hämta tre våningar ner. det är kärlek. jag vill alltid bo där jag bor.

helgen och sedan

midsommar i helgen, den var den bästa på väldigt länge, och det helt utan fylla, skrålanden och nakenbad. det var jag och jens. det var grillning på balkongen i regnet, himla gott bubbel, mängder med färskpotatis och söta jordgubbar. det var bra film.

lördagen var strange väder som förhindrade parkteaterutflykten, men jag och sofia hade en mycket bra picnic i hennes kök istället, och satt och pratade till halv två. vid sådana tillfällen, med sådana bra maratonsamtal om allt viktigt och allt oviktigt, så kan jag nästan bli lite nykär i mina vänner.

söndagen var tårta och tårta och släkt och massor med mat.

idag har jag haft en hysterisk dag på jobbet. det har ringt nästan konstant, och min hjärna mår efter det. jag är sjukt trött. hemma har jag äntligen tagit lite tag i ångesttidningen, med fantastisk hjälp från min redaktörsbitch. men jag är inte klar än såklart... och dom jobbiga samtalen som inte är ringda på en månad är fortfarande inte ringda.

det var den stolpiga uppdateringen. nu kom jag på att jag i min tidningspysseliver helt har glömt bort att jag måste äta mat imorn också, så nu ska jag ställa mig och skrubba potatis och steka zucchini. pepp!

skräp.

alla i hela världen tittar på fotbollen. ALLA. utom möjligtvis dom som demonstrerar, och dom är ju förlåtna. jag är själv i alla fall, och stört uttråkad.

fast mest har jag ångest, för lönespecen, och lönen, och jag känner mig bara korkad. och det finns ingen att prata med för att ALLA är upptagna med att se män springa efter en boll. prioritering minsann.

det kliar, både utanpå och inuti.

semesterplanerna i kras

så jävla tråkigt. vad ska jag nu göra?

måndag

växelfel i ropsten, tjalalalala. inte det bästa sättet att börja varken dagen eller veckan på. först asmycket folk på tuben, sedan huggsexa om platserna på ersättningsbussarna när de väl kom (jag kom med den andra), och sedan mer än 20 minuter sent till jobbet, efter att ha fått gå från hantverkshuset.

nu sitter jag mest och försöker beta av saker innan folkstormen kanske kommer.

helgen spenderades på 3 s, på rösjön, bland träd och konstiga, men fina, små ssuare. det var väldigt bra att åka bort, ut från stan. jag har lyssnat på pass om allt från rock och politik till sektvänstern, badat, tjänstgjort som sjuksyrra och pysslat i köket med matlagning och bullbak. och ätit hajkbananer! jag har en större längtan till landet än jag tror har jag fått erkänna. det här med att vara långt bort från det mesta, det är ganska skönt ibland, och det mesta blir så kravlöst.

på jobbet

såklart... jag sitter och väntar på att få gå på lunch (21 minutes and counting). betalar lite fakturor, i brist på annat att göra. det är fascinerande lugnt idag, mycket trevligt. flickorna på kundtjänst har inte riktigt återhämtat sig från tisdagens extravaganser, så det kan vi nog behöva. jag sitter i receptionen idag, och varje gång någon kommer ner från övervåningen så hör man suckar och stönar och aaaj. alla är lite ledbrutna, och en haltar ordentligt. så fort någon av oss skrattar så följs det av ett oh, aj.

här i repan finns det radio! avancado, det är jag inte van vid, minsann, och jag inser med fasa att jag inte har någon koll på p3:s tablå längre. något som gick nyss var brunchrapporten. jag vet inte om det är ett bra program överlag, men idag hade dom tema lissabonfördraget, vilket var himla kul. inte så mycket för diskussionernas skull, dom verkade mest lite förvirrade, utan för den fantastiska förklarande låten på bumbi-björnarna-melodin.

det jag har kollat upp är när christer börjar. nu börjar det 14 igen, då hinner jag lyssna efter lunchen. mycket bra. christer är himla trevligt.

rapport

det var ungefär så hemskt som jag befarade. jag och mina kära kundtjänstkamrater (som i princip utgjorde hälften av deltagarna, så dålig uppslutning var det) försökte ha en positiv inställning till aktiviteten och peppa varandra under dagen, men det gick inte riktigt att upprätthålla sedan.

det hela börjar med att de som arrangerat alltihop glömmer bort att vi också ska med, alternativt räknar med att vi ska promenera i en halvtimme till idrottsplatsen. sedan visar det sig att den snajdiga killen som arrar är juniortränare på elitnivå eller något i den stilen, och tillika regelfascist, så inga mjuka tag här inte.

istället för att det är en trevlig teambuildingaktivitet som går ut på att alla ska vara med och ha roligt så är det tävling på riktigt. det känns faktiskt precis som i högstadiet. alla grenar utom två går ut på att springa (längdhopp lades till listan, och 60 m häck byttes ut mot bara 60 m rätt och slätt), det är prestigefyllt för folk att vinna och om man till exempel kastar spjutet så att det landar med rumpan först, för att man aldrig har gjort det här förut, så räknas inte ens resultat. ångest mest, precis som i högstadiet.

efter allt jävla sportande så blev det dock bättre. vi skjutsades tillbaka till jobbet, fast jag blev nästan bortglömd igen, och där fick vi god mat och tillgång till alkohol. kvällen utvecklade sig sedan på mycket spännande sätt... väldigt många drog tidigt, för att hinna hem till den där fotbollen, men vi var ett litet järngäng som stannade kvar och höll personalfestfanan högt.

först drack vi raskt upp en box vin på sex personer (då hade vi druckit till maten innan), och när det var slut så ringde vår utbildningschef till sin man som kom i bil och lämnade av två pavor vin till. samma kvinna klättrade in och ut genom fönstret från kontoret för att dra ut sladdar till en stereo som ställdes på parkeringen där vi satt. när vi sedan hade musik så var ju självklart jag och sofia tvugna att dansa... på parkeringen... det är en sån himla tur att fönstren på övervåningen där folk jobbar natt inte går att öppna.

jag var hemma vid halv ett, och idag mår jag väl som jag förtjänar. som tur är gäller det ju även resten på kundtjänst, så vi har en ineffektiv dag tillsammans.

oj vad långt det blev. ja, förresten så har jag träningsvärk och en bula på benet också, och så har mina visdomständer bestämt sig för att idag är dagen dom ska upp, så jag kan knappt öppna munnen för att äta. pepp pepp!

dagens aktivitet

mitt jobb brukar varje år någongång gång i början av sommaren ha vårfest, väldigt trevliga sådana dessutom, åtminstone har det varit så de två år jag varit med hittills. det brukar vara ett mycket simpelt upplägg med temafest med grillning och sprit och underhållning, bland annat i form av min lilla chef som sjunger karaoke.

i år har dock någon snajdig kille på marknadsavdelningen fått den superroliga idén att vi ska ha en halvdags aktiviteter tillsammans innan vi får mat och sprit. och det är ju en fin tanke, men någonstans slog det fel när det sedan bestämdes att vi ska SPORTA ihop. helt retarderat. "företags-OS" kallar dom det för. i lag om fyra ska vi:

- springa hundra meter häck
- kasta spjut
- springa 200 m
- springa 4 x 100 m stafett

alla ångestminnen från högstadiets friidrottsjympa kommer tillbaka. vad hände med kast med liten boll? kan vi inte få göra det?

jag gissar att jag kommer göra något av följande: komma sist i allt; trilla och slå mig; eller spetsa någon med spjutet....

rapport följer.

blaha

det är fascinerande att jag på ett så stort internet kan hitta så lite att slösurfa på. dessutom är mina serier jag följer slut för säsongen och tv:n erbjuder inget roligt alls, så nu kollar jag på en konstig film, bloggar om ingenting och målar naglarna rosa.

det är för ljust för att gå och lägga sig, och jag är för trött för att göra något vettigt. ergo ovan.

och tokig impulsshopping. det sysslar jag också med. konstiga strechiga kjolar som jag i teorin tycker är fina, men som möjligtvis får min rumpa att se lika stor ut som typ australien. det här med kroppen är en konstig grej. man har den med sig jämt, men ändå kan den kännas så obekväm. speciellt när det är varmt, och man måste ha hyfsat lite kläder på sig för att inte smälta bort.

annars är jobbet än så länge (efter två dagar...) trevligare än jag tänkt. folket, dom på arbetsplatsen, inte dom i telefon, är mycket bra. kanske är jag lite positiv till det här med kontorsjobb för att det innebär att jag efter idag har jobbat mer än halva den här veckan. halvdagar före röd dag rules.

som en lisa för själen

jag var på skansen idag med min lovisa, som jag träffar alldeles för sällan nowadays. och det var fina husen, och söta örtträdgårdarna, och renar och getter och grisar och sälar och älgen! och dvärgvaktlar med bäbisar som var så små att dom nästan var humlor. solen sken, som den alltid verkar göra just nu, och jag fick världens godaste matsäck som vi åt (alldeles för mycket av). och innan vi gick hem efter en massa timmar så satt vi på en mur, högt upp på höjden, i solen och bara tittade.

grisen och getterna ville förresten bara hälsa på oss, inte på de töntiga barnen. haha. jag blir töntigt glad av att hänga lite med djuren, och jag vill hitta fler att klappa på. aspis 4-h-gård nästa.

på ett helt annat spår: häromdagen insåg jag en sak, eller snarare två. 1: att om jag inte skaffar barn när jag blir stor så kommer min släkt att dö ut, typ. om man inte räknar sysslingsbarn, men det gör jag inte. 2: om jag inte skaffar barn när jag blir stor så kommer jag att vara alldeles ensam, utan någon som tittar på kalle anka med mig på jul eller som kommer och hälsar på mig på äldreboendet. ingen press!