lågvattenmärke

igår satt jag på ett fantastiskt intressant seminarium, omgiven av fantastiskt intelligenta människor som sade en mängd intressanta saker och drog smått fantastiska paralleler och slutsatser. det var bara det att jag inte ens hade kommit halvvägs i deras tankebanor, och ibland inte heller riktigt förstod vad de pratade om. insikten slog mig att jag (trolivtvis) aldrig kommer att tänka en originell tanke i hela mitt liv, och då kan man väl lika gärna lägga sig ner och dö på fläcken.