winnerbäck på annexet. det var bra. mycket bra. jag hade inte så höga förväntningar, har aldrig sett honom live förut, det har aldrig klaffat, och en väns omdöme om den gången hon sett honom var ungefär "loj lönnfet man, ganska ospännande".
men hon blev motbevisad. det nya bandet var bra, det var mycket stråkar, vilket enligt min uppfattning är bra, det var intensivt och högt tempo och ganska bra avvägning mellan gamla och nya låtar (alla som gnäller över att det är för lite "gamla godingar" har fel). jag dansade mig svettig och sjöng mig nästan hes. och han gjorde två extranummer, med fina arr, och avslutade med kom änglar efter ett lång mellansnack om en räv som talat till honom.
annars så konstaterade katina mycket på pricken att det var den mest homogena svenska publik någon av oss sett på länge. svennigheten bekräftades snabbt av brölande män som oförståeligt ihärdigt skanderade "lasse - klapp klapp klapp" (lasse?!), i princip ensamma, men väldigt högt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar