skjut mig

jag tittade på nyheterna häromdagen. det handlade om nedläggningen av någon akut för gamlingar någonstans, och hur dåligt det var. det är inte detta som är poängen. poängen är att med i inslaget var en liten jättegammal gubbe, som en liten skral fågel, som blev omhändertagen av syrror med vilka han på sin höjd kunde kommunicera att han vill vända sig på sidan. och det slog mig med sådan kraft: jag vill inte bli så gammal.

jag tror inte att det är meningen att man ska leva så länge att man inte kan klara något själv. att man inte kan kommunicera med sin omvärld, och att man inte kan göra det som ger ens liv innehåll och mening. nu är ju inte jag något större fan av det här med evolutionsteorin, men någon rim och reson finns det i att man dör innan detta tillstånd inställer sig. nu har vi en massa fancy mediciner och maskiner som gör att situationen är annorlunda.

en av mina värsta mardrömmar är att drabbas av alzheimer. det går i familjen, vilket dels innebär att det inte är alltför osannolikt att jag skulle få det och dels innebär att jag vet hur det tar sig i uttryck. och jag vill nog hellre dö i min egen säng, medan jag fortfarande vet vilka min familj och vänner är, än att leva så länge som min kropp orkar (för det gör den ofta ganska länge, det går också i släkten).där jag arbetade inom äldrevården var ganska många i ganska dåligt skick. vi hade en liten dam som helt enkelt slutade äta, för att hon inte ville leva längre. det är inte anständigt. man har rätt till sitt liv, och rätt att avsluta detta när man så finner lämpligt.

så skjut mig. eller kanske hellre: ge mig en spruta, eller en tablett. något som går fort och är smärtfritt, men gör det om jag vill, när jag vill.