onsdag 11 juni 2008

rapport

det var ungefär så hemskt som jag befarade. jag och mina kära kundtjänstkamrater (som i princip utgjorde hälften av deltagarna, så dålig uppslutning var det) försökte ha en positiv inställning till aktiviteten och peppa varandra under dagen, men det gick inte riktigt att upprätthålla sedan.

det hela börjar med att de som arrangerat alltihop glömmer bort att vi också ska med, alternativt räknar med att vi ska promenera i en halvtimme till idrottsplatsen. sedan visar det sig att den snajdiga killen som arrar är juniortränare på elitnivå eller något i den stilen, och tillika regelfascist, så inga mjuka tag här inte.

istället för att det är en trevlig teambuildingaktivitet som går ut på att alla ska vara med och ha roligt så är det tävling på riktigt. det känns faktiskt precis som i högstadiet. alla grenar utom två går ut på att springa (längdhopp lades till listan, och 60 m häck byttes ut mot bara 60 m rätt och slätt), det är prestigefyllt för folk att vinna och om man till exempel kastar spjutet så att det landar med rumpan först, för att man aldrig har gjort det här förut, så räknas inte ens resultat. ångest mest, precis som i högstadiet.

efter allt jävla sportande så blev det dock bättre. vi skjutsades tillbaka till jobbet, fast jag blev nästan bortglömd igen, och där fick vi god mat och tillgång till alkohol. kvällen utvecklade sig sedan på mycket spännande sätt... väldigt många drog tidigt, för att hinna hem till den där fotbollen, men vi var ett litet järngäng som stannade kvar och höll personalfestfanan högt.

först drack vi raskt upp en box vin på sex personer (då hade vi druckit till maten innan), och när det var slut så ringde vår utbildningschef till sin man som kom i bil och lämnade av två pavor vin till. samma kvinna klättrade in och ut genom fönstret från kontoret för att dra ut sladdar till en stereo som ställdes på parkeringen där vi satt. när vi sedan hade musik så var ju självklart jag och sofia tvugna att dansa... på parkeringen... det är en sån himla tur att fönstren på övervåningen där folk jobbar natt inte går att öppna.

jag var hemma vid halv ett, och idag mår jag väl som jag förtjänar. som tur är gäller det ju även resten på kundtjänst, så vi har en ineffektiv dag tillsammans.

oj vad långt det blev. ja, förresten så har jag träningsvärk och en bula på benet också, och så har mina visdomständer bestämt sig för att idag är dagen dom ska upp, så jag kan knappt öppna munnen för att äta. pepp pepp!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ha ha! Ja jävlar vilken dag och kväll det blev!

Anonym sa...

Spot on! Jag är fortfarande arg på fascisten. Men vi söp bort oss rätt rejält sen och DET var roligt. Speciellt när man har så treeeeevligt sällskap.