all is well, but hot as hell

i korridoren längre ner från där jag sitter så visar termometern 29,1 grad, där jag sitter är det ännu varmare. sitter jag med ryggen mot ryggstödet på stolen så blir jag blöt. programmet jag jobbar i fungerar inte heller som det ska, och skickar inte iväg just de akuta ordrarna. mycket praktiskt. nämnde jag att min väckarklocka ringde 04.50 imorse och att jag somnade vid ett? pigg och pepp, så skulle man kunna beskriva min antites idag.

men det var inte ett tjurigt bitchinlägg jag skulle skriva nu. jag skulle skriva om att helgen har varit fylld av hästar och sol och bad och trevligheter. och att jag har haft det väldigt bra. jag har hoppat en massa och ridit i skogen och myst med solvarma pållar. jag har också blivit förföljd av ca en miljard flugor (en lätt uppskattning) och monsterbromsarna, men det postitva överväger.

en sådan bra helg behövs som uppladdning inför veckan. det ska prajdas, och jag känner mig alldeles för oförberedd och utan koll. det ger mig lite ångest, och jag känner dessutom att jag i allmänhet inte alls gör saker som jag tar på mig så bra som jag skulle vilja. men det blir nog bra tillslut. hoppas jag.

prajden innebär också att jag ska utlokaliseras ur mitt hem under veckan, och lantisar ska inlokaliseras. det känns faktiskt ganska mysigt att bli sambo med han den där en liten stund. vi får väl se hur jag känner om en vecka...

när jag inte gick och lade mig igår så satt jag mycket egocentrerat och läste min egen blogg. jag började precis när jag började skriva, och bläddrade mig framåt ett par månader. jag insåg två saker: dels att jag tror att jag förstår varför folk skriver dagbok, och dels kom jag med kraft ihåg hur jag mådde då. och insåg hur bra jag mår nu, och att jag borde uppskatta det lite mer. det låter sjukt mia tornblom självhjälpstramsigt, men på ett mer banalt plan så känns det som en schysst insikt. typ att trots att jag har den största vad-ska-jag-göra-av-mitt-liv-ångesten på länge, på flera områden i livet, så är ju ändå grunden stabil och det är fett mycket värt. "man ska vara glad att man har hälsan i behåll" brukar ju pansisarna säga, och det kan mycket väl appliceras på den mentala också.

sedan tycker jag av någon anledning att det jag skrev då är bättre än det jag skriver nu, men det bekommer mig inte särskilt för så mycket är det inte värt.