världsångest

exempel på saker jag har tänkt på och nästan börjat gråta för de senaste dagarna (mest igår):

1. att min mamma har ungar i skolan som inte äter frukost för att de inte har någon mat hemma
2. att det skärs ner överallt, i äldrevårlden, i missbruksbehandlingen, på en massa mer ställen. och att folk får (ännu mer) miserabla liv därför.
3. att människor inte har någonstans att bo och att det har varit jättekallt i vinter. och att människor har någonstans att bo, som är ovärdigt och inte underhållet och ingen vill satsa för det är oattraktiva områden och där gör inte privata bostadsbolag några vinster
4. att handeln gör storvinster och ändå inte alls tycker att de har råd med löneförhöjningar.
5. att människor sitter i sin lägenhet, med sina jobb och sin familj som de har. och inte ser/bryr sig om ovanstående.

jag är något hormonell, för jag har precis fått mens, kom jag fram till. och det känns ganska kasst att ens äggstockar ska bestämma över ens hjärna en gång i månaden. jag har även börjat gråta minst tre gånger till private practice, vilket inte är så mycket ångest utan mer trivsamt.

men ändå. jag kommer att ha mindre världsångest, jag har det redan lite mindre. men allt det ovanstående är ju där ändå, fastän jag inte blir gråtmild och tänker på det. och då blir jag ju bara en sån där som sitter hemma och tittar på orivate practice och har det bra för jag har min lägenhet och ett ekonomiskt och socialt skyddsnät och det räcker och jag kan glömma resten. och det är liksom deprimerande helt om igen från början.

prickuppdatering: ingen förändring. kortisonsalva är inhandlad och används frekvent, men likförbannat kliar det som satan. skräp.