säkert! (samt smått egocentriska tantfunderingar)

på cirkus. blandade intryck. jag har sett fram emot den konserten hur länge som helst, och man ska ju egentligen inte ha så höga förväntningar på saker och ting, det borde jag ha lärt mig. det var bra verkligen, men inte jättebra, tror jag. tuff brud, bra musik, bra band och alla bra låtar från skivan. men ändå... det tog i och för sig slut för fort, och det brukar ju vara ett bra betyg.

det som däremot satte störst prägel på kvällen för min del var nog min ohämmade irritation över brudarna framför. för att ta det hela från början så var jag först mycket nöjd med att vara på popsnörekonsert, eftersom de var väldigt korta allihopa och jag fick en alldeles utmärkt utsikt över scenen. min uppfattning om detta ändrades kvickt när ett gäng uberpopiga tjejer, ca 15-17, bryskt trängde sig framför oss för att själva se bättre, vilket totalt skymde min sikt eftersom de var normallånga, eller tom lite längre. detta gjorde de dessutom pip-skrikandes eftersom de såg en vän en bit bort. bara detta retade mitt tant-sinne ganska ordentligt. jag menar, man är ju där tidigt för att få en bra plats, hallå! och släntrar man in tio minuter efter utsatt tid så får man minsann skylla sig själv.

att de sedan fortsatte med att högljudt (fortfarande pip-röster) diskutera allt mellan himmel och jord, delade på en insmugglad burköl varpå de dels verkade känna sig ascoola och dessutom blev placeboberusade och ännu jobbigare samt att de trampade på mina fötter gjorde liksom inte saken bättre. min inre tant var i uppror och fortsatte vara indignerad resten av kvällen. tyvärr så är mitt yttre jag en fegis och lyckades inte göra något mer än att demonstrativt blänga på dom. det skulle då vara att jag skrev ett sms och beklagade mig över ovan nämnda saker (fast mer kortfattat), vilket en av dom såg och raskt spred med viskningar. då blev jag ganska nöjd.

i övrigt så var detta den andra konserten på cirkus på ganska kort tid, och jag undrar om det är stört lång väntetid mellan allt med mening, eller om det bara lyckats bli så på samma sätt av en slump. man får ju ont i fötterna ju.

uppsatsmisär

det är så det känns just nu.

i övrigt kan jag knappt gå i närheten av biblioteket utan att låna minst en till bok. vilket är lite opraktiskt, för då måste man bära omkring på dom resten av dagen när man inte alls hade tänkt det. att lämna tillbaka dom i tid är däremot ingenting jag sysslar med.

råmanusinlämning

"inte bara brist, inte bara brist" har varit mitt mantra idag. det är så väldigt lätt att tänka på allting som man inte kan och inte gör eller inte har gjort.

men det gick lite bättre sen.

en annan man och hans gitarr (och ganska mycket mer)

winnerbäck på annexet. det var bra. mycket bra. jag hade inte så höga förväntningar, har aldrig sett honom live förut, det har aldrig klaffat, och en väns omdöme om den gången hon sett honom var ungefär "loj lönnfet man, ganska ospännande".

men hon blev motbevisad. det nya bandet var bra, det var mycket stråkar, vilket enligt min uppfattning är bra, det var intensivt och högt tempo och ganska bra avvägning mellan gamla och nya låtar (alla som gnäller över att det är för lite "gamla godingar" har fel). jag dansade mig svettig och sjöng mig nästan hes. och han gjorde två extranummer, med fina arr, och avslutade med kom änglar efter ett lång mellansnack om en räv som talat till honom.

annars så konstaterade katina mycket på pricken att det var den mest homogena svenska publik någon av oss sett på länge. svennigheten bekräftades snabbt av brölande män som oförståeligt ihärdigt skanderade "lasse - klapp klapp klapp" (lasse?!), i princip ensamma, men väldigt högt.

bokat

äntligen! 10 dagar i frisco, bort från äckliga kalla februari. nu vet jag vad jag ska sikta in mig på mentalt genom mörkret och kylan och uppsatsen.

yey!

fredag

jag skulle vilja skriva spännande inlägg om spännande saker, men jag gör inte sånt just nu (någonsin?), så håll till godo.

var på bio med joe ikväll. såg lejon och lamm, om en senator, en journalist, collegestudenter och lärare, och irakkriget. en sån där historia om öden som vävs ihop som jag gillar, och så härledde dom titeln på ett bra sätt. den var överraskande bra tyckte jag, ända fram till slutet som helt enkelt inte fanns. mycket frustrerade. jag passade på att promenera av mig en del av frustrationen på väg hem från fridhemsplan när bussen inte ville komma, vilket visade sig vara en bra sak att göra eftersom jag fick värsta effektiva rycket när jag kom hem och skrev en sida inledning på uppsatsen.

skulle vilja gå på filmfestivalen, men jag har dels intalat mig själv att jag inte har råd och så har jag såklart inte varit ute i tid. jag skulle vilja se leo, wes andersons nya (såklart!) och I'm a cyborg but that's okey eller vad den nu heter, och då har jag bara sneglat på en liten artikel om festivalen.

det går dåligt med mitt nya liv. jag har mest blivit handarbetande och inte så mycket annat. jag har stickat nästan en halv halsduk, som dessutom är fin, men mitt lilla ryck ikväll är det mesta uppsats jag skrivit hittills. och så kommer jag på mig själv med att bli läskigt beroende då och då. jag kan liksom inte alltid reda ut vad jag vill göra för att jag faktiskt vill göra det, eller för att jag tycker att det är sånt jag borde vilja göra, och så går jag bara och blir irriterad istället. om det makes any sence. brudig och osysterskaplig blir jag också, men ingen är ju perfekt jämt.

nu borde jag sova, men det är ju så tråkigt. ska väl borsta tänderna och försöka läsa lite bok, och se om jag kan lura mig själv. det är jobbigt att gå upp tidigt och rida när det är kallt och äckligt, och det blir inte bättre av att vara onödigt trött.

mitt nya liv

i mitt nya liv ska jag bli handarbetande och harmonisk
i mitt nya liv ska jag inte förslösa min tid med populärkultur istället för att studera
i mitt nya liv ska inte ha konstiga hang-ups på konstiga saker och konstiga människor
i mitt nya liv ska jag inte vara känslomässigt labil och bli uppriven över saker och ting (som kanske inte ens är på riktigt)
i mitt nya liv ska jag inte sträva efter att bli omtyckt. det är inte revolutionärt att vilja bli omtyckt.

önska mig lycka till.

söndagsångest

varje vecka, som att trycka på en knapp. jag förstår faktiskt inte grejen, det känns inte logiskt alls.

vuxenpoäng...?

hejhej fjortiskänslan. jag bröt mig just in i min egen sprit. inte spritskåpet, utan själva flaskan alltså. fick en fin flaska rom av min mamma när hon var ute och reste senast, och den tänkte jag att det var dags att knäcka nu (ska ut på någon form av 90-talsbaluns om en stund och tänkte att det nog kräver lite förfest), men det gick inte alls som jag tänkt för flaskhärket var typ inbrottssäker. det var vad som såg ut som ett litet plastlock överst som jag då drog slutsatsen skulle bort. jag drog, och bet, och petade. men icke. till sist börjar jag skaka flaskan upp och ner varpå den gör en fin ketchupmanöver och storskvätter ut i min hand. oj vad smart jag känner mig då.

jag känner mig alltid lite busig när jag dricker alkohol själv, lite wild and crazy sådär. det får man nog inga vuxenpoäng för... passar mig bra.

annars funderar jag på när man blir nöjd med sitt liv och sin tillvaro, sådär riktigt, fullkomligt nöjd. jag misstänker nämligen att det är det som kallas lycka.