på jobbet

såklart... jag sitter och väntar på att få gå på lunch (21 minutes and counting). betalar lite fakturor, i brist på annat att göra. det är fascinerande lugnt idag, mycket trevligt. flickorna på kundtjänst har inte riktigt återhämtat sig från tisdagens extravaganser, så det kan vi nog behöva. jag sitter i receptionen idag, och varje gång någon kommer ner från övervåningen så hör man suckar och stönar och aaaj. alla är lite ledbrutna, och en haltar ordentligt. så fort någon av oss skrattar så följs det av ett oh, aj.

här i repan finns det radio! avancado, det är jag inte van vid, minsann, och jag inser med fasa att jag inte har någon koll på p3:s tablå längre. något som gick nyss var brunchrapporten. jag vet inte om det är ett bra program överlag, men idag hade dom tema lissabonfördraget, vilket var himla kul. inte så mycket för diskussionernas skull, dom verkade mest lite förvirrade, utan för den fantastiska förklarande låten på bumbi-björnarna-melodin.

det jag har kollat upp är när christer börjar. nu börjar det 14 igen, då hinner jag lyssna efter lunchen. mycket bra. christer är himla trevligt.

rapport

det var ungefär så hemskt som jag befarade. jag och mina kära kundtjänstkamrater (som i princip utgjorde hälften av deltagarna, så dålig uppslutning var det) försökte ha en positiv inställning till aktiviteten och peppa varandra under dagen, men det gick inte riktigt att upprätthålla sedan.

det hela börjar med att de som arrangerat alltihop glömmer bort att vi också ska med, alternativt räknar med att vi ska promenera i en halvtimme till idrottsplatsen. sedan visar det sig att den snajdiga killen som arrar är juniortränare på elitnivå eller något i den stilen, och tillika regelfascist, så inga mjuka tag här inte.

istället för att det är en trevlig teambuildingaktivitet som går ut på att alla ska vara med och ha roligt så är det tävling på riktigt. det känns faktiskt precis som i högstadiet. alla grenar utom två går ut på att springa (längdhopp lades till listan, och 60 m häck byttes ut mot bara 60 m rätt och slätt), det är prestigefyllt för folk att vinna och om man till exempel kastar spjutet så att det landar med rumpan först, för att man aldrig har gjort det här förut, så räknas inte ens resultat. ångest mest, precis som i högstadiet.

efter allt jävla sportande så blev det dock bättre. vi skjutsades tillbaka till jobbet, fast jag blev nästan bortglömd igen, och där fick vi god mat och tillgång till alkohol. kvällen utvecklade sig sedan på mycket spännande sätt... väldigt många drog tidigt, för att hinna hem till den där fotbollen, men vi var ett litet järngäng som stannade kvar och höll personalfestfanan högt.

först drack vi raskt upp en box vin på sex personer (då hade vi druckit till maten innan), och när det var slut så ringde vår utbildningschef till sin man som kom i bil och lämnade av två pavor vin till. samma kvinna klättrade in och ut genom fönstret från kontoret för att dra ut sladdar till en stereo som ställdes på parkeringen där vi satt. när vi sedan hade musik så var ju självklart jag och sofia tvugna att dansa... på parkeringen... det är en sån himla tur att fönstren på övervåningen där folk jobbar natt inte går att öppna.

jag var hemma vid halv ett, och idag mår jag väl som jag förtjänar. som tur är gäller det ju även resten på kundtjänst, så vi har en ineffektiv dag tillsammans.

oj vad långt det blev. ja, förresten så har jag träningsvärk och en bula på benet också, och så har mina visdomständer bestämt sig för att idag är dagen dom ska upp, så jag kan knappt öppna munnen för att äta. pepp pepp!

dagens aktivitet

mitt jobb brukar varje år någongång gång i början av sommaren ha vårfest, väldigt trevliga sådana dessutom, åtminstone har det varit så de två år jag varit med hittills. det brukar vara ett mycket simpelt upplägg med temafest med grillning och sprit och underhållning, bland annat i form av min lilla chef som sjunger karaoke.

i år har dock någon snajdig kille på marknadsavdelningen fått den superroliga idén att vi ska ha en halvdags aktiviteter tillsammans innan vi får mat och sprit. och det är ju en fin tanke, men någonstans slog det fel när det sedan bestämdes att vi ska SPORTA ihop. helt retarderat. "företags-OS" kallar dom det för. i lag om fyra ska vi:

- springa hundra meter häck
- kasta spjut
- springa 200 m
- springa 4 x 100 m stafett

alla ångestminnen från högstadiets friidrottsjympa kommer tillbaka. vad hände med kast med liten boll? kan vi inte få göra det?

jag gissar att jag kommer göra något av följande: komma sist i allt; trilla och slå mig; eller spetsa någon med spjutet....

rapport följer.

blaha

det är fascinerande att jag på ett så stort internet kan hitta så lite att slösurfa på. dessutom är mina serier jag följer slut för säsongen och tv:n erbjuder inget roligt alls, så nu kollar jag på en konstig film, bloggar om ingenting och målar naglarna rosa.

det är för ljust för att gå och lägga sig, och jag är för trött för att göra något vettigt. ergo ovan.

och tokig impulsshopping. det sysslar jag också med. konstiga strechiga kjolar som jag i teorin tycker är fina, men som möjligtvis får min rumpa att se lika stor ut som typ australien. det här med kroppen är en konstig grej. man har den med sig jämt, men ändå kan den kännas så obekväm. speciellt när det är varmt, och man måste ha hyfsat lite kläder på sig för att inte smälta bort.

annars är jobbet än så länge (efter två dagar...) trevligare än jag tänkt. folket, dom på arbetsplatsen, inte dom i telefon, är mycket bra. kanske är jag lite positiv till det här med kontorsjobb för att det innebär att jag efter idag har jobbat mer än halva den här veckan. halvdagar före röd dag rules.

som en lisa för själen

jag var på skansen idag med min lovisa, som jag träffar alldeles för sällan nowadays. och det var fina husen, och söta örtträdgårdarna, och renar och getter och grisar och sälar och älgen! och dvärgvaktlar med bäbisar som var så små att dom nästan var humlor. solen sken, som den alltid verkar göra just nu, och jag fick världens godaste matsäck som vi åt (alldeles för mycket av). och innan vi gick hem efter en massa timmar så satt vi på en mur, högt upp på höjden, i solen och bara tittade.

grisen och getterna ville förresten bara hälsa på oss, inte på de töntiga barnen. haha. jag blir töntigt glad av att hänga lite med djuren, och jag vill hitta fler att klappa på. aspis 4-h-gård nästa.

på ett helt annat spår: häromdagen insåg jag en sak, eller snarare två. 1: att om jag inte skaffar barn när jag blir stor så kommer min släkt att dö ut, typ. om man inte räknar sysslingsbarn, men det gör jag inte. 2: om jag inte skaffar barn när jag blir stor så kommer jag att vara alldeles ensam, utan någon som tittar på kalle anka med mig på jul eller som kommer och hälsar på mig på äldreboendet. ingen press!

självförbannelse

fuck också att jag aldrig kan lära mig. att jag aldrig kan lära mig att jag hatar att sitta och plugga fjorton timmar i sträck, vilket är vad som kommer att krävas idag om jag ska göra färdigt alla instuderingsfrågorna, vilka jag har utvecklat en stor aversion emot. och jag vill göra färdigt dom, för jag vet ju att jag kommer göra bättre ifrån mig då, och jag vill göra bra ifrån mig för det vore så dumt att sumpa sista tentan. så dumt så dumt. och det finns tillräckligt många dumma saker för att lägga ytterligare en till listan.

men fuck att jag aldrig kan lära mig!

jag vill göra något utåtagerande och aggro, men det har jag inte ens tid med, förihelvete.

dagens tema: effektivitet

till största delen i alla fall, och klart över förväntan. jag har nämligen sovit i snitt fem timmar per natt de senaste tre nätterna, och mitt track reckord säger att jag borde vara en liten blöt hög vid det här laget. men icke. idag har jag varit på föreläsning (klockan nio! ja, det är tidigt i min värld), gjort färdigt alla instuderingsfrågor, handlat en massa mat, varit på biblioteket och städat hemma. inte bara slöstädat dessutom, utan torka-ur-badrumsskåpet-städat. och nu har jag skrivit klart en grej.

är inte ens sömnig. misstänker att någon smugglar i mig knark.

jag bara väntar på sammanbrottet.

på jobbet

den enda tanke som far genom mitt huvud idag är: sluta ringa, sluta sluta SLUTA RINGA!!

telefonkön har upphört kanske fyra gånger sedan åtta imorse, och vi är alldeles för få för det här. jag är på gränsen till att få psykoticks och göra sådant som att lägga på folk spontant. inte bra. vår chef har i alla fall bjudit oss på lunch, jag ser det som en muta, fast jag har inte fått äta än.

och folk är otrevliga och skäller på mig (jag kommer snart att börja skälla tillbaka), och folk är ointelligenta och långsamma, och folk vet inte vad en internetbank är.

uppdatering 14.45: nu har jag fått äta och den obildade telefonmobben har lugnat ner sig lite. däremot serverades det tårta till fredagsfikat som jag glatt tog en tugga av innan jag insåg att den typ enbart bestod av nötmaräng, så nu har jag mått illa i en timme. har man inga problem så skaffar man sig.

mellansnack

jag är trött, men uppe i varv, och någonstans i magtrakten är någonting oroligt, men jag kan inte sätta fingret på vad. imorgon måste jag jobba, och nu måste jag sova.

ikväll har jag i alla fall skickat iväg en grej som var viktig, fast fem minuter för sent förstås. jag hoppas lite, men inte för mycket.

jag har ont i halsen och det går inte över, förresten. och varför kan folk inte bara göra saker när dom ska (men det gör ju inte jag heller), och skicka mig saker när dom ska, och höra av sig tillbaka när jag vill att dom ska.

jag verkar vara tillbaka i den vanliga rytmen.