fredag

fredag kväll tillochmed. och jag sitter hemma, i min soffa, med otaliga avsnitt gilmore girls som enda sällskap och smörjer vaselin på min näsa för att den är så torr av förkylning och snytpapper.

ah, dessa ljuvliga ungdomsår.

gnäll

kära dagbok. eftersom jag inte någonsin skriver något vettigt på den här bloggen, och egentligen inte vet varför jag har den överhuvudtaget, så måste ju alla inlägg vara bra inlägg. till exempel ett där jag ohämmat bitchar över tillvaron, för det är det jag har lust med just nu.

jag är förkyld. det är ont i halsen och feber och evil munsår som får mig att se ut som natasha peyre, eller vem det nu var med den ank-putiga överläppen. snor är dagens tillskott till det hela. det är för mycket att göra, eller så strukturerar jag det för dåligt, men resultatet är iallafall att jag fortfarande knappt har läst något och ändå inte gör saker jag vill göra och framför allt inte träffar folk jag vill träffa. mitt sociala liv har verkligen legat på is, och det ger mig dåligt samvete. och jag vill sova länge på mornarna, men det går inte, och jag vill sitta hemma och dega på kvällarna, men det går inte, och jag vill ha sovsällskap så gärna, men det tajmar inte, och jag måste verkligen jobba på fredag, och helst två dagar nästa vecka och veckan efter det för att få en ekonomi som någorlunda går ihop men jag har verkligen ingen LUST.

på den positiva sidan, om man nu ska ägna sig åt sånt så har en tidning blivit klar den här vecka, och riktigt snygg till och med, och jag ska rida på lördag och hoppa på den fina snabba trevliga hästen som jag fick beröm på förra gången, och jag var och såg mannen med gitarren ikväll, vilket var bra trots det nytillkomna bandet.

men mest är det snor och misär, bara så ni vet.

önska

jag skulle vilja vara fantastiskt begåvad på något speciellt, det verkar tillfredsställande, att ha något. nu har jag mest tentaångest. inte alls lika roligt.

hemma igen

borta bra men... nej, jag hade faktiskt ingen alls lust att komma hem igen. san francisco i tio dagar var alldeles för lite. ingen telefon, inga mail, inga möten, inga skolböcker, ingenting. så skönt, mycket skönare än jag trodde, uppenbarligen mer välbehövt också.

jag är lite kär i den staden. vi gjorde i princip allt turistigt man kan göra, och så en del andra grejer. att faktiskt skriva om dom orkar jag inte, men jag köpte en kamera, så det blir lite bilder istället.

chinatown

sälarna vid pier 39 (jag är en sucker för djur om ni inte redan visste det)

den dära kända bron. tog en halv dag att promenera till,
ungefär

utsikten från bilen när vi endags-roadtripade. fantastisk, även
om det inte syns så bra här


jens shoppar. han har hittat sin stil.


mmm... drinkar. mmm... bakfylla.

03.16

jag kan inte sova. ikväll/inatt var sista, absolut jättesista, deadline för att lämna in den reviderade uppsatsversionen. självklart är jag ute i sugig tid. idag har jag pluggat 15 timmar i sträck, ovanpå en bakfylla. heja. men iallafall, när jag tillslut äntligen var klar med alla bilagor, alla sista ändringar, och bara maila word-fil och pdf-fil till min lärare så vill inte min dator pdf:a. alls. den ville inte med mitt program, den ville inte med joes program. vi slogs intensivt i ca en och en halv timma, fantastiskt välspenderad tid, tills jag insåg att det var någon form av tilläggsinställning som mongo-vista-word behövde. säkert idiotgrej för någon som vet vad dom håller på med, men det var inte lätt för mig.

och nu är jag klar med allt, jag har pdf:at och mailat och dubbelkollat, och jag kan för mitt liv inte sova. och jag ska upp och vara på en föreläsning imorn klockan nio för att insupa kunskap från den där nya kursen. visst. sover jag i tre timmar så har jag tur, och det är ju inte direkt optimalt. hata datorn, hata min hjärna som snurrar på tomgång.

sidospår: jag borde inte fylleblogga. my god, weirdo pretto grejer. inte bra. bli full däremot är mycket trevligt, speciellt när man blir det i sällskap med sina nyfunna fina genusar. lördagen var mycket bra, och jag har hittat morden i midsommer med-nördar. vi ska ha en temakväll.

nu, sova. soooova. om jag uppepar det tillräckligt många gånger kanske jag övertalar mig själv.

fyllefunderingar

tillit och tvivel i en enda stor blandning. ibland känns det som essensen som kan kramas ur det förvirrade tillstånd som kallas tillvaron.

tvivel på kärlek och mening med allt det där. tvivel på ärlighet. tvivel på sin egen förmåga. tvivel på teknikens utveckling, och att den leder till bättre saker. tvivel på att allting egentligen blir bra en dag, bara för att man vill det. tillit till vänner som fäller fina kommentarer om att man är betydelsefull. tillit till ölens helande verkan (den ska inte föraktas). tillit till att utbildningssystemet en dag ger mig en poäng och möjligtvis ett jobb. tillit till att vishet kommer med åren. eller möjligen åtmindstone tillit till att jag lär mig hantera mitt liv bättre ju längre jag handskas med det.

godnatt.

klassifikation

förresten så kom jag på något underligt sätt under kvällens diskussioner fram till att om jag skulle skapa ett nytt fack åt mig själv att placeras i så skulle jag nog vara en fascist-feminist. ju mer vi pratade om det desto mer kände jag att det faktiskt passade riktigt bra in... jag vet inte om jag ska känna mig nöjd eller lite rädd.

klar, faktiskt.

efter att ha tjatat så mycket om den satans uppsatsen, här, till alla i min bekantskapskrets och några till så måste jag ju självklart berätta att den nu är klar! eller iallafall inlämnad i vad som definitivt kan klassas som ett format som på ytan efterliknar en uppsats. och det är väldigt bra. efter inlämningen igår (som jag såklart var 40 minuter sen till) så gick vi som var där och fikade. det var ganska komiskt att se hur alla gick från att inte kunna sitta still, prata snabbt och konstant, alltså mest vara ganska hyper, till att vi kollektivt släppte ner axlarna lite, säckade ihop mer och mer och började gäspa. när adrenalinet till slut gick ur systemet var jag helt hysteriskt trött, men väldigt, väldigt nöjd med situationen.

nu har jag faktiskt börjat tänka över vad det är jag egentligen har skrivit i den och insett att människor faktiskt kommer att läsa den, dessutom med intentionen att bedömma den, vilket känns mindre bra. men det ordnar sig nog det med.

däremot har inlämningen och den totala känsla av lättnad den har fört med sig, eller framförallt känslan av att: nu har jag ju faktiskt åstadommit något riktigt vettigt, blivit min ursäkt att helt ignorera allt som möjligvis skulle vara tråkigt att göra, för jag har ju minsann lämnat in uppsatsen, och det måste ju ändå räcka med duktighet. jag spenderar däför numera min tid med att dricka öl, kolla på väldigt många gilmore-avsnitt i rad, inte diska, vända på dygnet, och måla naglarna. imorgon kanske jag gör något så avancerat som att boka en tvättid, vi får se.

lägesrapport

självklart borde jag göra andra saker än att blogga nu, men ingen är perfekt, och lite verklighetsflykt får man ägna sig åt.

det är nu mindre än ett dygn kvar tills den svåraste uppgift jag någonsin pysslat med ska vara inlämnad. inatt sov jag ungefär fyra timmar, och nu fortsätter spurten med hjälp av min mammas espressobryggare. när jag inte sov inatt så låg jag bland annat och listade hatföremålen just nu, vilka inte så oväntat blecv uppsats och män (eller möjligtvis förhållanden), och tänkte stilla tankar om att ingenting någonsin är som man tror.

åter till arbetet.