klar, faktiskt.

efter att ha tjatat så mycket om den satans uppsatsen, här, till alla i min bekantskapskrets och några till så måste jag ju självklart berätta att den nu är klar! eller iallafall inlämnad i vad som definitivt kan klassas som ett format som på ytan efterliknar en uppsats. och det är väldigt bra. efter inlämningen igår (som jag såklart var 40 minuter sen till) så gick vi som var där och fikade. det var ganska komiskt att se hur alla gick från att inte kunna sitta still, prata snabbt och konstant, alltså mest vara ganska hyper, till att vi kollektivt släppte ner axlarna lite, säckade ihop mer och mer och började gäspa. när adrenalinet till slut gick ur systemet var jag helt hysteriskt trött, men väldigt, väldigt nöjd med situationen.

nu har jag faktiskt börjat tänka över vad det är jag egentligen har skrivit i den och insett att människor faktiskt kommer att läsa den, dessutom med intentionen att bedömma den, vilket känns mindre bra. men det ordnar sig nog det med.

däremot har inlämningen och den totala känsla av lättnad den har fört med sig, eller framförallt känslan av att: nu har jag ju faktiskt åstadommit något riktigt vettigt, blivit min ursäkt att helt ignorera allt som möjligvis skulle vara tråkigt att göra, för jag har ju minsann lämnat in uppsatsen, och det måste ju ändå räcka med duktighet. jag spenderar däför numera min tid med att dricka öl, kolla på väldigt många gilmore-avsnitt i rad, inte diska, vända på dygnet, och måla naglarna. imorgon kanske jag gör något så avancerat som att boka en tvättid, vi får se.