hej 2008, hej då 2007.

jag satt och pratade med en vän häromdagen som berättade hur jobbigt hon tyckte det var att nyåret nalkades, och med det ångest för: vad har jag åstadkommit, är jag närmare mina drömmar och saker jag planerat nu, vad ska jag egentligen göra av mitt liv, och sådana triviala småsaker. själv konstaterade jag att jag knappt tänkt en tanke på nyår. jag hade inte ens insett att ett helt år till hade gått förrän nu i veckan när det slog mig hur mycket saker som hunnit hända och passera.

året 2007 kommer inte att skrivas in i historieböckerna som året då jag kom på vad jag ville göra med mitt liv eller uppfyllde några drömmar. inte som året då fantastiska saker hände, eller som året då jag blev en särdeles bättre människa. det har inte varit horribelt heller, i alla fall inte jämt, men ingen dans på rosor direkt. när jag satt och diskuterade nyåret med vännen som inte riktigt ville lämna det gamla året för att det inte kändes som att tillräckligt hade hänt eller blivit gjort så konstaterade jag att 2007 gärna får vara över. det är bra så. jag har valt att se det som året jag helt enkelt tog mig igenom, och det är inte så illa.

(själva nyårsafton var väldigt trevlig by the way. god mat i trevligt sällskap, jag i snygg klänning, en massa mousserande vin. en överraskande trevlig fest som innehöll språklektioner via post-its, dans och bra sällskap.)

jag skiter i listor förengångsskull. 2007 års bästa, sämsta, största, minsta skivor, böcker, personliga händelser skrivs nog ner av så många andra. än så länge har jag inte avlagt några nyårslöften, förutom möjligtvis en liten note to self inspirerad av gårdagen: att sluta bli tokplakat, det ger horribel huvudvärk och slutar ofta i tveksamma val.

nya dagar, nya tider. det blir nog bra.