som en lisa för själen

jag var på skansen idag med min lovisa, som jag träffar alldeles för sällan nowadays. och det var fina husen, och söta örtträdgårdarna, och renar och getter och grisar och sälar och älgen! och dvärgvaktlar med bäbisar som var så små att dom nästan var humlor. solen sken, som den alltid verkar göra just nu, och jag fick världens godaste matsäck som vi åt (alldeles för mycket av). och innan vi gick hem efter en massa timmar så satt vi på en mur, högt upp på höjden, i solen och bara tittade.

grisen och getterna ville förresten bara hälsa på oss, inte på de töntiga barnen. haha. jag blir töntigt glad av att hänga lite med djuren, och jag vill hitta fler att klappa på. aspis 4-h-gård nästa.

på ett helt annat spår: häromdagen insåg jag en sak, eller snarare två. 1: att om jag inte skaffar barn när jag blir stor så kommer min släkt att dö ut, typ. om man inte räknar sysslingsbarn, men det gör jag inte. 2: om jag inte skaffar barn när jag blir stor så kommer jag att vara alldeles ensam, utan någon som tittar på kalle anka med mig på jul eller som kommer och hälsar på mig på äldreboendet. ingen press!