bruce, baby. yeah!

i helgen bar det då av till sveriges så kallade framsida, för springsteen på ullevi.

långhelgen inleddes med att jag vaknade med feber och stor förkylning i torsdags. efter 250 kronor spenderade på apoteket så satte jag mig i bilen, där det sedan spelades springsteen i ungefär fem timmar i sträck. ("jens, kan vi inte lyssna på något annat nu kanske? - NEJ!")

när jag blev tillfrågad om att följa med nån gång tidigt i våras när biljetterna släpptes så var det ju klart att jag sade ja, men jag hade väl inga särskilda förväntningar sådär. men ojoj. sjukt roligt var det, och sjukt bra! bruce inledde med born in the usa, 4:e juli till ära, som han inte spelat live på en sisådär 20 år. han hade helt hysteriskt med energi, och sprang runt, flörtade med/skrevade mot publiken, tog in önskelappar och höll appeller. 59 bast, my ass. dessutom är han ju fett snygg för att ha uppnått denna aktningsvärda ålder, insåg jag efter ett tag.

arenakonsert var inget jag hade gjort förut, men det tänker jag definitivt göra igen. jag är inget hardcore springsteenfan som kan alla låttexter utantill, som de jag var där med, men jag stod och hoppade och rycktes med för det. dessutom var det inte alls hetsigt och trångt, vilket jag hade befarat. vi stod kanske 25 meter från scenen, men att behålla sitt personal space var inget problem. jag ska alltid gå på 40+ konserter.

att det dessutom var sjukt bra väder, att vi drack en massa öl och att man fick se bröderna ensjö i tripp trapp trull gjorde ju inte saken sämre. efter konserten blev det då mer öl, en del ur backluckan på bilen, och himla trevligt. fyllekäk, fagotter och däcka i en gigantisk soffa.

dagen efter, efter lite lagom bakistillvaro så åkte vi till tjärnö och hängde med schönbecks i ett dygn. vi fick god mat och det var väldigt trevligt umgänge, även om bröderna lundberg tenderar att ta fram varandras inte alltid mest sympatiska drag. jag tycker, töntigt nog efter såhär länge, att det kan vara lite knepigt att träffa släkten som inte är ens egen ibland, (inte otrevligt alls, men kanske lite på spänn) men nu var det bara supertrevligt. och jag kom över min tröskel för det här med barn och lekar, så alva är min nya kompis.

på vägen hem på söndagen fick jag bestämma musik nästan hela vägen.

det var en mycket bra långhelg, trots snor och kattallergi. det var inte alls trevligt att gå upp (klockan fem) och jobba idag. jag vill ha mycket mer ledigt. beskedet att jag ska börja sju och inte åtta resten av veckan gjorde inte saken bättre heller. men det är en annan historia, och jag ska inte klaga för mycket, för just nu är det mesta himla bra.