fredag 8 augusti 2008

ord, samtal

ibland hör man formuleringar som fastnar. någon önskade en låt på radion imorse, för att den ingav hopp om människans strävsamma kärlek. av någon anledning tycker jag bara att det låter så himla fint.

men det är inte bara bra saker som fastnar. jag pratade nyss med en tant. en sådan som småpratar med en nästan utan att andas emellan, för att man inte ska hinna avsluta samtalet. och hon hinner både säga att lamporna i trapphuset inte fungerar, att hon har bott i våra hus i jättejättelänge och att hon är änka. och mitt i allt, någonstans mellan att hon berättat att hon håller på att bli blind och mellan att hon önskar mig en bra helg säger hon "ibland vill man bara gråta". med liten röst, innan hon raskt pratar vidare (fortfarande oavbrutet).

1 kommentar:

Anonym sa...

Men lilla lilla tanten!