jag är hemma och räknar timmarna tills jag imorn ska jobba för första gången på ett halvår. nu är det slut på slapparsötebrödsdagarna och dags för arbete. vilket jag inte alls ser fram emot... jag vet ju att det brukar vara bättre att jobba än jag tror, och mer ångest innan än under. men suck liksom ändå. jag får sitta en hel vecka utan sofia dessutom, och jag tror att jag kommer vara kass på mitt jobb och glömt bort allt - inklusive mina lösenord till dator och program, vilket könns oroväckande.
suck. jag tror att jag ska gå och klippa luggen i ren tristess.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar