självklart borde jag göra andra saker än att blogga nu, men ingen är perfekt, och lite verklighetsflykt får man ägna sig åt.
det är nu mindre än ett dygn kvar tills den svåraste uppgift jag någonsin pysslat med ska vara inlämnad. inatt sov jag ungefär fyra timmar, och nu fortsätter spurten med hjälp av min mammas espressobryggare. när jag inte sov inatt så låg jag bland annat och listade hatföremålen just nu, vilka inte så oväntat blecv uppsats och män (eller möjligtvis förhållanden), och tänkte stilla tankar om att ingenting någonsin är som man tror.
åter till arbetet.
måndag 7 januari 2008
torsdag 3 januari 2008
f.y.i.
en bekant som jag träffade på en tillställning i december frågade mig lite lätt medlidande: är allt sådär hemskt med din uppsats, det verkar så på bloggen?
nej, allt har inte varit hemskt. mycket har varit väldigt roligt, och jag finner fortfarande mitt ämne intressant vilket är ganska bra jobbat, även om jag inte riktigt känner att jag gör det rättvisa. för närvarande är dock allt ganska hemskt, helt påkallat av min totala brist för att kunna lägga upp mitt arbete efter någon sorts tidsram. rätt och slätt så sitter jag med fyra arbetsdagar kvar och en alldeles alldeles för lång att-göra-lista.
så jag har gått i socialt ide om ni undrar varför jag aldrig syns, hörs eller vill göra något med människorna jag tycker om. det är varken en personlig skymf eller ett tecken på att man ska gå och leta efter min döda kropp hemma i min lägenhet. den enda död jag dör är uppsatsdöden, men den har jag som sagt påkallat själv.
t -4d, 23h. vi ses på andra sidan.
nej, allt har inte varit hemskt. mycket har varit väldigt roligt, och jag finner fortfarande mitt ämne intressant vilket är ganska bra jobbat, även om jag inte riktigt känner att jag gör det rättvisa. för närvarande är dock allt ganska hemskt, helt påkallat av min totala brist för att kunna lägga upp mitt arbete efter någon sorts tidsram. rätt och slätt så sitter jag med fyra arbetsdagar kvar och en alldeles alldeles för lång att-göra-lista.
så jag har gått i socialt ide om ni undrar varför jag aldrig syns, hörs eller vill göra något med människorna jag tycker om. det är varken en personlig skymf eller ett tecken på att man ska gå och leta efter min döda kropp hemma i min lägenhet. den enda död jag dör är uppsatsdöden, men den har jag som sagt påkallat själv.
t -4d, 23h. vi ses på andra sidan.
tisdag 1 januari 2008
hej 2008, hej då 2007.
jag satt och pratade med en vän häromdagen som berättade hur jobbigt hon tyckte det var att nyåret nalkades, och med det ångest för: vad har jag åstadkommit, är jag närmare mina drömmar och saker jag planerat nu, vad ska jag egentligen göra av mitt liv, och sådana triviala småsaker. själv konstaterade jag att jag knappt tänkt en tanke på nyår. jag hade inte ens insett att ett helt år till hade gått förrän nu i veckan när det slog mig hur mycket saker som hunnit hända och passera.
året 2007 kommer inte att skrivas in i historieböckerna som året då jag kom på vad jag ville göra med mitt liv eller uppfyllde några drömmar. inte som året då fantastiska saker hände, eller som året då jag blev en särdeles bättre människa. det har inte varit horribelt heller, i alla fall inte jämt, men ingen dans på rosor direkt. när jag satt och diskuterade nyåret med vännen som inte riktigt ville lämna det gamla året för att det inte kändes som att tillräckligt hade hänt eller blivit gjort så konstaterade jag att 2007 gärna får vara över. det är bra så. jag har valt att se det som året jag helt enkelt tog mig igenom, och det är inte så illa.
(själva nyårsafton var väldigt trevlig by the way. god mat i trevligt sällskap, jag i snygg klänning, en massa mousserande vin. en överraskande trevlig fest som innehöll språklektioner via post-its, dans och bra sällskap.)
jag skiter i listor förengångsskull. 2007 års bästa, sämsta, största, minsta skivor, böcker, personliga händelser skrivs nog ner av så många andra. än så länge har jag inte avlagt några nyårslöften, förutom möjligtvis en liten note to self inspirerad av gårdagen: att sluta bli tokplakat, det ger horribel huvudvärk och slutar ofta i tveksamma val.
nya dagar, nya tider. det blir nog bra.
året 2007 kommer inte att skrivas in i historieböckerna som året då jag kom på vad jag ville göra med mitt liv eller uppfyllde några drömmar. inte som året då fantastiska saker hände, eller som året då jag blev en särdeles bättre människa. det har inte varit horribelt heller, i alla fall inte jämt, men ingen dans på rosor direkt. när jag satt och diskuterade nyåret med vännen som inte riktigt ville lämna det gamla året för att det inte kändes som att tillräckligt hade hänt eller blivit gjort så konstaterade jag att 2007 gärna får vara över. det är bra så. jag har valt att se det som året jag helt enkelt tog mig igenom, och det är inte så illa.
(själva nyårsafton var väldigt trevlig by the way. god mat i trevligt sällskap, jag i snygg klänning, en massa mousserande vin. en överraskande trevlig fest som innehöll språklektioner via post-its, dans och bra sällskap.)
jag skiter i listor förengångsskull. 2007 års bästa, sämsta, största, minsta skivor, böcker, personliga händelser skrivs nog ner av så många andra. än så länge har jag inte avlagt några nyårslöften, förutom möjligtvis en liten note to self inspirerad av gårdagen: att sluta bli tokplakat, det ger horribel huvudvärk och slutar ofta i tveksamma val.
nya dagar, nya tider. det blir nog bra.
söndag 23 december 2007
jul i mitt hus
eller snarare i min mammas. det enda juliga jag lyckats åstadkomma hos mig är en ljusslinga i fönstret. men tro inte att jag legat på latsidan julmässigt inte. ojoj... hektisk helg. fredagen gick till sistaminuten-jag-har-äntligen-pengar-julshopping bland alla andra hundra miljoner stockholmare, eller hur många dom nu kunde vara. men då lyckades jag faktiskt fixa alla utom en, som numera även den är löst. idag har jag bakat färdigt, klätt gran och slagit in några klappar. det tog precis hela dagen. jag lyckas alltid intala mig själv att det här med jul inte alls är så stressigt, och att det inte aaalls är så jobbigt att julbaka till hela jävla släkten och vänner och utökad familj. men nu är allt ätbart klart, jag själv är numera mätt och belåten (fascinerande att man kan glömma att äta när man står i ett kök hela dagen) och jag tittar på gilmore i min soffa. det enda som är kvar är att slå in några fler julklappar och paketera julgodiset som ska ges bort. julfriden börjar äntligen infina sig.
för att boosta mitt ego och för att någon mer än jag själv ska veta något om mitt slit så kommer här en inte alls självhävdande lista på det jag faktisk bakat i år:
för att boosta mitt ego och för att någon mer än jag själv ska veta något om mitt slit så kommer här en inte alls självhävdande lista på det jag faktisk bakat i år:
- saffransskorpor i parti och minut. fyra satser.
- hallontryfflar. min specialare, och i år även med dekoration i vit choklad.
- romtryffel i bit med vit choklad ovanpå (var tanken i alla fall, men det blev mer misslyckade mongo-tryfflar. men min mamma lovade att dom var goda, så jag lever i förnekelse)
- rocky-road kakor
- knäck
och då har jag dragit ner ordentligt på bakandet ändå.
lördag 15 december 2007
skjut mig
jag tittade på nyheterna häromdagen. det handlade om nedläggningen av någon akut för gamlingar någonstans, och hur dåligt det var. det är inte detta som är poängen. poängen är att med i inslaget var en liten jättegammal gubbe, som en liten skral fågel, som blev omhändertagen av syrror med vilka han på sin höjd kunde kommunicera att han vill vända sig på sidan. och det slog mig med sådan kraft: jag vill inte bli så gammal.
jag tror inte att det är meningen att man ska leva så länge att man inte kan klara något själv. att man inte kan kommunicera med sin omvärld, och att man inte kan göra det som ger ens liv innehåll och mening. nu är ju inte jag något större fan av det här med evolutionsteorin, men någon rim och reson finns det i att man dör innan detta tillstånd inställer sig. nu har vi en massa fancy mediciner och maskiner som gör att situationen är annorlunda.
en av mina värsta mardrömmar är att drabbas av alzheimer. det går i familjen, vilket dels innebär att det inte är alltför osannolikt att jag skulle få det och dels innebär att jag vet hur det tar sig i uttryck. och jag vill nog hellre dö i min egen säng, medan jag fortfarande vet vilka min familj och vänner är, än att leva så länge som min kropp orkar (för det gör den ofta ganska länge, det går också i släkten).där jag arbetade inom äldrevården var ganska många i ganska dåligt skick. vi hade en liten dam som helt enkelt slutade äta, för att hon inte ville leva längre. det är inte anständigt. man har rätt till sitt liv, och rätt att avsluta detta när man så finner lämpligt.
så skjut mig. eller kanske hellre: ge mig en spruta, eller en tablett. något som går fort och är smärtfritt, men gör det om jag vill, när jag vill.
jag tror inte att det är meningen att man ska leva så länge att man inte kan klara något själv. att man inte kan kommunicera med sin omvärld, och att man inte kan göra det som ger ens liv innehåll och mening. nu är ju inte jag något större fan av det här med evolutionsteorin, men någon rim och reson finns det i att man dör innan detta tillstånd inställer sig. nu har vi en massa fancy mediciner och maskiner som gör att situationen är annorlunda.
en av mina värsta mardrömmar är att drabbas av alzheimer. det går i familjen, vilket dels innebär att det inte är alltför osannolikt att jag skulle få det och dels innebär att jag vet hur det tar sig i uttryck. och jag vill nog hellre dö i min egen säng, medan jag fortfarande vet vilka min familj och vänner är, än att leva så länge som min kropp orkar (för det gör den ofta ganska länge, det går också i släkten).där jag arbetade inom äldrevården var ganska många i ganska dåligt skick. vi hade en liten dam som helt enkelt slutade äta, för att hon inte ville leva längre. det är inte anständigt. man har rätt till sitt liv, och rätt att avsluta detta när man så finner lämpligt.
så skjut mig. eller kanske hellre: ge mig en spruta, eller en tablett. något som går fort och är smärtfritt, men gör det om jag vill, när jag vill.
tisdag 11 december 2007
måndag 10 december 2007
fett effektiv helg, på sitt sätt
2 julbord besökta: ett halvdant med arbetet och ett fantastiskt på bommers.
1 kalasfylla ådragen. (se ovan: julbord med jobbet. gratis alkohol i tell ya...)
1 julmarknad besökt. på abf, mycket pk.
2 fikor intagna.
2 julklappar införskaffade. årets första! en som jag inte bestämt mottagare till än, och en hemlig.
dessutom sköt jag pistolspel, dansade till dåligt coverband, frossade i efterrätter, åt bästa brunchen, mös i sängen och bar upp saker på vinden. på det hela taget en bra helg.
1 kalasfylla ådragen. (se ovan: julbord med jobbet. gratis alkohol i tell ya...)
1 julmarknad besökt. på abf, mycket pk.
2 fikor intagna.
2 julklappar införskaffade. årets första! en som jag inte bestämt mottagare till än, och en hemlig.
dessutom sköt jag pistolspel, dansade till dåligt coverband, frossade i efterrätter, åt bästa brunchen, mös i sängen och bar upp saker på vinden. på det hela taget en bra helg.
torsdag 6 december 2007
julrelaterat citat
"Min mamma frågade vad jag önskar mig i julklapp, och jag svarade att jag önskar mig hopp om livet."
säkert! (samt smått egocentriska tantfunderingar)
på cirkus. blandade intryck. jag har sett fram emot den konserten hur länge som helst, och man ska ju egentligen inte ha så höga förväntningar på saker och ting, det borde jag ha lärt mig. det var bra verkligen, men inte jättebra, tror jag. tuff brud, bra musik, bra band och alla bra låtar från skivan. men ändå... det tog i och för sig slut för fort, och det brukar ju vara ett bra betyg.
det som däremot satte störst prägel på kvällen för min del var nog min ohämmade irritation över brudarna framför. för att ta det hela från början så var jag först mycket nöjd med att vara på popsnörekonsert, eftersom de var väldigt korta allihopa och jag fick en alldeles utmärkt utsikt över scenen. min uppfattning om detta ändrades kvickt när ett gäng uberpopiga tjejer, ca 15-17, bryskt trängde sig framför oss för att själva se bättre, vilket totalt skymde min sikt eftersom de var normallånga, eller tom lite längre. detta gjorde de dessutom pip-skrikandes eftersom de såg en vän en bit bort. bara detta retade mitt tant-sinne ganska ordentligt. jag menar, man är ju där tidigt för att få en bra plats, hallå! och släntrar man in tio minuter efter utsatt tid så får man minsann skylla sig själv.
att de sedan fortsatte med att högljudt (fortfarande pip-röster) diskutera allt mellan himmel och jord, delade på en insmugglad burköl varpå de dels verkade känna sig ascoola och dessutom blev placeboberusade och ännu jobbigare samt att de trampade på mina fötter gjorde liksom inte saken bättre. min inre tant var i uppror och fortsatte vara indignerad resten av kvällen. tyvärr så är mitt yttre jag en fegis och lyckades inte göra något mer än att demonstrativt blänga på dom. det skulle då vara att jag skrev ett sms och beklagade mig över ovan nämnda saker (fast mer kortfattat), vilket en av dom såg och raskt spred med viskningar. då blev jag ganska nöjd.
i övrigt så var detta den andra konserten på cirkus på ganska kort tid, och jag undrar om det är stört lång väntetid mellan allt med mening, eller om det bara lyckats bli så på samma sätt av en slump. man får ju ont i fötterna ju.
det som däremot satte störst prägel på kvällen för min del var nog min ohämmade irritation över brudarna framför. för att ta det hela från början så var jag först mycket nöjd med att vara på popsnörekonsert, eftersom de var väldigt korta allihopa och jag fick en alldeles utmärkt utsikt över scenen. min uppfattning om detta ändrades kvickt när ett gäng uberpopiga tjejer, ca 15-17, bryskt trängde sig framför oss för att själva se bättre, vilket totalt skymde min sikt eftersom de var normallånga, eller tom lite längre. detta gjorde de dessutom pip-skrikandes eftersom de såg en vän en bit bort. bara detta retade mitt tant-sinne ganska ordentligt. jag menar, man är ju där tidigt för att få en bra plats, hallå! och släntrar man in tio minuter efter utsatt tid så får man minsann skylla sig själv.
att de sedan fortsatte med att högljudt (fortfarande pip-röster) diskutera allt mellan himmel och jord, delade på en insmugglad burköl varpå de dels verkade känna sig ascoola och dessutom blev placeboberusade och ännu jobbigare samt att de trampade på mina fötter gjorde liksom inte saken bättre. min inre tant var i uppror och fortsatte vara indignerad resten av kvällen. tyvärr så är mitt yttre jag en fegis och lyckades inte göra något mer än att demonstrativt blänga på dom. det skulle då vara att jag skrev ett sms och beklagade mig över ovan nämnda saker (fast mer kortfattat), vilket en av dom såg och raskt spred med viskningar. då blev jag ganska nöjd.
i övrigt så var detta den andra konserten på cirkus på ganska kort tid, och jag undrar om det är stört lång väntetid mellan allt med mening, eller om det bara lyckats bli så på samma sätt av en slump. man får ju ont i fötterna ju.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)