Valborg - snart i en park nära dig

SSU-klubben är medarrangörer till valborgsfirandet i rålambshovsparken. personligen har valborg aldrig riktigt varit min grej, men det här är en helt annan sak. kom och ät den fantastiska kladdkakan och krstoffers omtalade limepajer, allt till föremål för den goda sakens skull. och så finns det ju en eld och allt sånt där annat.

det är bara att titta på affischen/annonsen. har du någonsin känt ett smygande behov av folkparksumgänge i dagens postmoderna samhälle är det hit du ska bege dig.

kaka och kamrater

igår träffade jag letti ordentligt för första gången på jättelänge. hon och joanna och emma har nämligen varit och hälsat på sandra som bedriver den socialistiska kampen i nicaragua. hon hade haft det bra vad jag förstod, och hon var brun och fin fast jätteförkyld och gick på morfinmedicin stackarn.

det var väldigt bra. vi åt middag, bakade en långpanna fantastiskt god kladdkaka till valborg, tittade på amerikanska tv-serier och umgicks i allmänhet. jag tycker inte om när mina vänner åker bort från mig!! det är ju förstås trevligt när dom man tycker om får göra trevliga saker, men liksom hallå, när ens kombinerade polare/familj/psykolog/själsfrände inte är där (och man inte ens kan nå dom via telefonin, amish u-land) så blir det ju lite tomt.

det finns så många bra saker med vännerna. några av dom är:
- man kan vara ond och bitchig med dom och spy galla över dom konstiga människorna som finns i ens omgivning. och dom förstår en. och tycker om en trots det onda och bitchiga.
- man kan prata om viktiga saker och få intelligenta synpunkter.
- man kan göra helt opretentiösa saker med dom. det värsta jag vet är när det känns som ett helt företag att träffa någon för att man måste göra något. nåt sånt där vettigt. vilket jag inte orkar speciellt ofta. baka kakor är en mycket tillfredsställande sysselsättning och tv är underskattat.
- dom häver helt plötsligt ur sig saker som typ "vi pratade om dig förut, och konstaterade att din rumpa är snygg och att du borde visa upp den mer". alltså, dom ger en bekräftelse helt spontant, och bekräftelse är himla viktigt, sad but true.

slutsatsen blir alltså att dom inte borde få vara borta längre än en vecka i taget. det är sunt att sitta ihop tror jag.

hej. en mening med livet tack, att ta med.

man jobbar och man går på möten och man dricker öl och man dansar. och dagarna drar sig liksom framåt och det fungerar, men ibland så vore det så himla trevligt att ha någon form av poäng med det hela.

nej, jag har ingen lust att jobba idag. nej, jag är inte dum i huvudet, man behöver inte säga "trrraaappaan" när jag frågar vad som är fel. nej, det regnar ute och är oväsen inne, låt mig vara. nej, jag gör inte saker som jag borde göra. nej, jag vill inte prata. nej jag vill inte tänka efter, inte känna efter. nej jag vill inte ta beslut, jag är inte bra på det. nej, jag tycker inte om det här, varför kan inte saker bara vara som dom brukar? fast det kan dom ju inte.

social separatism

mitt liv är till största delen befolkat med kvinnor. jag bor med två andra kvinnor, det är mest tjejer på mitt jobb, i min ssu-klubb, i min vänkrets etc. och det är oftast väldigt trevligt, men ingenting jag tänker närmare på. det finns ju ändå män där i närheten, och även om de när jag får mina cyniska och/eller särartsfeministiska ryck mest är föremål för irritation eller humor (sån där man skrattar åt folk) så kan de ju vara trevliga de med.

det här med separatism är ju en omdebatterad sak. inom politiken så finns det diverse organ där man aktivt väljer att organisera sig separatisktiskt. för oss sossar är s-kvinnor det främsta exemplet på detta, men även inom ssu finns det nätverk av olika slag på olika nivåer som fokuserar på att organisera enbart tjejer. man hör ibland röster som motsätter sig denna typ av organisering, med diverse motiveringar. typ, då återskapar man ju kvinnor som grupp, kön, offer, det finns ingen poäng i att samla kvinnor som grupp eftersom vi bara är individer och det inte finns några strukturer eller det lite mindre välformulerade men ska inte killar få ha nätverk va? och det här kan man ju tycka, men då har man fel. jag tänker inte gå in på varför just nu, min tanke var istället varför den separatisktiska principen så ofta stannar inom de formella (i mitt fall partipolitiska) strukturerna?

i lördags var jag på en separatistisk 30-årsfest. vi var som mest ca 40 kvinnor i åldrarna ca 20 till nånstans kring 50 med en medelålder på 25-35 om jag får gissa. och det var så fantastiskt trevligt. vad detta berodde på vet jag inte om jag kan peka på precis. det finns ju dom uppenbara och väldigt opolitiska anledningarna förstås:
- alla sånger som sjöngs lät mycket snyggare med bara tjejröster
- alla var väldigt snygga
- alla var trevliga även om dom var ganska druckna
- ingen kom med rinnande lössnus och gjorde klumpiga närmanden på någon annan (vilket inte betyder att alla tjejer bara vill ha killar och ingen därför kunde stöta på någon annan. så är det inte.)

men det handlade ju inte om sånt här egentligen. det var någonting med stämningen, om jag ska tillåta mig att vara så flummig. och det här ska inte tolkas som att kvinnor på något mystiskt sätt connectar med varandra för att vi är likadana själsligt eller nåt annat bla. och inte heller att alla sammanhang där det finns män är dåliga, tvärtom. men det var bra, och det görs inte så ofta. vad jag egentligen ville komma fram till har jag nog ingen riktig aning om, men jag tror att det här är ett koncept som måste prövas fler gånger.

p.s dagens arbetsrelaterade i-landsproblem:
jag har någon form av förtäringstourettes. jag jobbar med att svara i telefonen. då är det bra om man hörs. ändå så lyckas jag så fort jag har något ätbart i närheten, typ frukosten, ta en stor tugga precis innan jag ska börja prata med någon. och jag försöker att tvänka på att inte göra det, för hur roligt är det att få knäckebröd smulat örat, men det känns närmast tvångsmässigt, eller instinktivt. inte helt normalt tror jag.

dagens

språkförbistring: "det är fel på badörren". det var fel på portdörren kom vi till slut fram till, den hade inget uppställningsbeslag.

namn: finbar. fint efternamn hade människan också, men det tänker jag inte skriva här.

låt på radion: cara mia med måns vadhannuheter. igen och igen och igen. jag frågar mig desperat varför? p3 brukade ju vara så bra att lyssna på på dagarna, med annika lantz och allt, vad vill dom nu egentligen?

jobbigaste människa: en mycket påstridig man som konsekvent väntade på att jag skulle hinna börja prata för att sedan avbryta mig och fortsätta där han var tidigare. även här var det lite språkförbistringar, men av det slaget att mannen inte orkade bry sig om att precisera vad han menade utan bara upprepa det han nyss sagt. om ni undrar så är draperierna som hänger = persiennerna och luckan på badkaret = frontplattan som var lös.

påsk - en inte så kort sammanfattning

påskhelgen har kommit och gått. jag har egentligen inte hajjat vad man gör på påsken som är så speciellt, om man nu inte har hela den religiösa aspekten, alternativt går på dagis och målar ägg. julen vet man ju vad den handlar om även om det här med jesu födelse inte känns som något man tror på. det är mat i mängder och godis i mängder och köphets och gran och kalle anka, vare sig man vill eller inte. mina påskiga saker har mest bestått av middag med lammstek och godis i absurda mängder, fast det känns helt okej. och så har jag haft långledigt från jobbet, vilket har varit helt fantastiskt. det har dessutom hänt en massa andra trevliga saker som är helt opåskiga.

skärtorsdagen: lovisa hade födelsedagsfest lite i efterskott. festen var i vårberg (såklart, har jag fått lära mig nu) och väldigt bra på flera sätt. jag hade bakat en mycket fin tårta som blev lyckad och uppskattad, det var bra. det var lagom många, lagom trevliga människor där, även om det ibland kändes som om alla var blivande psykologer eller läkare (mest psykologer) vilket alltid ger mig lite alla-vet-vad-de-ska-göra-med-sitt-liv-utom-jag-ångest. jag hittade dock en lagom tokig ungvänstrare som bjöd mig på både sprit och festcigaretter och inte heller visste vad han skulle göra med sitt liv. det fanns alltså även trevlig sprit av vilken jag gjorde drinkar till mig själv helt utan vettiga proportioner och lovisa gjorde drinkar till mig utan att ens försöka ha proportioner, med det medföljande citatet "det ska vara typ bara sprit i en coctail, annars är det ingen coctail." det fanns också en trevlig slampa, trevliga försök till sambadans (dock inte så lyckade), och en trevlig pannkaksfrukost dagen efter, som jag inte behövde göra alls.

långfredagen: det var grillning hemma hos robban. askallt ute, men maten intogs inne. jag var utslängd ur mitt hem av min mor som skulle ha nån form av man på besök, trött och lite bakis och inte på så himla bra humör en bra bit in på kvällen. men jag kom över min uppfattning om att jag var bakis och inte alls skulle dricka något, blev bjuden på vin av ännu en lagom tokig ungvänstrare och tyckte helt plötsligt att det var en bra idé att gå vidare till fridhemsplans sunkkrogar när robban fick ett ryck och slängde ut oss vid tiosnåret.

jag höll dock helt på att ångra mig när vi av någon outgrundlig anledning (man skulle kunna kalla den robban) hamnade på johnnys (där jag dessutom fick snacka mig in eftersom jag fortfarande inte har något leg), men eftersom jag inte fick komma hem förrän tidigast elva var det inte så mycket att göra. den stora majoriteten av sällskapet var dock lika förfärade som jag och vi gick raskt vidare. det enda som var roligt med det stoppet var att se joel gunga med (och lite smått sjunga med) till den dunkande listhitsmusiken av typen sexyback som dånade ur högtalarna. jag förstod aldrig riktigt varför, men det var underhållande. sedan hamnade vi på et avsevärt bättre sunkhak nr 2, drack mer öl, pratade en massa skit och jag drullade hem i en ganska lagom tid.

påskafton: här intogs det faktiskt en riktigt traditionell påskmiddag. sedan anslöt jag mig till lovisa och ellen och åt ost och drack vin innan vi försökte gå vidare till någon reggaeklubb på allhuset. när vi kom dit möttes vi dock av en stört lång kö och informationen om att dom inte ens tänkte försöka släppa in några fler, så det var bara att lägga om planerna. vi hamnade på en trevlig, om än lite högljud bar på söder där diskussionerna mest kom att handla om hur man faktiskt stöter på någon och vilka kategorier av män man måste ligga med innan man gifter sig (musiker, gärna brittiska bland annat)

påskdagen: våffelbrunch hos lovisa med efterföljande kollaps på sängen och middag hos katina med kortspel och vita huset. jag har inte lagat mat åt mig själv på typ en vecka.

annandag påsk: det fucking snöar ute och jag måste göra vettiga saker. dessutom ska jag jobba igen imorgon. å andra sidan är det ännu en kort vecka som ligger framför mig, så det ordnar sig nog.

schizofrent.

jag har synat oss
genom ett stetoskop
när det kommer så nära
är det bara sådär

--------------------------------------

varje cell i min kropp
saknar dig
varje slag i mitt bröst
är ett slag för dig

Från en dålig måndag till en bra dag

saker blir ibland bättre än man tror. så också med denna veckas måndag. det är nästan så att jag börjar hoppas att andra delar av livet ska göra detsamma.

i alla fall. dagen började dåligt med:
- väckarklockan som ringde 05.15. det är aldrig bra.
- att det ringde en massa på jobbet. när det är fem personer i kö i två-tre timmar visar jag mig inte från min bästa sida.
- att människor i allmänhet är otrevliga, inte överdrivet intelligenta alternativt inte alls förstår vad man säger.
- jag glömde pålägget till min frukost hemma och fick äta väldigt torra knäckemackor.

men. såhär i efterhand kan jag konstatera att dagen tog sig. därför att:
- jag tog en promenad på lunchen och insåg att det var sol, jag hade fin musik i öronen och att jag var helt ifred.
- jag hade värsta goda matlådan med mig (rostade rotsaker, som dessutom var spexigt rosa av rödbetorna)
- jag och katina lyckades vara inne stan samtidigt helt av en slump, så jag fick träffa henne en liten stund, vilket var alldeles för länge sedan.
- det fanns god mat sparad till mig för att äta till middag när jag kom hem, och dessutom trevligt sällskap. den stora fördelen med att bo med andra människor.

like sands through the hourglass, so are the days of our lives. typ.