igår skrev jag kontrakt på (för?) min lägenhet. jag har inte riktigt vågat tro på det tills nu, för man vet ju aldrig vad som kan hända, högmod går före fall etc. etc....
men nu finns det på papper! 26 kvadrat som är bara mina. inte lånade, inte tidsbegränsade, inte på någon annas villkor.
jag har haft sån störd tur så att det inte är sant, men jag tänker att det inte finns så mycket mer för mig att göra än att njuta, så får omvärlden vara missunsam eller inte, beroende på vad man anser nyttigt. igår gick jag och log hela kvällen och drack mig berusad på mammas bubbel.
jag skulle kunna bo där tills jag dör om jag så har lust, det känns väldigt bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag är jätte-inte-missunsam! Jag är glad för din skull! Och bjuder in mig själv till både, grill och fest! (Istället för att vara missunsam) Moahaha!
självklart är du välkommen... efterfest på min balkong, liksom. eller frukost/eftermiddagsfika/valfritt annat umgänge. jag får nog svårt att slita mig.
fast fest blir nog svårt har jag insett.. det är ju så många man vill ha där då, och jag har ju bara en pytteliten bostadsyta. alla kan inte knö som anden tyvärr.
efter mitt "för missunsamheten i tiden"-inlägg kan jag ju knappast påstå att jag inte är missunsamm. men därmed inte sagt att jag inte skulle vara helt sjukt överlycklig om jag vore du. första hands-kontrakt är lite som dagens folksagor. MAN KAN träffa prinsen och leva lycklig i alla sina dagar i halva kungariket och MAN KAN få förstahandskontrakt. det är bara att hålla drömmen levande... tihi.
Skicka en kommentar