thomas andersson wij på rival. en fin man i fina kostymer som står med sina gitarrer och sjunger fina sånger. efter en timmes extra tripp tillbaka till jobbet efter glömda biljetter hade jag hunnit få i mig en god middag och två öl och lugna ner mig lite lagom tills han klev in på scenen, och när han kommer in och drar igång introt till landet vi föddes i med värsta riffet (i sammanhanget alltså) så blir jag alldeles tillfreds.
och han byter gitarr till nästan varje låt, vilket jag tycker är charmigt (jag försökte räkna hur många de var totalt, men förutom en med glittrigt axelband så var dom svåra att hålla reda på). och han är bra på mellansnacket, vilket jag gillar, och säger roliga saker om ulf ekman, om carola och om att scb har fastställt att det finns en enda människa som sätter på hans musik när hon ska dansa. och han byter om till en annan stilig kostym innan extranumren, som han gör två av.
alltså, jag har ju en lite crush sedan ett tag, så detta är på intet sätt objektivt. men trevligt var det, och jag tänker som jag gör nästan varje gång jag pallrar mig ut och gör något kulturellt eller socialt att detta borde man göra oftare. och sedan konstaterar jag hur bra det är att kunna komma hem och lägga sig i god tid, istället för att kanske gå ut och dricka mer öl vilket jag var väldigt sugen på innan.
btw, någon som vet hur man gör för att bli någons groupie?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag tror man börjar med att gå fram till dom efter en konsert och säga heeej och tvångsfotografera sig med personen ifråga. sen kan man fortsätta med att maila sisådär varannan dag. sen hoppas man till nästa konsert att han kommer ihåg en. då går man fram igen efter konserten och sen ligger man förhoppningsvis med varandra! hur svårt kan det vara?!
Skicka en kommentar