veckans

man blir töntig av att jobba med enformiga och speciella saker och man börjar uppmärksamma och bli road av konstiga saker. sammantaget med min förkärlek för listor resulterar det i sånt här:

- finaste förklaring (alternativt mest knarkade). ”det är fel på de små gröna gubbarna som springer på dörrarna och visar vägen”. alltså nödutgångsbelysningen fungerade inte.

- roligaste fel. bostadsbolagets växel fick tok och det enda människor som ringde möttes av var en uppmaning att knappa in sitt brevlådenummer. jätteroligt... det är ingen som vet vad som menas med brevlådenummer, inte bland de anställda heller.

- trevligaste tant. hon kändes som en gammal diva, artikulerade väldigt tydligt och gav servicen fint beröm (det får man inte så ofta). hon berättade också att hon hade talat med någon på felan som varit så trevlig sist. denne någon var uppenbarligen av manligt kön, då hon följde upp med frågan "har ni några små pojkar där?". hon hade pratat med den manliga kollegan ca 40 år.

- ömkligaste tant. hon talade långsamt och darrigt, och när vi bokade tid till två dagar senare för att rensa hennes avlopp eller vad det nu var så drog hon en lång suck och sa "jaa, om jag inte har hamnat på sjukhus då."

- felskrivning. man skriver små kommentarer och ibland blir dom fel utan att man märker det, speciellt eftersom det program vi jobbar i konstant insertar. jag tyckte att "kolla spricka i äggen" var fint. annars är min favorit såklart "olla generellt"