tjejprat (eller: mitt liv som carrie bradshaw)

häromdagen var jag på en hiskeligt lång, och bitvis lite vilsen, promenad på västra kungsholmen. (man kan ju tycka att man borde hitta på sin lilla ö efter att ha bott här i nästan hela livet, men icke.) luften var ganska varm trots att klockan till slut blev elva, det var grönt och fint i omgivningen och, bäst av allt, det luktade vår/sommar. det som dock sysselsatte oss mest var inte naturromantiserande, utan sex- och relationspratande.

jag har maratonkollat på sex and the city sedan snart en vecka, efter att ha lånat den fullständiga boxen av en vän. det är nog därför som jag bara kan tänka på umgänget som ett så typiskt girltalk. ett sånt där som carrie, miranda, charlotte och samatha har på en flott lunchrestaurang. fast på promenad alltså. vi var fyra snygga unga kvinnor i våra bästa år, i en blandning av monogama förhållanden och utsvävande singelliv, och diskussionen kretsade alltså kring det mesta man kan tänka sig i vägen av kärleksliv.

funderingar som luftades var sådana som om det finns ett harmoniskt mellanting mellan förhållanden där man konstant kladdar på varandra och verkar sitta ihop och förhållanden där man med jämna mellanrum söker bekräftelse utanför relationen och vi filosoferade också kring hur nära man egentligen kan vara sina vänner av motsatt kön (om man nu ingår i ett heteroförhållande alltså, vilket folk gjorde). det var vilda diskussioner kring hur sms-utvecklingen med ena vännens tillfälliga (soon to be) ligg skulle utveckla sig, och varför män är så jävla konstiga? typ vill en sak, men inte säger det utan vimsar runt istället. jag behandlade självklart mitt to be or not to be-dilemma ur olika vinklar (och bara hela den grejen är ju nästan carrie-mr big-material, om jag får säga det själv), men den mest s.a.t.c.-like kommentaren var dock den som fälldes i samtalet kring huruvida man har några utseendemässiga preferenser i val av partner: "once you go black, you never go back". med full seriositet, vad det gäller andemeningen i alla fall.

vi skulle ha gjort det i fantastiska klänningar, med ännu mer fantastiskt höga klackar på oss, vid en bardisk med en cosmopolitan i handen så hade det varit fulländat.