det är ibland ganska svårt att vara kompis med sin kropp, sådär generellt. det är svårt att tycka om den för vad den är, och inte för vad den kunde vara om. (om man gick ner tre kilo, om man hade lite mer muskler, om man ansträngde sig lite mer)
ibland går det alldeles utmärkt att se sig själv i ögonen i spegeln, eller kanske snarare på rumpan, och säga "jävlar vad het du är". men inte alltid. och det är tanketrådar av ideal och feministiska principer och bekvämlighet och en massa mer som slingrar sig runt och i varandra, med olika bra resultat.
men det är ändå oftast en vänskaplig relation, med sina upps och ners. däremot när man verkligen, verkligen vill nyttja den på särskilda sätt (när man har längtat och sett fram emot), och den ba' nejmen nu får du svampar och munsår på en gång - vassego.
då vill jag litegrann förklara krig. jag vill säga upp den och förklara att nu gör du inte ditt jobb - du fungerar inte. skärpning! och jag skiter fullkomligt i resten. det är liksom petitesser.
för övrigt: apoteket är min vän i skyttegravarna. det och positiva jävla tankar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Snygga, fantastiskt fina, klok, smarta och omtänksamma Sanna. Du är så bra och klok och jag hoppas att besvären försvinner illa kvickt. När jag blir stora ska jag bli kvinnodoktor och bota dig!
Skicka en kommentar