jul i mitt hus

eller snarare i min mammas. det enda juliga jag lyckats åstadkomma hos mig är en ljusslinga i fönstret. men tro inte att jag legat på latsidan julmässigt inte. ojoj... hektisk helg. fredagen gick till sistaminuten-jag-har-äntligen-pengar-julshopping bland alla andra hundra miljoner stockholmare, eller hur många dom nu kunde vara. men då lyckades jag faktiskt fixa alla utom en, som numera även den är löst. idag har jag bakat färdigt, klätt gran och slagit in några klappar. det tog precis hela dagen. jag lyckas alltid intala mig själv att det här med jul inte alls är så stressigt, och att det inte aaalls är så jobbigt att julbaka till hela jävla släkten och vänner och utökad familj. men nu är allt ätbart klart, jag själv är numera mätt och belåten (fascinerande att man kan glömma att äta när man står i ett kök hela dagen) och jag tittar på gilmore i min soffa. det enda som är kvar är att slå in några fler julklappar och paketera julgodiset som ska ges bort. julfriden börjar äntligen infina sig.

för att boosta mitt ego och för att någon mer än jag själv ska veta något om mitt slit så kommer här en inte alls självhävdande lista på det jag faktisk bakat i år:

• saffransskorpor i parti och minut. fyra satser.
• hallontryfflar. min specialare, och i år även med dekoration i vit choklad.
• romtryffel i bit med vit choklad ovanpå (var tanken i alla fall, men det blev mer misslyckade mongo-tryfflar. men min mamma lovade att dom var goda, så jag lever i förnekelse)
• rocky-road kakor
• knäck

och då har jag dragit ner ordentligt på bakandet ändå.

skjut mig

jag tittade på nyheterna häromdagen. det handlade om nedläggningen av någon akut för gamlingar någonstans, och hur dåligt det var. det är inte detta som är poängen. poängen är att med i inslaget var en liten jättegammal gubbe, som en liten skral fågel, som blev omhändertagen av syrror med vilka han på sin höjd kunde kommunicera att han vill vända sig på sidan. och det slog mig med sådan kraft: jag vill inte bli så gammal.

jag tror inte att det är meningen att man ska leva så länge att man inte kan klara något själv. att man inte kan kommunicera med sin omvärld, och att man inte kan göra det som ger ens liv innehåll och mening. nu är ju inte jag något större fan av det här med evolutionsteorin, men någon rim och reson finns det i att man dör innan detta tillstånd inställer sig. nu har vi en massa fancy mediciner och maskiner som gör att situationen är annorlunda.

en av mina värsta mardrömmar är att drabbas av alzheimer. det går i familjen, vilket dels innebär att det inte är alltför osannolikt att jag skulle få det och dels innebär att jag vet hur det tar sig i uttryck. och jag vill nog hellre dö i min egen säng, medan jag fortfarande vet vilka min familj och vänner är, än att leva så länge som min kropp orkar (för det gör den ofta ganska länge, det går också i släkten).där jag arbetade inom äldrevården var ganska många i ganska dåligt skick. vi hade en liten dam som helt enkelt slutade äta, för att hon inte ville leva längre. det är inte anständigt. man har rätt till sitt liv, och rätt att avsluta detta när man så finner lämpligt.

så skjut mig. eller kanske hellre: ge mig en spruta, eller en tablett. något som går fort och är smärtfritt, men gör det om jag vill, när jag vill.

fint!

det sitter en julkalender på anslagstavlan i mitt hus. juletid minsann.

fett effektiv helg, på sitt sätt

2 julbord besökta: ett halvdant med arbetet och ett fantastiskt på bommers.

1 kalasfylla ådragen. (se ovan: julbord med jobbet. gratis alkohol i tell ya...)

1 julmarknad besökt. på abf, mycket pk.

2 fikor intagna.

2 julklappar införskaffade. årets första! en som jag inte bestämt mottagare till än, och en hemlig.

dessutom sköt jag pistolspel, dansade till dåligt coverband, frossade i efterrätter, åt bästa brunchen, mös i sängen och bar upp saker på vinden. på det hela taget en bra helg.

julrelaterat citat

"Min mamma frågade vad jag önskar mig i julklapp, och jag svarade att jag önskar mig hopp om livet."

säkert! (samt smått egocentriska tantfunderingar)

på cirkus. blandade intryck. jag har sett fram emot den konserten hur länge som helst, och man ska ju egentligen inte ha så höga förväntningar på saker och ting, det borde jag ha lärt mig. det var bra verkligen, men inte jättebra, tror jag. tuff brud, bra musik, bra band och alla bra låtar från skivan. men ändå... det tog i och för sig slut för fort, och det brukar ju vara ett bra betyg.

det som däremot satte störst prägel på kvällen för min del var nog min ohämmade irritation över brudarna framför. för att ta det hela från början så var jag först mycket nöjd med att vara på popsnörekonsert, eftersom de var väldigt korta allihopa och jag fick en alldeles utmärkt utsikt över scenen. min uppfattning om detta ändrades kvickt när ett gäng uberpopiga tjejer, ca 15-17, bryskt trängde sig framför oss för att själva se bättre, vilket totalt skymde min sikt eftersom de var normallånga, eller tom lite längre. detta gjorde de dessutom pip-skrikandes eftersom de såg en vän en bit bort. bara detta retade mitt tant-sinne ganska ordentligt. jag menar, man är ju där tidigt för att få en bra plats, hallå! och släntrar man in tio minuter efter utsatt tid så får man minsann skylla sig själv.

att de sedan fortsatte med att högljudt (fortfarande pip-röster) diskutera allt mellan himmel och jord, delade på en insmugglad burköl varpå de dels verkade känna sig ascoola och dessutom blev placeboberusade och ännu jobbigare samt att de trampade på mina fötter gjorde liksom inte saken bättre. min inre tant var i uppror och fortsatte vara indignerad resten av kvällen. tyvärr så är mitt yttre jag en fegis och lyckades inte göra något mer än att demonstrativt blänga på dom. det skulle då vara att jag skrev ett sms och beklagade mig över ovan nämnda saker (fast mer kortfattat), vilket en av dom såg och raskt spred med viskningar. då blev jag ganska nöjd.

i övrigt så var detta den andra konserten på cirkus på ganska kort tid, och jag undrar om det är stört lång väntetid mellan allt med mening, eller om det bara lyckats bli så på samma sätt av en slump. man får ju ont i fötterna ju.

uppsatsmisär

det är så det känns just nu.

i övrigt kan jag knappt gå i närheten av biblioteket utan att låna minst en till bok. vilket är lite opraktiskt, för då måste man bära omkring på dom resten av dagen när man inte alls hade tänkt det. att lämna tillbaka dom i tid är däremot ingenting jag sysslar med.

råmanusinlämning

"inte bara brist, inte bara brist" har varit mitt mantra idag. det är så väldigt lätt att tänka på allting som man inte kan och inte gör eller inte har gjort.

men det gick lite bättre sen.

en annan man och hans gitarr (och ganska mycket mer)

winnerbäck på annexet. det var bra. mycket bra. jag hade inte så höga förväntningar, har aldrig sett honom live förut, det har aldrig klaffat, och en väns omdöme om den gången hon sett honom var ungefär "loj lönnfet man, ganska ospännande".

men hon blev motbevisad. det nya bandet var bra, det var mycket stråkar, vilket enligt min uppfattning är bra, det var intensivt och högt tempo och ganska bra avvägning mellan gamla och nya låtar (alla som gnäller över att det är för lite "gamla godingar" har fel). jag dansade mig svettig och sjöng mig nästan hes. och han gjorde två extranummer, med fina arr, och avslutade med kom änglar efter ett lång mellansnack om en räv som talat till honom.

annars så konstaterade katina mycket på pricken att det var den mest homogena svenska publik någon av oss sett på länge. svennigheten bekräftades snabbt av brölande män som oförståeligt ihärdigt skanderade "lasse - klapp klapp klapp" (lasse?!), i princip ensamma, men väldigt högt.

bokat

äntligen! 10 dagar i frisco, bort från äckliga kalla februari. nu vet jag vad jag ska sikta in mig på mentalt genom mörkret och kylan och uppsatsen.

yey!

fredag

jag skulle vilja skriva spännande inlägg om spännande saker, men jag gör inte sånt just nu (någonsin?), så håll till godo.

var på bio med joe ikväll. såg lejon och lamm, om en senator, en journalist, collegestudenter och lärare, och irakkriget. en sån där historia om öden som vävs ihop som jag gillar, och så härledde dom titeln på ett bra sätt. den var överraskande bra tyckte jag, ända fram till slutet som helt enkelt inte fanns. mycket frustrerade. jag passade på att promenera av mig en del av frustrationen på väg hem från fridhemsplan när bussen inte ville komma, vilket visade sig vara en bra sak att göra eftersom jag fick värsta effektiva rycket när jag kom hem och skrev en sida inledning på uppsatsen.

skulle vilja gå på filmfestivalen, men jag har dels intalat mig själv att jag inte har råd och så har jag såklart inte varit ute i tid. jag skulle vilja se leo, wes andersons nya (såklart!) och I'm a cyborg but that's okey eller vad den nu heter, och då har jag bara sneglat på en liten artikel om festivalen.

det går dåligt med mitt nya liv. jag har mest blivit handarbetande och inte så mycket annat. jag har stickat nästan en halv halsduk, som dessutom är fin, men mitt lilla ryck ikväll är det mesta uppsats jag skrivit hittills. och så kommer jag på mig själv med att bli läskigt beroende då och då. jag kan liksom inte alltid reda ut vad jag vill göra för att jag faktiskt vill göra det, eller för att jag tycker att det är sånt jag borde vilja göra, och så går jag bara och blir irriterad istället. om det makes any sence. brudig och osysterskaplig blir jag också, men ingen är ju perfekt jämt.

nu borde jag sova, men det är ju så tråkigt. ska väl borsta tänderna och försöka läsa lite bok, och se om jag kan lura mig själv. det är jobbigt att gå upp tidigt och rida när det är kallt och äckligt, och det blir inte bättre av att vara onödigt trött.

mitt nya liv

i mitt nya liv ska jag bli handarbetande och harmonisk
i mitt nya liv ska jag inte förslösa min tid med populärkultur istället för att studera
i mitt nya liv ska inte ha konstiga hang-ups på konstiga saker och konstiga människor
i mitt nya liv ska jag inte vara känslomässigt labil och bli uppriven över saker och ting (som kanske inte ens är på riktigt)
i mitt nya liv ska jag inte sträva efter att bli omtyckt. det är inte revolutionärt att vilja bli omtyckt.

önska mig lycka till.

söndagsångest

varje vecka, som att trycka på en knapp. jag förstår faktiskt inte grejen, det känns inte logiskt alls.

vuxenpoäng...?

hejhej fjortiskänslan. jag bröt mig just in i min egen sprit. inte spritskåpet, utan själva flaskan alltså. fick en fin flaska rom av min mamma när hon var ute och reste senast, och den tänkte jag att det var dags att knäcka nu (ska ut på någon form av 90-talsbaluns om en stund och tänkte att det nog kräver lite förfest), men det gick inte alls som jag tänkt för flaskhärket var typ inbrottssäker. det var vad som såg ut som ett litet plastlock överst som jag då drog slutsatsen skulle bort. jag drog, och bet, och petade. men icke. till sist börjar jag skaka flaskan upp och ner varpå den gör en fin ketchupmanöver och storskvätter ut i min hand. oj vad smart jag känner mig då.

jag känner mig alltid lite busig när jag dricker alkohol själv, lite wild and crazy sådär. det får man nog inga vuxenpoäng för... passar mig bra.

annars funderar jag på när man blir nöjd med sitt liv och sin tillvaro, sådär riktigt, fullkomligt nöjd. jag misstänker nämligen att det är det som kallas lycka.

ja vi, vi ska beväpna oss

jag har just kommit hem från träff med vårt tjejnätverk där vi hade feministiskt självförsvar på att-göra-listan idag, och vi fick skrika NEJ!! och lära oss att utstråla självsäkerhet och sparka och slåss. det var så kuvl!!! helt stört. jag ville bara gå ut och slåss sedan. det är kanske inte riktigt meningen,vad vet jag, men ganska befriande var det faktiskt.

jag vill använda mig av mina nyfunna kunskaper och skapa en milis som verkar i det tysta och typ åker hem till onda män och kidnappar dom ur deras sängar och får dem på bättre tankar. ungefär i alla fall.

i övrigt höll jag just på att skriva "jag ska olla det" i ett mail till min handledare. ojoj, det hade varit pinsamnt. tur att jag har ögonen med mig ibland ändå. hon är nog min nya mini-idol förresten, fastän jag inte ens har träffat henne än (men jag har läst hennes avhandling, och det räcker). det är bra, men lite prestationsångest, jag vill att hon ska tycka att jag är smart juh! får snart se hur det går med den saken...

stora skor att kliva i

igår var jag och lunchade med min farmor. det var mycket trevligt. hon bjöd mig på mat, och sedan följde hon med mig till stadsbiblioteket (huvudbiblioteket?den runda vid obsan iaf.) där jag skulle låna ett par böcker (som inte fanns där dom skulle). hon hade aldrig varit där förut, och ville så gärna följa med och se hur huset hon hört så mycket om och sett på tv verkligen såg ut. och då har hon ändå bott i stockholm i 70 år. Sjuttio fucking år!

jag tror att det var den tydligaste påminnelsen om min egen medelklasstillhörighet på länge.

jag har en ganska imponerande släkt med kvinnor att brås på. jag kommer troligtvis att göra väldigt annorlunda saker med mitt liv än de, säkert mer ansedda saker som högre studier och grejer, men jag tror knappast att jag kommer att vara en lika imponerande person. det menar jag utan värdering, jag tror bara att min väg är fett mycket lättare att vandra.

min farmor är född 1922 i en liten by i norrland som jag aldrig kommer ihåg vad den heter. hon är äldst av två helsyskon och ett otal halvsyskon. hennes mamma dog när hon var en spädis, och hennes pappa ett tiotal år i i hennes liv. när hon var 16 så flyttade hon själv till stockholm för att försörja sig som hembiträde. jag vet inte riktigt hur länge hon jobbade som det, men fram till sin pensionering jobbade hon sisådär en 30 år i någon form av telefonväxel/kundservice/säljavdelning. hon hatade sitt jobb vad jag har fått berättat för mig från andra håll.

hon har en uppskattningsvis nioårig utbildning. hon gifte sig är hon var yngre än jag är nu, med en man som visade sig vara en periodande alkoholist. hon fick två barn som båda har dött före henne.

någon gång när vi har pratat så har hon sagt att det hon önskar sig mest är att hon hade fått utbilda sig mer, framförallt att få lära sig flera språk. det är nog det mer än alla dessa uppradade fakta som definierar min farmor. hon är vetgirig. hon är nyfiken. hon har sett colombia, moskva, kinesiska muren och ett otal andra ställen bara under sin tid som pensionär. senast i somrass åkte hon och hennes 80-åriga lillasyster på semester till bulgarien. hon är med i ett teatersällskap, hon läser en massa böcker, och hon ser huvudbiblioteket när hon är 85 år gammal. hon och hennes systrar kan skratta högre tillsammans än några andra jag känner.

min mormor föddes 1912 i någon annan liten håla i norrland. hon gjorde stillsamt uppor genom att bära byxor, skilja sig från sin första man (även denna alltför begiven på alkohol, och även på våld vad jag har hört) och flytta till stockholm. min mormor kom från en arbetarklassfamilj där de flesta arbetade som rallare eller i någon annan position inom SJ, och jag tror att hon hade ett stort klasskomplex. min mamma har berättat hur min mormor brukade hålla sig inne ett tag (levandes mestadels på silverthé), sola ansiktet med en sollampa och sedan ge sig ut i nöjeslivet och berätta om den fantastiska resan till alperna hon gjort.

hon träffade min sju år yngre morfar på gondolen. sedan träffades de några veckor senare, då han mindes deras tidigare möte men inte hon, och han blev ganska förvånad över att hon hunnit åka till alperna igen. jag vet inte hur länge de sågs i sverige, men det var inte så lång tid innan min morfar skulle åka tll colombia för att arbeta. men de förlovade sig, var ifrån varandra i ett halvår, mormor åkte till södern och de gifte sig. och fortsatte vara gifta i över 50 år. de överlevde jordbävningar, misfall och sjukdomar tillsammans.

sedan försvann mormor in i alzheimersdimman, och jag tror aldrig att jag egetligen hann lära känna henne.

min mamma har nog haft det mer som jag. lång skolgång, mycket privilegier. men hon pratar typ sex språk, har bott på ett otal ställen i världen och hittade en kärlek som dog. nu i 50-årsåldern så nätdejtar hon, har lösa förbindelser (tror jag, jag frågar inte så mycket) och verkar i allmänhet leva sitt liv ganska mycket som hon vill.

om jag kunde skriva böcker så skulle jag vilja skriva en släktkrönika.

i övrigt har mina tankar de senaste dagarna i stor utsträckning kretsat kring det faktum att man troligtvis inte känner sina föräldrar knappt alls. jag vet inte riktigt om det är tragiskt, eller om det bara är.

helg

jag tror att jag har regredierat. jag tror att jag har återgått till någon form av tonårs-hormon-attityd-stadie, med humörsvängningar och allt. jag har inte kunnat hålla mig till ett humör i någon längre tidsperiod, typ en HEL dag, på länge. jag börjar bli lite trött på mig själv men vet inte riktigt vad jag ska göra. ett tag funderade jag på att gå till en kurator och säga hej, för det kan ju aldrig skada tänkte jag, men när man fyllt 23 ska man uppenbarligen ha slutat med såna här fånigheter så jag visste inte vart några tillgängliga fanns och gav upp idén. jag gör sånt också nu, konstaterar: ööh, jag oorkar inte, väldigt ofta. det känns lite tonårigt det med.

i övrigt så har jag haft en fin helg. jag lämnade in en hemtenta i fredags och såg behov av att fira(inte för att den var bra, för att den var klar. jag har regredierat på det akademiska stadiet också, menmen, jag lever med det.) så jag och stina gick på hennes utomordentliga initiativ ut i den riktiga världen, den utanför ens lägenhet, och inmundigade mat och öl. mycket öl. det är nog rättvist att säga att jag blev full som en kastrull, men bra var det.

lite kuriosa är att jag trots max 5 timmars sömn inte var bakis på lördagen. någon alkoholgud log oförklarligt mot mig. lite annan kuriosa är att min första tanke när jag vaknade på lördagen var: jag måste skaffa mig en brandvarnare. eller snarare min andra tanke, min första var varärjagvilkendagärdetvadärdetsomlåterochvarför? jag var inte bakis, men väl snurrig.

sedan har min tid gått åt att hålla trea. jag var skeptisk innan, mest för att jag inte hade haft tid att förbereda mig och var allmänt stressad. men det var så himla kul! medlemmarna var smarta, i genomsnitt iallafall, gruppen fungerade jättetrevligt, medhandledaren var rolig och jag tror att folk tyckte om mitt pass. jag var ganska nöjd själv. framförallt så pratade jag för folk i två timmar utan att skaka, svettas och må illa. personlig utveckling, hallå!

nu borde jag gå och lägga mig. jag borde skriva ett upsats-pm och gå och lägga mig. men det första orkar jag inte (har övertygat mig själv om att jag visst kan gå upp tidigare och göra det imorn bitti) och det andra har jag ingen lust med.

hittils:

en god middag
ett fint kort
en fin flaska bubbel

favoritglass
favoritfilm
favoritman

bra betyg so far.

idag är ingen vanlig dag

nu har klockan passerat midnatt och jag borde ha gått och lagt mig för länge sedan. jag ska ju faktiskt vara någonstans en sådan där vanlig tid, 08.30, istället för att ha min dag fri att disponera efter mitt eget lata huvud. men det är bra för mig. något mindre bra, eller snarare konstigt är att SL:s hemsida tycker att jag ska gå hemifrån 06.25 för att vara framme på uni vid sagda tid. om jag ville promenera kanske. jag väljer att inte tro på SL, dom kan ju inte ens räkna minuter.

nu har klockan passerat midnatt och något av en personlig högtidsdag har börjat. sex år är väldigt lång tid. just nu känns det hela mycket bra.

alltså

jag antar att det ingår i någon form av "bloggares guide till framgång" att första tipset och största no-noe:et är att inte blogga halv tre på natten när man kommer hem full.

men. det var is på vattenpölarna när jag klev hem nyss och nu är det alltså vinter. det är värt att uppmärksamma, trots kompromissande omständigheter.

i övrigt började kvällen bra och slutade sämre. jag hoppas att fallet inte kommer att bli det samma med den här årstiden, det vore jobbigt.

godnatt.

jag bara undrar...

om det kanske är så att saker och ting går åt helvete för att man förväntar sig att dom ska göra det. jag har en tendens att gå och oroa mig för saker lite i bakhuvudet, att ha en liten mental beredskap för om vad det nu är det handlar om inte skulle bli som man tänkt sig. jag tror att jag tänker att då är man beredd liksom. och så är det ju så att saker händer när man minst förväntar sig dom, och om man förväntar sig dom så kanske dom inte händer? men det resulterar också i att min beredskap reagerar väldigt starkt på saker som det säkert inte alls är någon fara med, och det kan ju inte vara bra? vad är hönan och vad är ägget liksom.

och nej, det har inget alls som har gått åt helvete just nu, allt är precis som vanligt. jag bara funderar, så här på kvällskvisten.

årets händelse

nu har det hänt! min dator har äntligen kommit hem till mig. den är lagom stor, och alldeles fin och jag har ett internet som är alldeles snabbt. det kan ju tyckas som att jag har motstått teknikens utvecklig nästan underligt länge, men det har aldrig riktigt varit läge har jag tyckt. var jag bara student och hade inga pengar, dessutom en mor och en karl att låna dator av. sedan flyttade jag dit det faktiskt fanns andra människors datorer, och nu senast har jag jobbat framför datorer i ett år, vilket gjorde mig ganska nöjd när jag väl kom hem på dagarna.

men nu, nu var det dags! som jag har längtat... (speciellt eftersom den första datorn jag ville köpa aldrig kom till mig) nu börjar en bättre tid, med mer bloggande också. kanske.

i övrigt har jag kommit över min intellektuella desillusion lite. nu förstår jag nästan vad jag läser, och förra veckan var jag på besök i manligheten, på fotbollsderby, när jag påminde mig om vad jag hade läst om kontinuumet mellan manlig homosocialitet och homosexualitet som jag tidigare på dagen. det var en rolig koppling, applicering av kunskap liksom. jag kände mig alldeles nöjd och mös för mig själv.

lågvattenmärke

igår satt jag på ett fantastiskt intressant seminarium, omgiven av fantastiskt intelligenta människor som sade en mängd intressanta saker och drog smått fantastiska paralleler och slutsatser. det var bara det att jag inte ens hade kommit halvvägs i deras tankebanor, och ibland inte heller riktigt förstod vad de pratade om. insikten slog mig att jag (trolivtvis) aldrig kommer att tänka en originell tanke i hela mitt liv, och då kan man väl lika gärna lägga sig ner och dö på fläcken.

lobbying

finfin helg var det. i lördags var det ridning som var en i det närmaste perfekt kombination av väldigt jobbigt och väldigt kul. (bra gick det också, efter fyra timmars sömn minsann!) sedan åt jag och sofian massor med bra indisk mat och skulle gå på bio. vilket vi också gjorde efter en hektisk språngmarch tillbaka till restaurangen där sofias plånbok hade trillat ut på golvet (utan kort i biomaten, inga biljetter). vi gjorde medis-mariatorget-medis igen på ca 20 minuter, nästan lite imponerande.

fredagen gick i temat sprit, alltid lika hälsosamt. min föresats om "jag ska baara ta en drink" gick åt skogen (därav de fyra timmarnas sömn), vilket var helt okej. temat spritfest var över förväntan, och innehöll bland annat:
- trevliga psykologer. har nu helt kommit över min inledande skepsis mot dom. (jamenar dom är ju lite underliga ändå, fast uppenbarligen bara på bra sätt)
- spriiit. en favorit var passoa-vodka-apelsinjos. heja supar-stina!
- dansande vid tretiden till golden-oldies som queen och abba. (sommaren '99 i tell you)
- även de oväntade inslagen snus (i min mun alltså) och ebola.

jag lullade hem över västerbron vid fyratiden (eftersom sl självklart var ondskan på jorden)nynnandes nån gammal slagdänga som jag kunde typ två rader på. mycket trevligt. ett sådant lyckat koncept måste ju prövas igen, alltså [se rubrik]: lovisalovisaloviiisa, ha spritfest igen!

fuck.

jag förov mig imorse, och nu spillde jag ut min kopp the på hela mitt skrivbord. papprena är inte lika bra när dom är bruna och buckliga. dessutom är människor inte alls sammarbesvilliga.

exempel:
hyresgäst: ja, och så är det fel i köket.
jag: jaha, vad är det som är trasigt i köket?
hyresgäst: den lilla, lilla.

jamen dåså!

tillbaka

sommaren har kommit och nästan gått. jag trillade ner i ett hål av ledighet och sommar-lathet och hade helt ärligt ingen större lust att krypa mig upp, därav ännu mer sparsamt bloggande än vanligt.

vad har då hänt? inte mycket kära läsare (hur många kan ni vara, två?), inte mycket. inte på sommaraktivitetsfronten i alla fall. det är nog den blekaste sommaren i mannaminne. jag kan faktiskt bli brun, ganska ordentligt dessutom, jag brås på min mor, men det var så länge sedan att jag har börjat glömma hur det skulle se ut. jag har badat mycket sparsamt, och jag tror inte att jag har picnicat/spelat fåniga gräsmattespel/legat en heldag på stranden på hela tiden. jag har i och för sig haft fyra (4!) veckors semester för första gången ever, men då har jag mest lökat runt och slappat.

men, my god, har jag inget liv? jo, jag har faktiskt gjort lite saker ändå. detta har alltså hänt:

- flytt. jag bor nu på 26 alldeles egna fina, nymålade kvadratmeter. nu har jag dessutom skruvat upp mitt matbord = ännu bättre. välkommen på middag när som.
- förändring i personlig status. ihop, igen, istället för inte. det är väldigt bra.
- jag har turistat två av tre andra nordiska huvudstäder (island räknas ju inte). och så har jag besökt sala silvergruva! jag är så torsk på turistande... hade tänkt hitta en guidad tur på drottningholms slott också, men jag har inte kommit mig för.
- kongress. alltså inte ssu-ledig sommar alls. först ca 10 möten inför, sedan en kongressvecka med allt vad det innebär av sömnbrist, mygel och nattmanglingar. vi var uppe till 04.30 som senast tror jag. men det var faktiskt riktigt kul ändå, bättre än jag trodde.

typ så.

nu jobbar jag min sista hela arbetsvecka på så länge jag vet, det känns bra. sedan är det studentliv som hägrar igen, känns bra. efter att ha jobbat ett tag nu och och blivit hederligt trött på det så inbillar jag mig friskt att det kommer vara lagom intellektuellt stimulerande, trevligt slappt och allmänt avslappnande. jag ber att få återkomma på dessa punkter, det kan ju vara så att jag har fel. det som jag redan nu konstaterat inte är helt problemfritt är det här med c-uppsats. herregud, det är ju jättemycket man ska skriva! och till skillnad från den snälla b-uppsatsen som lärarna betryggande upprepar endast är "en övning i att skriva" så är det ju meningen att det ska kunna gå att göra någon form av akademiska bedömningar på c-uppsatsen. horror horror.

det är inte främst skrivande som skrämmer mig, även om jag inte ser fram emot det direkt. jag kan faktiskt skriva, helt okej, det har jag ju gjort förut. det är den kreativa processen som är farlig. det är det här med att komma på ett ämne som är intressant, lagom avgränsat och som faktiskt innehåller en riktig frågeställning, det är jag inte alls bra på. jag vill ju inte skriva om något tråkigt pliktämne, jag vill skriva om något aktuellt, nyskapande och briljant, helst.

förslag emottages tacksamt i kommentarsfältet.

det bästa

det bästa med att vara aktiv i en politisk organisation där man talar om hur man vill förändra samhället, där man går på möten och lägger ner sin tid och sin själ, det tycker jag är när framträdande, intelligenta människor börjar kasta bajs på varandra. känns alldelles varmt och mysigt inombords.

onsdag - den nya måndagen

det här är den sugigaste morgonen på länge. allt har gått fel och eftersom jag var sjukad från jobbet i måndags hävdar jag härmed teorin att någon gud har hämnats på mig och att detta är denna veckas måndag.

lista över bevis:
1: det regnar, jättemycket, fastän tidningen igår sade "mulet med några skurar." det här är inga skurar, och jag sov inte hemma inatt, så jag har ingen jacka.
2: jag fick en jättefin och god matlåda igår efter gulag. som jag glömde, ute i den nya lägenheten så att den kommer hinna ruttna. och så kommer jag behöva promenera, i regnet, till ica för att få nån mat.
3: tunnelbanan som brukar matcha stockbybussen perfekt gjorde inte det idag. en dryg kvarts väntan i ropsten (sommartider hej hej? nej nej..) och tio minuters promenad från hållplatsen.
4: min kropp (alternativt ondsinta, frigida gudar) verkar vilja bestraffa mig för att jag har relationer, eller möjligtvis för att jag mår bra och är glad. för allt kan ju inte gå bra samtidigt, det vore ju horribelt. jag har i alla fall fått infektioner av olika slag. flera stycken alltså.

det enda som hittils har gått bra är att det tog mig ungefär tio minuter att få tag i min nya husläkare och få ett recept. på dagens hittils mycket korta pluslista hamnar alltså fungerande telefontider och e-recept.

flytt, del 1.

ojojoj. flytthärket närmar sig med storsteg, och jag stressar upp mig alldeles för mycket. det spelar liksom ingen roll att allt jag behöver packa är mina kläder samt lite skivor och böcker, eftersom jag inte har packat upp sedan jag flyttade sist, jag går ändå omkring med någon fiktiv mental lista över saker som måste göras och hinnas med som jag säkerligen har glömt bort.

och så ska det ju målas innan man ställer in grejorna också. och tänk om det inte blir bra, och tänk om man måste måla ett lager till (när ska jag hinna det?) och egeeentligen vill jag ju åka till ikea också.

men ikväll har vi förlagt kommittémöte till min enkla boning, och tjejorna ska hjälpa till att måla. mycket mycket bra. mitt blivande hem är numera arbetsterapi/arbetsläger. ni kan kalla det gulag...

recap.

nu blev det lite torka här igen, regelbundna uppdateringar är svårare än det verkar. jag skyller på midsommar. den kom och gick och var väldigt trevlig på ett lågmält sätt. på aftonen var det middag hos modern med hennes vän, vännens barn, vännens barns respektive, italiensk bekant och dennes vän, och så jag och lovisa dårå. tror vi var typ fjorton totalt, men jag umgicks mest lovisa, det var så länge sedan sist.

midsommardagen bestod mest av en überhurtig promenad runt nästan hela kungsholmen (som urartade i bergsklättring) och ett bra beslut, söndagen av en mardrömstripp på ikea. jag rekade en massa grejer jag behöver, och det var väldigt bra, men såklart var resten av världen där också, med alla sina barn. fast somar var med och stöttade mig, trots att hon inte ens gillar ikea, och sedan åt vi glass på en bänk i solen som belöning.

det här med vänner är i allmänhet väldigt bra. i måndags efter en lång dags arbete och ett redigeringsmöte där vi fortfarande inte blev klara (hata tidningen) gick jag, letti och joanna och åt mat och delade på en flaska vin. vi avhandlade barn, förhållanden, möblering och koriander, bara för att nämna några saker.

vi, eller snarare joanna, fotade också hysteriskt. hon hade ett EFIT-projekt på sin blogg, alltså ett foto i timmen från hennes liv, och den timman var det min och lettis tur att bli förevigade. det tog oss uppskattningsvis 20 bilder att få någon som var acceptabel för publicering... under tiden roade jag och letti oss med att visualisera en känsla eller ett uttryck. vi tog oss igenom förvånade, förväntansfulla och fundersamma, bland annat. på den här fina bilden ska vi se söta ut, tror jag.


bilden som joe valde kan man se här.

nighttime/morningtime

inatt drömde jag att jag var på sosseri-möte. jag gör det ganska ofta nu, det är definitivt dags för sommarlov... sedan snoozade jag i 50 minuter och prioriterade bort att tvätta håret för att få sova lite lite till. så trött var jag, jag tycker verkligen inte om att vara smutsig i håret.

imorse tog jag två tunnelbanelinjer, fyra bussar och två promenader för att komma till jobbet. växelfel i ropsten. vi får ta tunnelbana till östermalmstorg, sedan buss 62 och buss 1 till gärdet varifrån ersättningsbussar skulle gå. möts vid gärdet av connexman i gul väst, var går ersättningsbussarna? det vet inte han. han tror att vi gör bäst i att gå till siljaterminalen för att ta 76:an, så det gör vi. den kommer till slut, försenad. sedan buss till ön och till slut ankomst till arbetet, 55 minuter för sent.

vad är grejen, del 2.

med att unga svenska politiker känner ett behov av att se helt stört klämkäcka ut?

bevis 1: reklam för kd/kdu under valrörelsen där ella bohlin och göran h står med ryggarna mot varandra, pekar framot mot betraktaren och har vinden i håret. och hon ser ju typ ut så jämt. jag är lite rädd för ella.

jag hittar ingen bild på nätet, men den går att se på lovisas kylskåp, om man nu skulle befinna sig där nån gång.

bevis 2: den hyfsat nyvalde cuf-ordföranden magnus anderssons blogg som jag snubblade över denna tråkiga förmiddag. bara kolla pressbilderna i vänstermarignalen... killen kan ju iofs inte rå för att han har smilgropar, men ändå. här finns också en bild där han pekar in i kameran, den är nog min favorit. (och en parentes-vad-är-grejen med pekandet? vill man verka angelägen, framåtsyftande, vad?)

vad vill man säga med denna klämkäckhet och vem tror man att man attraherar? är inte dagens ungdom cynisk och desillusionerad? jag tror inte att det går ihop med pekande... jag blir trött bara jag ser dom. finns det kanske en korrelation mellan pekandet och små borgerliga partier med komplex? värt att tänka på.. eller kanske inte.

(och nej, jag tänker inte skriva vettiga intelligenta eller genomtänkta saker här har jag kommit fram till. det känns bara jobbigt. vardagens små påhittade mysterier duger gott.)

till mig!

igår skrev jag kontrakt på (för?) min lägenhet. jag har inte riktigt vågat tro på det tills nu, för man vet ju aldrig vad som kan hända, högmod går före fall etc. etc....

men nu finns det på papper! 26 kvadrat som är bara mina. inte lånade, inte tidsbegränsade, inte på någon annas villkor.

jag har haft sån störd tur så att det inte är sant, men jag tänker att det inte finns så mycket mer för mig att göra än att njuta, så får omvärlden vara missunsam eller inte, beroende på vad man anser nyttigt. igår gick jag och log hela kvällen och drack mig berusad på mammas bubbel.

jag skulle kunna bo där tills jag dör om jag så har lust, det känns väldigt bra.

hahahaha

mitt Företag måste vara sämst i världen på att formulera reklamutskick. igår ville jag mest slita mitt hår och skrika på grund av detta, efersom jag spenderade typ 3 timmar med att bli utskälld av människor som inte fattade vad dom hade fått. idag är dock situationen en helt annan. det är nämligen så att dom inte bara är dåliga på att formulera saker, väldigt ofta slinker det med rena tryckfel också, och det kan bli väldigt lustigt.

ordinarie pris på Fina Försäkringen är, säg 536 kr. nu har en förhållandevis liten del kunder (men ändå typ 5000) fått ett erbjudande där detta pris står i själva brevet, men där beloppet undersammanfattningen lyder: 53 kr. och står det det så gäller det självklart... hysteriskt kul.

annars är det knäppaste tryckfelet nog det där det i rubriken istället för att lyda: Här erbjuds du Fina Försäkringen för din [bilmärke], så stod det Här erbjuds du Fina Försäkringen för fel [bilmärke]. sedan ringde folk som galna och skrek och gormade om att det minsann inte var något jävla fel på deras bil. förutom en tjej som ringde och gapskrattade och berättade att det var det roligaste hon sett på länge. det kan vara så att anledningen till att jag också tycker att det är fantastiskt kul är att jag började efter det utskicket hade ägt rum...

att komma ut i det 21:a århundradet

på väg från tunnelbanan till en studentmottagning igår utspelades följande konversation (ungefär) mellan mig och mina två medflanerare:

jag: hade du en bra fest då, och hur mådde du dagen efter?
vän 1: jo, det var jättebra... men jag fick ett konstigt sms från x dagen efter. det stod typ "hej, tack för festen igår! jag hade jättetrevligt, och jag är bisexuell"
vän 2: jag vet!! jag fick också ungefär ett sådant sms häromdagen där det typ stod att x hade kommit ut som bisexuell, och att man gärna fick sprida det.

det måste vara tvåtusentalet när man kommer ut ur garderoben via sms, och dessutom med uppmaningar om informationsspridning. jag tycker bara att det är jättefint.

tårttokerier

alltså, det är inte speciellt peppande när man kommit till jobbet på morgonen, jobbat på ganska bra och varit effektiv och fått saker gjorda utan att slöa och följaktligen tänker: oh så bra, nu måste ju jag ha fördrivit en massa tid och slutet på arbetsdagen har kommit ännu ett snäpp närmare. och så är klockan 09.10 när man kollar... jag har ingen tidsuppfattning någonstans, någonsin.

men men, det var inte det som var grejen. ikväll fyller katina gammal (25 alltså), och sagda event ska självklart firas så som det bör. tillställningen sker i hemmaliknande miljö med bjudmat, och jag har volonterat till att vara efterrättsansvarig, vilket gjorde att jag spenderade kvällen igår med att baka/planera ännu mer bakning istället för att gå och lägga mig.

planen ser än så länge ut såhär:
- klassisk jordgubbstårta (för det måste man få om man fyller år på sommaren)
- kladdkaka med grädde och hallon (för att choklad alltid är bra)
- och eventuellt en citronmarängpaj (för att jag får fixa idéer...)

den sista kan dock rationaliseras bort om det skulle uppstå brist på t.ex. tid och/eller ork, alternativt om marängen motarbetar mig.

baka är terapi. billig sådan, och dessutom ätbar. himla käckt...

vad är grejen, del 1.

jag har nyligen upptäckt att en vän har en hemlig blogg. alltså inte bara en sån där man inte skriver ut sitt namn och andra uppgifter, utan en sådan som man har utan att berätta för någon, i alla fall inte enligt den pyttelilla marknadsundersökning jag just gjort i bekantskapskretsen. detta upptäckte jag via en kommentar som personen i fråga hade skrivit på en annan blogg som jag medverkar i där man då kunde länka sig vidare till vännens blogg, och ja...

nu undrar jag följande: varför har man en hemlig blogg? grejen med internet är väl att människor kan kolla på det som ligger där, eller har jag missuppfattat? jag förstår om man inte vill outa sin blogg förrän man har skrivit lite på den, och sett att man orkar hålla den vid liv och så, men att ha den i typ två år och inte säga något? jag tänker att om man vill skriva ner sina tankar och reflektioner någonstans men inte vill att människor ska läsa det så finns det ju en väldigt gammal och beprövad metod kallad dagbok... eller vill man att människor man inte känner ska kunna läsa, men inte de man känner? jag har ju förstått att det här är ett inte så ovanligt förekommande fenomen, men som sagt så står jag oförstående inför det, så om du läser detta och känner att du har förklaringen, upplys mig!

ps. jag undrar också varför jag bryr mig så himla mycket, om nu någon har en upplysande förklaring på det med...

det som det faller på

på dagarna på mitt jobb lyssnar man på radio. det brukar spelas p3, och höjdpunkten under dagen är christer. torsdagar är en bra christer-dag, först är det relationsrådet (som jag iofs alltid missar nu sedan dom sjkutit fram programmet en timme eftersom jag har lunch då), sedan är det sanning eller bullshit och till slut presenteras veckans singel som under fredagens program ska paras ihop med en av tre aspiranter. det är lite roligt att höra hur människor beskriver sig själva när målet är att attrahera någon ur en romantisk synvinkel. och självklart gör man ju en bedömning över hur tilltalande personen i fråga låter, bara för att få tillfredsställa sitt fördomskonto om inte annat...

mannen för dagen började lovande. han hette något ganska vanligt, var i yngre tjugoårsåldern och jobbade på tryckeri. det blev lite skakigt när han skulle beskriva sig själv med tre ord, i princip glad, humoristisk och rolig att vara med, eller nåt liknande. och ärligt, så solig är ingen, och är man det så tycker i alla fall jag att det är konstigt och ointressant.. men det kan ju tillräcknas att det är en ganska knivig uppgift och att man blir nervös. sedan följde frågan vad han tyckte var en romantisk par-aktivitet, där han fint undvek de många sliskiga fallgroparna och höll sig till vardagligt men trevligt: en middag man lagar tillsammans medan man har tid att prata med varandra.

men sedan. sedan ställde christer (eller om det var morgan) frågan om vad han skulle spela vid ett sådant romantiskt tillfälle. och killen säger... roxette! aj aj aj, vad gör han, han lägger.. han säger "en av roxettes långsamma låtar, det blir mysigt". och utan att egentligen ha insett att jag gjorde denna bedömning från början förstår jag nu att det är där gränsen går, vid roxette på dejt, på allvar. nej, inte okej.

en man och hans gitarr

thomas andersson wij på rival. en fin man i fina kostymer som står med sina gitarrer och sjunger fina sånger. efter en timmes extra tripp tillbaka till jobbet efter glömda biljetter hade jag hunnit få i mig en god middag och två öl och lugna ner mig lite lagom tills han klev in på scenen, och när han kommer in och drar igång introt till landet vi föddes i med värsta riffet (i sammanhanget alltså) så blir jag alldeles tillfreds.

och han byter gitarr till nästan varje låt, vilket jag tycker är charmigt (jag försökte räkna hur många de var totalt, men förutom en med glittrigt axelband så var dom svåra att hålla reda på). och han är bra på mellansnacket, vilket jag gillar, och säger roliga saker om ulf ekman, om carola och om att scb har fastställt att det finns en enda människa som sätter på hans musik när hon ska dansa. och han byter om till en annan stilig kostym innan extranumren, som han gör två av.

alltså, jag har ju en lite crush sedan ett tag, så detta är på intet sätt objektivt. men trevligt var det, och jag tänker som jag gör nästan varje gång jag pallrar mig ut och gör något kulturellt eller socialt att detta borde man göra oftare. och sedan konstaterar jag hur bra det är att kunna komma hem och lägga sig i god tid, istället för att kanske gå ut och dricka mer öl vilket jag var väldigt sugen på innan.

btw, någon som vet hur man gör för att bli någons groupie?

tjejprat (eller: mitt liv som carrie bradshaw)

häromdagen var jag på en hiskeligt lång, och bitvis lite vilsen, promenad på västra kungsholmen. (man kan ju tycka att man borde hitta på sin lilla ö efter att ha bott här i nästan hela livet, men icke.) luften var ganska varm trots att klockan till slut blev elva, det var grönt och fint i omgivningen och, bäst av allt, det luktade vår/sommar. det som dock sysselsatte oss mest var inte naturromantiserande, utan sex- och relationspratande.

jag har maratonkollat på sex and the city sedan snart en vecka, efter att ha lånat den fullständiga boxen av en vän. det är nog därför som jag bara kan tänka på umgänget som ett så typiskt girltalk. ett sånt där som carrie, miranda, charlotte och samatha har på en flott lunchrestaurang. fast på promenad alltså. vi var fyra snygga unga kvinnor i våra bästa år, i en blandning av monogama förhållanden och utsvävande singelliv, och diskussionen kretsade alltså kring det mesta man kan tänka sig i vägen av kärleksliv.

funderingar som luftades var sådana som om det finns ett harmoniskt mellanting mellan förhållanden där man konstant kladdar på varandra och verkar sitta ihop och förhållanden där man med jämna mellanrum söker bekräftelse utanför relationen och vi filosoferade också kring hur nära man egentligen kan vara sina vänner av motsatt kön (om man nu ingår i ett heteroförhållande alltså, vilket folk gjorde). det var vilda diskussioner kring hur sms-utvecklingen med ena vännens tillfälliga (soon to be) ligg skulle utveckla sig, och varför män är så jävla konstiga? typ vill en sak, men inte säger det utan vimsar runt istället. jag behandlade självklart mitt to be or not to be-dilemma ur olika vinklar (och bara hela den grejen är ju nästan carrie-mr big-material, om jag får säga det själv), men den mest s.a.t.c.-like kommentaren var dock den som fälldes i samtalet kring huruvida man har några utseendemässiga preferenser i val av partner: "once you go black, you never go back". med full seriositet, vad det gäller andemeningen i alla fall.

vi skulle ha gjort det i fantastiska klänningar, med ännu mer fantastiskt höga klackar på oss, vid en bardisk med en cosmopolitan i handen så hade det varit fulländat.

veckans

man blir töntig av att jobba med enformiga och speciella saker och man börjar uppmärksamma och bli road av konstiga saker. sammantaget med min förkärlek för listor resulterar det i sånt här:

- finaste förklaring (alternativt mest knarkade). ”det är fel på de små gröna gubbarna som springer på dörrarna och visar vägen”. alltså nödutgångsbelysningen fungerade inte.

- roligaste fel. bostadsbolagets växel fick tok och det enda människor som ringde möttes av var en uppmaning att knappa in sitt brevlådenummer. jätteroligt... det är ingen som vet vad som menas med brevlådenummer, inte bland de anställda heller.

- trevligaste tant. hon kändes som en gammal diva, artikulerade väldigt tydligt och gav servicen fint beröm (det får man inte så ofta). hon berättade också att hon hade talat med någon på felan som varit så trevlig sist. denne någon var uppenbarligen av manligt kön, då hon följde upp med frågan "har ni några små pojkar där?". hon hade pratat med den manliga kollegan ca 40 år.

- ömkligaste tant. hon talade långsamt och darrigt, och när vi bokade tid till två dagar senare för att rensa hennes avlopp eller vad det nu var så drog hon en lång suck och sa "jaa, om jag inte har hamnat på sjukhus då."

- felskrivning. man skriver små kommentarer och ibland blir dom fel utan att man märker det, speciellt eftersom det program vi jobbar i konstant insertar. jag tyckte att "kolla spricka i äggen" var fint. annars är min favorit såklart "olla generellt"

1:a maj

alldeles för lite sömn
1 firande av spanienfrivilliga vid la Mano (inkluderar även fanor med lenin på och många syndikalister med frasiga banderoller)

allmänt högtidlig stämning
5 timmar (ca) café i innerstans lokal.
1 demonstration
många slagord (se resultat nedan). årets nykomling: "krossa sexismen, krossa sexfobin - leve feminismen, leve onanin!"

2 onda fötter
1 hes hals
tonvis med kakor
oräkneliga kamrater

1 fest
2 icke-sossar på studiebesök
5 öl. tror jag, kanske, vem vet...
flera danssteg
1 sentimentalt samtal med f.d.

there you have it. mindre än ett år kvar till nästa...

Valborg - snart i en park nära dig

SSU-klubben är medarrangörer till valborgsfirandet i rålambshovsparken. personligen har valborg aldrig riktigt varit min grej, men det här är en helt annan sak. kom och ät den fantastiska kladdkakan och krstoffers omtalade limepajer, allt till föremål för den goda sakens skull. och så finns det ju en eld och allt sånt där annat.

det är bara att titta på affischen/annonsen. har du någonsin känt ett smygande behov av folkparksumgänge i dagens postmoderna samhälle är det hit du ska bege dig.

kaka och kamrater

igår träffade jag letti ordentligt för första gången på jättelänge. hon och joanna och emma har nämligen varit och hälsat på sandra som bedriver den socialistiska kampen i nicaragua. hon hade haft det bra vad jag förstod, och hon var brun och fin fast jätteförkyld och gick på morfinmedicin stackarn.

det var väldigt bra. vi åt middag, bakade en långpanna fantastiskt god kladdkaka till valborg, tittade på amerikanska tv-serier och umgicks i allmänhet. jag tycker inte om när mina vänner åker bort från mig!! det är ju förstås trevligt när dom man tycker om får göra trevliga saker, men liksom hallå, när ens kombinerade polare/familj/psykolog/själsfrände inte är där (och man inte ens kan nå dom via telefonin, amish u-land) så blir det ju lite tomt.

det finns så många bra saker med vännerna. några av dom är:
- man kan vara ond och bitchig med dom och spy galla över dom konstiga människorna som finns i ens omgivning. och dom förstår en. och tycker om en trots det onda och bitchiga.
- man kan prata om viktiga saker och få intelligenta synpunkter.
- man kan göra helt opretentiösa saker med dom. det värsta jag vet är när det känns som ett helt företag att träffa någon för att man måste göra något. nåt sånt där vettigt. vilket jag inte orkar speciellt ofta. baka kakor är en mycket tillfredsställande sysselsättning och tv är underskattat.
- dom häver helt plötsligt ur sig saker som typ "vi pratade om dig förut, och konstaterade att din rumpa är snygg och att du borde visa upp den mer". alltså, dom ger en bekräftelse helt spontant, och bekräftelse är himla viktigt, sad but true.

slutsatsen blir alltså att dom inte borde få vara borta längre än en vecka i taget. det är sunt att sitta ihop tror jag.

hej. en mening med livet tack, att ta med.

man jobbar och man går på möten och man dricker öl och man dansar. och dagarna drar sig liksom framåt och det fungerar, men ibland så vore det så himla trevligt att ha någon form av poäng med det hela.

nej, jag har ingen lust att jobba idag. nej, jag är inte dum i huvudet, man behöver inte säga "trrraaappaan" när jag frågar vad som är fel. nej, det regnar ute och är oväsen inne, låt mig vara. nej, jag gör inte saker som jag borde göra. nej, jag vill inte prata. nej jag vill inte tänka efter, inte känna efter. nej jag vill inte ta beslut, jag är inte bra på det. nej, jag tycker inte om det här, varför kan inte saker bara vara som dom brukar? fast det kan dom ju inte.

social separatism

mitt liv är till största delen befolkat med kvinnor. jag bor med två andra kvinnor, det är mest tjejer på mitt jobb, i min ssu-klubb, i min vänkrets etc. och det är oftast väldigt trevligt, men ingenting jag tänker närmare på. det finns ju ändå män där i närheten, och även om de när jag får mina cyniska och/eller särartsfeministiska ryck mest är föremål för irritation eller humor (sån där man skrattar åt folk) så kan de ju vara trevliga de med.

det här med separatism är ju en omdebatterad sak. inom politiken så finns det diverse organ där man aktivt väljer att organisera sig separatisktiskt. för oss sossar är s-kvinnor det främsta exemplet på detta, men även inom ssu finns det nätverk av olika slag på olika nivåer som fokuserar på att organisera enbart tjejer. man hör ibland röster som motsätter sig denna typ av organisering, med diverse motiveringar. typ, då återskapar man ju kvinnor som grupp, kön, offer, det finns ingen poäng i att samla kvinnor som grupp eftersom vi bara är individer och det inte finns några strukturer eller det lite mindre välformulerade men ska inte killar få ha nätverk va? och det här kan man ju tycka, men då har man fel. jag tänker inte gå in på varför just nu, min tanke var istället varför den separatisktiska principen så ofta stannar inom de formella (i mitt fall partipolitiska) strukturerna?

i lördags var jag på en separatistisk 30-årsfest. vi var som mest ca 40 kvinnor i åldrarna ca 20 till nånstans kring 50 med en medelålder på 25-35 om jag får gissa. och det var så fantastiskt trevligt. vad detta berodde på vet jag inte om jag kan peka på precis. det finns ju dom uppenbara och väldigt opolitiska anledningarna förstås:
- alla sånger som sjöngs lät mycket snyggare med bara tjejröster
- alla var väldigt snygga
- alla var trevliga även om dom var ganska druckna
- ingen kom med rinnande lössnus och gjorde klumpiga närmanden på någon annan (vilket inte betyder att alla tjejer bara vill ha killar och ingen därför kunde stöta på någon annan. så är det inte.)

men det handlade ju inte om sånt här egentligen. det var någonting med stämningen, om jag ska tillåta mig att vara så flummig. och det här ska inte tolkas som att kvinnor på något mystiskt sätt connectar med varandra för att vi är likadana själsligt eller nåt annat bla. och inte heller att alla sammanhang där det finns män är dåliga, tvärtom. men det var bra, och det görs inte så ofta. vad jag egentligen ville komma fram till har jag nog ingen riktig aning om, men jag tror att det här är ett koncept som måste prövas fler gånger.

p.s dagens arbetsrelaterade i-landsproblem:
jag har någon form av förtäringstourettes. jag jobbar med att svara i telefonen. då är det bra om man hörs. ändå så lyckas jag så fort jag har något ätbart i närheten, typ frukosten, ta en stor tugga precis innan jag ska börja prata med någon. och jag försöker att tvänka på att inte göra det, för hur roligt är det att få knäckebröd smulat örat, men det känns närmast tvångsmässigt, eller instinktivt. inte helt normalt tror jag.

dagens

språkförbistring: "det är fel på badörren". det var fel på portdörren kom vi till slut fram till, den hade inget uppställningsbeslag.

namn: finbar. fint efternamn hade människan också, men det tänker jag inte skriva här.

låt på radion: cara mia med måns vadhannuheter. igen och igen och igen. jag frågar mig desperat varför? p3 brukade ju vara så bra att lyssna på på dagarna, med annika lantz och allt, vad vill dom nu egentligen?

jobbigaste människa: en mycket påstridig man som konsekvent väntade på att jag skulle hinna börja prata för att sedan avbryta mig och fortsätta där han var tidigare. även här var det lite språkförbistringar, men av det slaget att mannen inte orkade bry sig om att precisera vad han menade utan bara upprepa det han nyss sagt. om ni undrar så är draperierna som hänger = persiennerna och luckan på badkaret = frontplattan som var lös.

påsk - en inte så kort sammanfattning

påskhelgen har kommit och gått. jag har egentligen inte hajjat vad man gör på påsken som är så speciellt, om man nu inte har hela den religiösa aspekten, alternativt går på dagis och målar ägg. julen vet man ju vad den handlar om även om det här med jesu födelse inte känns som något man tror på. det är mat i mängder och godis i mängder och köphets och gran och kalle anka, vare sig man vill eller inte. mina påskiga saker har mest bestått av middag med lammstek och godis i absurda mängder, fast det känns helt okej. och så har jag haft långledigt från jobbet, vilket har varit helt fantastiskt. det har dessutom hänt en massa andra trevliga saker som är helt opåskiga.

skärtorsdagen: lovisa hade födelsedagsfest lite i efterskott. festen var i vårberg (såklart, har jag fått lära mig nu) och väldigt bra på flera sätt. jag hade bakat en mycket fin tårta som blev lyckad och uppskattad, det var bra. det var lagom många, lagom trevliga människor där, även om det ibland kändes som om alla var blivande psykologer eller läkare (mest psykologer) vilket alltid ger mig lite alla-vet-vad-de-ska-göra-med-sitt-liv-utom-jag-ångest. jag hittade dock en lagom tokig ungvänstrare som bjöd mig på både sprit och festcigaretter och inte heller visste vad han skulle göra med sitt liv. det fanns alltså även trevlig sprit av vilken jag gjorde drinkar till mig själv helt utan vettiga proportioner och lovisa gjorde drinkar till mig utan att ens försöka ha proportioner, med det medföljande citatet "det ska vara typ bara sprit i en coctail, annars är det ingen coctail." det fanns också en trevlig slampa, trevliga försök till sambadans (dock inte så lyckade), och en trevlig pannkaksfrukost dagen efter, som jag inte behövde göra alls.

långfredagen: det var grillning hemma hos robban. askallt ute, men maten intogs inne. jag var utslängd ur mitt hem av min mor som skulle ha nån form av man på besök, trött och lite bakis och inte på så himla bra humör en bra bit in på kvällen. men jag kom över min uppfattning om att jag var bakis och inte alls skulle dricka något, blev bjuden på vin av ännu en lagom tokig ungvänstrare och tyckte helt plötsligt att det var en bra idé att gå vidare till fridhemsplans sunkkrogar när robban fick ett ryck och slängde ut oss vid tiosnåret.

jag höll dock helt på att ångra mig när vi av någon outgrundlig anledning (man skulle kunna kalla den robban) hamnade på johnnys (där jag dessutom fick snacka mig in eftersom jag fortfarande inte har något leg), men eftersom jag inte fick komma hem förrän tidigast elva var det inte så mycket att göra. den stora majoriteten av sällskapet var dock lika förfärade som jag och vi gick raskt vidare. det enda som var roligt med det stoppet var att se joel gunga med (och lite smått sjunga med) till den dunkande listhitsmusiken av typen sexyback som dånade ur högtalarna. jag förstod aldrig riktigt varför, men det var underhållande. sedan hamnade vi på et avsevärt bättre sunkhak nr 2, drack mer öl, pratade en massa skit och jag drullade hem i en ganska lagom tid.

påskafton: här intogs det faktiskt en riktigt traditionell påskmiddag. sedan anslöt jag mig till lovisa och ellen och åt ost och drack vin innan vi försökte gå vidare till någon reggaeklubb på allhuset. när vi kom dit möttes vi dock av en stört lång kö och informationen om att dom inte ens tänkte försöka släppa in några fler, så det var bara att lägga om planerna. vi hamnade på en trevlig, om än lite högljud bar på söder där diskussionerna mest kom att handla om hur man faktiskt stöter på någon och vilka kategorier av män man måste ligga med innan man gifter sig (musiker, gärna brittiska bland annat)

påskdagen: våffelbrunch hos lovisa med efterföljande kollaps på sängen och middag hos katina med kortspel och vita huset. jag har inte lagat mat åt mig själv på typ en vecka.

annandag påsk: det fucking snöar ute och jag måste göra vettiga saker. dessutom ska jag jobba igen imorgon. å andra sidan är det ännu en kort vecka som ligger framför mig, så det ordnar sig nog.

schizofrent.

jag har synat oss
genom ett stetoskop
när det kommer så nära
är det bara sådär

--------------------------------------

varje cell i min kropp
saknar dig
varje slag i mitt bröst
är ett slag för dig

Från en dålig måndag till en bra dag

saker blir ibland bättre än man tror. så också med denna veckas måndag. det är nästan så att jag börjar hoppas att andra delar av livet ska göra detsamma.

i alla fall. dagen började dåligt med:
- väckarklockan som ringde 05.15. det är aldrig bra.
- att det ringde en massa på jobbet. när det är fem personer i kö i två-tre timmar visar jag mig inte från min bästa sida.
- att människor i allmänhet är otrevliga, inte överdrivet intelligenta alternativt inte alls förstår vad man säger.
- jag glömde pålägget till min frukost hemma och fick äta väldigt torra knäckemackor.

men. såhär i efterhand kan jag konstatera att dagen tog sig. därför att:
- jag tog en promenad på lunchen och insåg att det var sol, jag hade fin musik i öronen och att jag var helt ifred.
- jag hade värsta goda matlådan med mig (rostade rotsaker, som dessutom var spexigt rosa av rödbetorna)
- jag och katina lyckades vara inne stan samtidigt helt av en slump, så jag fick träffa henne en liten stund, vilket var alldeles för länge sedan.
- det fanns god mat sparad till mig för att äta till middag när jag kom hem, och dessutom trevligt sällskap. den stora fördelen med att bo med andra människor.

like sands through the hourglass, so are the days of our lives. typ.

Behållningen av att göra ingenting

jag har haft en helg fylld av ingenting, den andra i raden dessutom. i alla fall enligt standarden där någonting konstitueras av att festa, dricka och gärna komma hem framåt morgonkvisten, alternativt inte komma hem alls. och det är också trevligt. det kan till och med vara väldigt trevligt, men jag har helt enkelt inte haft lust på ett tag, av diverse olika anledningar. dels har jag ingen legitimation, vilket innebär att jag i omvärldens ögon är likställd med en sjuttonåring (blev nekad öl på dovas häromveckan, dovas!!) och de flesta typer av utgång på lite roligare ställen således gör mig smått nervös för att bli påkommen. dels är jag så ofantlig trött jämt. jag vet inte om det är någon form av vårtrötthet eller om det bara är det faktum att jag inte kan somna på kvällarna och därför konstant sover minst en timma mindre än jag tänkt mig, men trött är jag.

jag fick lite smått med ångest när jag framåt ett-tiden fick ett fullt och glatt sms med den klassiska "vad har du för dig ikväll?"- frågan och när jag på mitt svar om att jag höll på att gå och lägga mig fick en suck om att jag alltid var trött och tråkig. men jag kom över det ganska raskt och har istället begrundat hur många bra saker det finns med att göra ingenting på helgerna. jag har hunnit med så många saker istället för att vara trött och bakis! nu är jag som sagt inte världens piggaste och fräschaste ändå, men betänk då hur jag skulle vara om jag inte sov ordentligt i alla fall en eller två nätter.

i helgen har jag alltså hunnit:
- träffa letti i tid och otid, vilket var lite av ett måste då hon nu är på väg till nicaragua där hon ska spendera de närmaste tre veckorna. vi hann gemensamt bland annat äta middag och dricka öl, kolla på grey´s anatomy, vaxa lettis ben och göra hajkbananer i mikron.
- gå på min mammas kyrkokörs konsert. hon har gått på så många flöjtuppvisningar för mig genom åren att det är dags att betala tillbaka. dessutom var det fin musik och jesus hade väldigt lite kläder på sig.
- skriva saker som jag har haft ångest för att skriva jättelänge.
- gå en promenad med eileen

jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag är en liten tant, men jag trivs ganska bra med det. dock så har lovisa födelsedagskalas snart, och då har jag lovat att vara fett pigg och social. för alla er som tvivlar på att jag faktiskt besitter förmågan att göra någonting alltså.

Insomnia

jag kan inte sova. eller snarare så kan jag inte somna, inte så fort som jag skulle behöva, och inte så fort som jag vanligtvis brukar. det har uppskattningsvis tagit mig en timme från det att jag släckt lampan tills det att jag sover sedan i söndags, och jag hanterar inte sömnbrist bra. eftersom måndagsmornarna är ohemult tidiga började jag veckan med ca 4,5 timmars sömn och sedan har det bara gått utför.

jag vet att det går över så småningom, det brukar det alltid göra. men jag är trött nu.

en Känd Svensk Artist gjorde succé i melodifestivalen med frasen "det gör ont en stund på natten men inget på dan". och det gör mest ont på kvällarna när allt är tyst och tankarna snurrar. men det känns på dagen med.

Nya dagar, nya tider

och nu även ny hårfärg. en lite blondare och, kan man hoppas, lite bättre version av mig. nu kanske inte förändringen är så uppenbar eller radikal för människor som inte är jag, men jag lovar att det är en stor grej på ett personligt plan.

jag tycker inte om när saker förändras, i alla fall inte medan det händer. om det är för att jag är en inbiten vanemänniska eller helt enkelt lite reaktionär vet jag faktiskt inte, men så är det i vilket fall. ofta spelar det inte ens roll om det är en positiv eller negativ förändring i början, jag har en viss obekväm anpassningstid ändå. mot bakgrund av detta kan jag konstatera att de senaste månaderna har varit lite jobbiga.

saker som har förändrats är i stora drag:
- bostadssituationen (från ett hem som inte var mitt till ett annat som inte riktigt heller är det)
- civilstatusen (från ihop till inte)
- arbetet (från timmis till fast på heltid)
- håret dårå

jag har börjat anpassa mig till det mesta nu. inte till allt.
men det är säkert bra för min personliga utveckling.